Johanna Ögren

Johanna Lindbäck frågar Johanna Ögren

Johanna Ögren
född 1976, Vittangi, Lappland
arbetar som: kommunikationskonsult

1) Vilken bok längtar du mest efter att läsa i höst, eller som du kanske redan har läst?

Allra mest längtar jag efter ”Glitterscenen” såklart! Jag älskar allt med Monika Fagerholm och den här boken har jag ju tjatat om i två år… Jag är från Tornedalen, så jag är svag för det finska och finlandssvenska.

2) I "Album" så skriver du om Norrlandsläsning, men du bor ju faktiskt i Stockholm sen länge. Säg en bra Stockholmsskildring?

Usch, det känns så vanligt att prata om Fogelström, men både hans stadsserie och barnserie är helt fantastiska om man vill lära känna Stockholms historia.  Men jag tycker också om mer nutida Stockholmsskildringar, till exempel ”Snabba Cash” – med både förort och Stureplan, även om båda skildras i mörka toner.

3) Vad är tjusningen med att läsa om böcker som du ofta gör?

Att man inte behöver läsa hela! Jag vet ju redan hur det slutar. Istället kan jag gå direkt på godbitarna och välja de delar eller kapitel jag gillar bäst. Så gör jag faktiskt ofta, åtminstone när jag passerat ett par tre omläsningar och kan boken väl.

4) Finns det någon genre du undviker? Varför, i såna fall?

Nej, egentligen inte faktiskt. Jag är nog kanske den mesta allätaren på bokhora. Det är klart, skräck och sci-fi är väl inte direkt överrepresenterat, men jag är alls inte främmande för det heller.  Ett par sådana titlar per år blir det nog ändå.

5) Din färgsorterade bokhylla har ju väckt massa uppmärksamhet först på bloggen i olika omgångar och nu kommer lite om det ämnet i "Album" också. Vilken av färgerna är du mest nöjd med - kanske den som har de bästa böckerna, eller kanske den som helt enkelt är snyggast?

Just nu tycker jag mycket om min schackrutiga bokhylla, med lite rosa rutor insprängda här och var. Det är en väldigt annorlunda sortering, men många av mina favoritböcker finns i den hyllan. Plus att den är halvhög, så jag når till alla böckerna utan att använda pall.

6) Hur är en typiskt superbra Johanna Ö-bok? Gärna med några konkreta titelexempel!

En typiskt superbra Johanna Ö-bok är till exempel Annette Kullenbergs biografi över Marianne Höök. Det finns alla ingredienser i den, en biografi över en spännande person skrivet av en dynamisk författare dessutom.  Men jag tycker om böcker där det inte händer så mycket, helst skulle jag vilja att folk bara går omkring och är lite sådär allmänt loja och vardagliga. Det behöver inte vara några mord eller otrohet eller sjukdomar eller självmord eller skilsmässor, visst, det är livet det med, men inte så vanligt som litteraturen vill få oss att tro.  Jag tycker om det enkla och vanliga mest. Människor som är som jag. Ja! Igenkänning är viktigt också. Eller kanske snarare identifiering. Just känslan av att det skulle kunna vara jag. Fast okej, inte när det är en biografi, då nöjer jag mig med ett spännande liv istället.