När jag var tio år skrev jag min första bok. Den hette Rysslands historia och nedtecknades i syrrans svarta glosbok. Den innehöll redan några sidor tyska glosor, men dem jag rev jag ur. Därefter satte jag mig på biblioteket i Tierp och sk ...
När jag var tio år skrev jag min första bok. Den hette Rysslands historia och nedtecknades i syrrans svarta glosbok. Den innehöll redan några sidor tyska glosor, men dem jag rev jag ur. Därefter satte jag mig på biblioteket i Tierp och skrev Rysslands historia. Om jag minns rätt skrev jag helt sonika av det som stod i Svensk Uppslagsbok. Det var ganska tråkigt och min bok blev inte så lång; och inte så bra. Men det var väl ändå någon slags början?
Nu, femtio år senare har jag skrivit ett antal böcker, artiklar, recensioner, rapporter, dikter, insändare, småskrifter och ett stort antal vykort (vilket är en liten hobby jag har). Det är lite märkligt, kan jag tycka, när jag tittar tillbaka, att många av mina texter fortfarande snurrar kring Rysslands historia. Mina böcker inom det egna yrkesområdet handlar om den ryske psykologen Lev Semjonovitj Vygotskij. Mina kriminalromaner har alltid trådar in i den ryska historien. Mina artiklar återkommer ofta till vad som hände och händer där på andra sidan Östersjön. Jag är verkligen ingen rysslandsexpert, men den ansats som tioåringen en gång tog gav mig kanske en riktning och ett ämne. Jag tror att Ivar Lo Johanson hade rätt när han skrev ”Jag tror att en författare bör ha ett ämne… det är grundvattnet i öknen.” Jag fick ett ämne av tioåringen och ur detta har jag försökt tälja.
Mitt skrivande är intimt inflätat med det talde ordet. Därför behöver jag mitt arbete som psykolog. Jag behöver mitt resande. Jag behöver sätta ned mina fötter på många olika platser. Jag behöver språka med människor. För jag skriver alltid ur erfarenheten. Fotarbetet föregår knattret vid tangentbordet. Det talade ordet föregår tänkandet. Jag tillhör också dem som alltid skriver för en mottagare. Det är väl mitt sätt att hålla kvar det talade ordet; att upprätthålla samtalet.
De norra landskapen är den mylla jag känner bäst. Här har min hustru och jag traskat, vandrat, cyklat och paddlat kajak under många år. Och det är klart att de norrländska författarna (berättarna!) har påverkat mig. Min mor växte upp i grannbyn till Missenträsk och min far i grannbyn till Hjoggböle så visst hör jag att saralidmanskan och poenquistskan utöver sitt inflytande på mig. Kanske är det också ett sådant där ”ämne”?
Nåväl, den svarta glosboken vakar fortfarande över mig. Och jag tycker att det är en fröjd att skriva.
Det är kanske därför jag ägnat mitt yrkesliv åt dem som haft svårt att just skriva och läsa. Under snart fyra decennier har jag arbetat med barn och ungdomar som haft bekymmer med sitt lärande; de som tyckt skolan varit ett meningslöst gissel, de som lagt av, de som gjort uppror. I Vygotskijs kultur-historiska psykologi hittade jag (till slut) ett perspektiv på lärande som jag fann väldigt praktiskt och roligt: Vi behöver inte sitta ensamma och ängslas för det vi inte kan. Vi lär ju tillsammans. Vi kan låna kompetenser från fiffigare kompisar. Vi kan ta del av avancerade kunskaper genom ett aktivt deltagande i spännande kulturella kontexter. Kan jag engagera mig i sociala aktiviteter, imitera, låna och ”fuska” (nyttja medierande artefakter) då kan jag också agera ett huvud högre; ta ett steg till… och ett till…
Hur det där kan gå till i praktiken har jag skrivit ett par böcker om, och ett stort antal artiklar. Jag färdas därför runt i landet, men även utanför Sverige, och berättar om mina erfarenheter av "Vygotskij i praktiken". Och på de resorna skapas nya berättelser; nya saker att nedteckna; och då glosboken är full kanske det till och med blir en ny bok.
Leif Strandberg, född 1950, gift med Gerd, två vuxna söner Erik och Pär, två barnbarn Katinka och Nadia.
_____________
Böcker på andra förlag, ett urval:
Skrifter om omsorgsverksamhet (1989-2000)
Hemtjänstens bok (1989)
En särskild bok - om det särskilda boendet (1992)
En bok om hemmet - om det särskilda boendet (1994)
Omsorgens bok (1995)
Vardagsrehabilitering i hemtjänst och i det särskilda boendet (1996-1997)
Att leva, bo och vara tillsammans - om vuxna utvecklingsstördas boende (1997)
En egen bok (1998)
Samvård med rehabilitering (1998)
Lagarbete (1999)-om personalens lagarbete inom det särskilda boendet Grundläggande värderingar inom omsorgsverksamhet - om stöd och vård för barn och ungdomar med autism
Anhörigas bok (2001)
Grumligt vatten (kriminalroman) 2001, Bokförlaget
Resor med Vygotskij - lärobok i psykologi, in press