Omslagsbild: Dagarnas skum

Översättare: Lars Erik Sundberg
Utgivningsdatum: 2013-11-14
ISBN: 978-91-1-305530-5

Dagarnas skum

Colin är ung, god, rik och vacker, och lever i Paris med sin mästerkock Nicolas som tillagar de mest fantastiska depraverade rätter. Hans fattige vän Chick är ingenjör och dyrkar författaren Jean-Sol Partre. Colin träffar den sköna Chloë och Chick den sköna Alise. De blir förälskade och gifter sig. Allt verkar underbart förutom Chloës tilltagande sjukdom, och vid ett läkarbesök får de veta att Chloë har en näckros i lungan som hotar hennes liv. Hon blir allt sjukare, rummen i Colins lägenhet blir mindre, hans pengar försvinner i allt snabbare takt, Nicolas mat blir av allt enklare slag, Chicks maniska samlande på allt som har med Partre att göra driver honom in i fattigdomen, och hela världen runt omkring dem mörknar och sluts kring dem i allt snabbare takt.

Dagarnas skum brukar kallas Boris Vians mästerverk, och har av den franske poeten Raymond Queneau kallats för "den mest gripande kärleksromanen i vår tid". Historien rymmer återkommande teman i Vians produktion; bland mycket annat hans avsky för "seriöst" arbete, hans syn på samhällets små detaljer, hans passion för jazz, kärleksfulla drifter med kyrkan och ingenjörsyrket, och inte minst av allt kärlekens flyktighet.

Det harmlösa häcklandet av Jean-Paul Sartre har självbiografisk bakgrund: Michelle och Boris Vian hörde till kretsen runt Sartre och hyllade hans politiska idéer och engagemang, men när Sartre rekryterade den 15 år yngre Michelle som sekreterare och därefter inledde ett förhållande med henne tog Boris och Michelles äktenskap slut.
Mer om författaren
Photo

Boris Vian (1920-1959) är en av den franska efterkrigstiden mest mytiska personligheter. Han var jazztrumpetare, sångare, författare, översättare samt INGENJÖR! Efter avslutade ingenjörsstudier hade han ett flertal tjänster och fick sparken från samtliga.

1947 utkom han den surrealistiska kärleksromanen Dagarnas skum som gav honom kultstatus. I samma veva skrev Vian också sången Le Déserteur (Jag står här på ett torg i Lars Forssells svenska översättning) som gjorde honom världsberömd. Vian skrev också deckare under pseudonymen Vernon Sullivan och hans första deckare Jag ska spotta på era gravar blev indragen av den franska censuren och Vian stämd för sedlighetsbrott.

På 40-talet hörde Vian till den inre kretsen kring Sartre – så småningom blev han Raymond Queneaus vän och därför medlem i de patafysiska sällskapen. Vian fick reumatisk feber i tidiga år och led av ett svagt hjärta. 1959 när han bevistade filmatiseringen av Jag ska spotta på era gravar blev han så upprörd över dess uselhet att han fick en hjärtattack och dog.

Mer om författaren

FLER TITLAR AV SAMMA FÖRFATTARE

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.