Omslagsbild: Atomer

Utgivningsdatum: 2015-04-13
Recensionsdatum: 2015-04-27
ISBN: 978-91-1-306472-7

Atomer

Alma förstår sig på miljökemi. Hon förstår matematik. Hon förstår meteorologi i all sin brusande nyckfullhet. Men människor tycker hon är obegripliga. De kan bli lämnade, lurade, besvikna. Gång på gång.

Själv föredrar hon att aldrig känna tillit till någon, för att slippa bli sviken. Hon har tillfälliga affärer med män hon tar hem från krogen, men tillåter sig aldrig att utveckla några känslor för dem.

Så hittar hon Cedrik på krogen. Cedrik som hon vuxit upp med, men som lämnade henne för att resa jorden runt. Det hade kunnat bli ett vackert återseende men utvecklar sig till något helt annat.

Sofia Nordin är född 1974 och kanske mest känd som barn- och ungdoms­författare med två Augustnomineringar. Atomer är hennes tredje vuxenroman.
Mer om författaren
149 kr Nedladdningsbar bok - E-bok
Utgiven: april 2015
"Betvingande läsning, briljant skriven." Ingalill Mosander, Aftonbladet
"Styrkan i Atomer ligger i obehaget när jag som läsare dras närmare Almas logik." "Svartsjukan, hatet mot Cilla är så väl beskrivet att det till slut framstår som det enda rimliga att ta till alla medel att göra sig av med henne."Alice Kassius Eggers
www.aftonbladet.se
"Nordins begåvning lyser starkt" /SvD "Det är i skildringen av Almas svårigheter - hennes instängdhet och söndertrasade tillit - som Sofia Nordins lyhörda begåvning lyser som starkast. Almas överlevnadsstrategi är lika sorglig som hennes iakttagelser av mänsklig interaktion är precisa, och Nordin visar med plågsam övertygelse hur en förvärvad oförmåga kan stelna i sin form oåterkalleligt. Somligt förblir irreparabelt. Det vill man inte gärna kännas vid, men det är sant."Therese Eriksson
"Djupt rörande om en ensam kamp" "Nordins roman är en mörk och djupt rörande skildring av en ensam människas kamp mot inre vanföreställningar. Även om "Atomer" är uppbyggd som en utvecklingsroman, sker ingen förändring i Almas beteende, vilket implicit skulle kunna antyda en personlighetsstörning hos huvudkaraktären.Nordin har ett underbart språk som med utvalda detaljer frammanar levande bilder och gör naturen till en varm kontrast som bryter av Almas kyla mot andra människor. Här blottas det allra sköraste hos Alma – rädslan att bli sårad och lämnad ensam."Hanna Stjernfeldt
www.corren.se

Långt innan jag själv kunde läsa var böcker livsviktiga för mig. Många av mina uppväxtminnen är förknippade med läsning, och få saker kan göra mig så upprymt nostalgisk som tanken på de barnbokshjältar och -hjältinnor jag skrattade och grät med. Helst grät jag faktiskt - det var ett av mina viktigaste kriterier - En Bra Bok skulle få en att gråta, åtminstone på slutet. Förmodligen har jag läst hundratals böcker om barn som tar hand om övergivna djur, helst vilda, så att de på slutet måste återfå sin frihet. För att inte tala om övergivna barn som på slutet återfinner trygghet. En kombination av båda varianterna stod högt i kurs.

Jag vet inte hur många timmar av mitt liv, och mina föräldrars för den delen, som gått åt till att mätta min bokhunger. Sammanlagt måste det handla om år. Det svindlar vid blotta tanken.

Men det är effektivt använd tid, vill jag påstå. Många ser böcker som någon form av verklighetsflykt - jag har aldrig förstått varför. Det är ju genom böckerna man lär känna alla de platser, epoker och öden man aldrig skulle haft tid, råd, möjlighet eller ens lust att stifta bekantskap med i levande livet. Ja, genom böcker kan man till och med få tillgång till andra människors tankar, deras innersta skräck och glädje, något man annars sällan blir bjuden på, ens när man kommer människor nära.

När jag så själv började skriva på det som skulle bli min debutbok försökte jag vara elva år igen. Vad skulle ha fått mig att lyfta boken med iver i händerna, vad skulle ha fått mig att läsa oavbrutet till sista sidan? Övergivna djur förstås, och "förr i tiden". Skog och kojor och överlevnadskamp, en huvudperson som blir starkare, och något som får en att gråta på slutet. Något var jag tvungen att kompromissa med mitt vuxna jag, min smak och mina begränsningar; det blev inga övergivna djur, och inget förr i tiden. Men skog och överlevnadskamp, och en huvudperson som på sätt och vis blir starkare. Fast huruvida man gråter på slutet, det vet bara mina läsare ...

--------------------

Sofia Nordin, född 1974, debuterade 2003 med Äventyrsveckan, som vann Eriksson & Lindgrens berättartävling ”Berättarglädje" 2002 och har sedan dess givit ut en rad böcker. Hon Augustnominerades 2009 för Natthimmel och 2010 för Det händer nu. Atomer (Norstedts) är hennes tredje vuxenroman.

Mer om författaren

Fler titlar av samma författare

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.