"Trilogin kommer att bli en svensk klassiker, en djupgående skildring av samhälle och människor i beredskapstid, i ett land som flera gånger balanserade på randen mot katastrof under dessa år." Dala-Demokraten om den första delen av Landet utanför.

I del ett av Landet utanför skildrades Sverige under det första dramatiska krigsåret. Nu kommer den efterlängtade fortsättningen på Henrik Berggrens trilogi. I denna andra del sträcker sig handlingen från den mörka hösten 1940 till slaget om Stalingrad hösten 1942.

I centrum av berättelsen står striderna om eftergiftspolitiken mot Tyskland. Men runt de ledande politikerna, militärerna och diplomaterna vävs en fängslande skildring av livet i det neutrala Sverige. Vi möter en rad kända och mindre kända svenskars skiftande livsöden i krigets skugga. Husmödrarna klipper ransoneringskuponger, biografsalongerna är utkylda men fullsatta, antinazister planerar flykt och swing är tidens melodi till mångas irritation.

I små tidningsnotiser rapporteras om allt hårdare ingrepp mot judar i de ockuperade länderna. Men först när ett fartyg med 532 norska judar avgår mot Polen från Oslo i november 1942 kommer en reaktion...

Varför är svenskarna så naivt positivt inställda till staten? Och varför är det viktigare för en svensk att vara fri och oberoende än att vara underordnad kärnfamiljen? I Är svensken människa? vänder författarna upp och ner på våra gängse föreställningar om folkhem och kollektivism.

Ingenting är väl vi svenskar så stolta över som "den svenska modellen". Och stoltast är Socialdemokraterna, för det har nästan blivit en en del av vår officiella historia att modellen uppfanns av Per Albin och byggdes ut av Tage Erlander.
I Är svensken människa? undersöker historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh denna modells historiska rötter. De gör det genom att spåra vad de menar är modellens förutsättning, den svenska statsindividualismen. De visar att den "svenska modellen" har mycket djupare rötter än vad man hittills antagit. Välfärdsstaten bygger på en individualism som går tillbaka till tidigt 1800-tal och vars främsta värde var individens frihet och oberoende, också från familjen. Detta är ett för Sverige och de andra skandinaviska länderna unikt drag.
Den positiva inställning till "statlighet" och som vi ofta brukar karakterisera med ordet "kollektivistisk" har paradoxalt nog denna individualism som förutsättning och den är alltså inte en socialdemokratisk uppfinning. Det svenska jämförs på ett klargörande sätt med framför allt den amerikanska och den tyska samhällsformen, där familjen är den grundläggande sociala enheten.
Författarna undersöker, med många dråpliga poänger svensk ideologi från Almqvist och Geijer över Strindberg för att sluta i välfärdsprojektets kvinno- och familjepolitik. Boken har vetenskapliga ambitioner men är skriven på ett mycket tillgängligt sätt.

Detta är den stora, definitiva och internationellt gångbara boken om Olof Palme och hans tid. Den rör sig från tysta lägenheter på Östermalm i Stockholm till kokande metropoler i Sydostasien, från privata internatskolor till socialdemokratiska kursgårdar, från lantligt herrgårdsliv i Sörmland till sjaskiga drugstores i den amerikanska södern.

"Inget i hans liv var så vackert som det sätt han lämnade det." Så heter det om en avrättad statsman i Shakespeares drama om den skotska medeltidskungen Macbeth.
Med Olof Palme är det tvärtom. Det brutala mordet på Sveavägen i Stockholm en februarinatt för tjugofem år sedan har höljt hans liv i skugga. Vi står kvar med en blandning av nostalgiska drömmar och svarta nidbilder. Det är inte bara mordutredningen som är ouppklarad utan också vårt förhållande till Olof Palme.
Det finns inget enkelt eftermäle. Aristokraten som blev socialist. Individualisten som blev ledare för Sveriges största politiska kollektiv. Kavalleriofficeren som blev nedrustare. Klassförrädaren som var stolt över sin borgerliga familj. Litteraturälskaren som kom på kant med författarna. Amerikavännen som angrep USA:s regering. Antikommunisten som omfamnade Fidel Castro.

Vem var han - "egentligen", frågar vi oss oroligt. Och tror att svaret finns i något gåtfullt hemligt rum dit eftervärlden ännu inte trängt in.
Men Olof Palmes motsägelser är hans tids motsägelser. Han föddes nio år efter första världskriget och dog tre år innan Berlinmurens fall. Hans liv tillhör det korta, stormiga nittonhundratalet och han var mer delaktig i dess avgörande konflikter än någon annan svensk av sin generation.
Underbara dagar framför oss är en flödande rik berättelse om en fascinerande person och politiker, människorna omkring honom, den nation han ledde och den internationella scen han intog med kraft.