Omslagsbild: Döden och våren

Översättare: Ellinor Broman
Utgivningsdatum: 2021-10-14
Recensionsdatum: 2021-11-01
Mediekontakt: Terri Herrera
ISBN: 978-91-1-310350-1

Döden och våren

I en icke namngiven by lever ett namnlöst folk med arkaiska seder och grymma ritualer. Berättarjaget är en fjortonårig pojke, vars mor har dött, som beskriver sin omvärld med alla dess brutala inslag. Pojkens mamma hade för vana att stå och skrika utanför de hus där par tillbringar sin första natt tillsammans. Och männen i byn tvingas simma i den underjordiska floden för att kontrollera att stenarna sitter på plats så att inte byn ska rasa ned i den. Ibland kommer de upp levande, men illa tilltygade eller lemlästade, ibland döda.

Bysmeden begraver de döda i träd efter att han fyllt deras munnar med cement. Herremannen som äger byn och bor i ett slott ovanför på en klippa säger i ett avsnitt: "Det är på våren som alla är sjuka och växterna och blommorna blir jordens plåga ... förruttnelsen ... utan grönska skulle jorden vara lugnare." Rodoredas roman berättar i explosivt starka bilder om en kultur och en befolkning som åläggs oförståeliga moraliska koder och våldsamma riter för att stävja självständigheten och lusten hos dem, samtidigt som de lever i ständig skräck för en fiende de aldrig sett.

På så vis sällar sig Våren och döden till samma litterära fåra som Aldous Huxleys Du sköna nya värld och George Orwells 1984, men tycks i stället skildra ett ålderdomligt samhälle där livet och döden går hand i hand och tiden avstannat. Rodoreda blandar grymhet med skönhet och har åstadkommit en litterär skapelse som det är svårt att värja sig emot men som är oavbrutet fascinerande.
Mer om författaren

Mercè Rodoreda (1908-1983) är den främsta prosaisten inom den katalanska modernismen. Efter att ha varit aktiv i det litterära livet i republikens Barcelona tvingades hon fly till Frankrike i och med frankisternas seger i inbördeskriget 1939. I Frankrike förde hon och livskamraten Armand Obiols en ambulerande tillvaro. De fick lämna Paris efter tyskarnas intåg, ett tag försörjde sig Rodoreda som sömmerska i Bordeaux. Till slut kunde paret slå sig ner i Schweiz där Obiols blev tolk vid Unesco. Merparten av sin litterära produktion åstadkom Rodoreda i deras gemensamma enrummare i Genève där hon återskapade sitt "hörn av Katalonien". I början av sjuttiotalet kunde Rodoreda återvända till Katalonien som en erkänd och prisbelönt författare, läst av många.

Mer om författaren

Fler titlar av samma författare

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.

Den här webbplatsen är skyddad av Google Privacy Policy och Terms of Service.