Spill

"Lustfylld läsning från första till sista rad." Femina
Augustpriset 2010 - Juryns motivering

"Vad är fakta och vad är fiktion i Sigrid Combüchens roman "Spill" och vem har tolkningsföreträde? Den "verkliga" Hedvig, som i brev berättar för författaren om sitt unga liv på 30-talet, eller Hedda, den skapade gestalten?

Författarjaget försjunker i decenniets dofter och detaljer och låter damromanen handla såväl om sömnad och torftiga inackorderingsrum som om förtryck och frigörelse, medan den "verkliga" Hedvig vill leva i nuet och inte se sitt liv som förspillt.

Sigrid Combüchen har skrivit en imponerande roman, stilistiskt och tekniskt formfulländad med många perspektivskiften, som ger henne möjlighet både att berätta underhållande om ett människoliv och att med intellektuell stringens reflektera kring det egna skrivandet."

 

"En fantastisk roman ... Om ni väljer en bok att läsa så läs den romanen" /Malou von Sivers, Efter tio
Se Sigrid Combüchen hos Malou i Efter tio
"oj, vad den var bra"

"Nu har jag plöjt den Augustprisnominerade "Spill - en damroman". Och oj, vad den var bra. Jag levde mig verkligen in i 30-talet och den unga Heddas liv som ny i Stockholm.

Sigrid Combüchen leker med verklighet/fiktion på ett så häftigt och avancerat. Och visst, den handlar om damer, men är läsvärd för herrar också."

 

"Oefterliknelig roman – dags för Augustpris?"

"Sigrid Combüchen skriver som vanligt helt oefterlikneligt. Nu måste det väl ändå vara dags för ett Augustpris."
Björn Gunnarsson

"ett riktigt läskalas"

"Combüchen har en personligt vässad, formellt rörlig prosa och en associativ berättarteknik. Hon överraskar ofta, roar sig med att låta Göran Sager-Larsson (bekant från tre tidigare romaner) dyka upp, tillåter sig att markera mot dagens romaner i jag- och dagboksform och webbens självintervjuer.

Sin egen litterära integritet bekräftar hon än en gång med "Spill". Som är ett modernt läskalas till damroman, punkt och slut."
GUN ZANTON-ERICSSON

"pregnant, varierat, flödande, detaljrikt"

"Till min stora glädje är ett av ämnena i romanen lust och pyrande kåthet, och Combüchen lyckas med den svåra konsten att gestalta detta på ett kittlande och trovärdigt sätt. Hedwigs inträde i den köttsliga begärstillfredsställelsen, tillsammans med den äldre Luigi, är en enastående, erotiskt och stilistiskt fullödig, scen.

Språket i romanen är överhuvudtaget alldeles underbart - pregnant, varierat, flödande, detaljrikt. Sigrid Combüchen vet tvivelsutan hur hon ska handskas med sina verktyg."

"Storartat om konsten att minnas"

"Spill är ingen vanlig utvecklingsroman med en huvudperson som erövrar kunskap, värld och ställning. Det gör ju Hedda aldrig. Den är i stället en slags resonerande utredning kring ett liv, som antingen har varit eller kunde ha varit. Förutsättningarna är inte vår tids, inte idealen heller, inte ens referensramarna. Men det är liv, rikt och frodigt liv med släktingar, älskare och syskon. De är alla fästa i tiden med pricksäker scenografi och ideliga tidsmarkörer.  

Men kanske mest av allt, det är en berättelse om den svåra konsten att minnas detta stora liv."
Jan-Olov Nyström

"en, i alla hänseenden, stor roman" /Arbetarbladet

"Som skönlitteratur är "Spill" en genuin roman, tillförlitlig och äkta in i minsta detalj. Combüchen skriver en på samma gång ordrik och sparsmakad prosa. /.../
Den är välskriven, spännande, lekfullt allvarlig. Det här kan bli Augustpriset!"
Therese Eriksson

"en fröjd att läsa" /UNT

"Spill är en fröjd att läsa. Gång efter annan kommer jag på mig själv med att göra små utropstecken i marginalen. Texten är full med aforismer, scenerna fastnar.
Särskilt lyckade är de som underbygger personporträtten. /.../
Det är träffande, roligt och luktar Augustprisnominering lång väg. Årets bokhöst har
knappt börjat, med Spill sätter Combüchen ribban högt."
Alexandra Borg

"Fulländning"

" Varje mening i konsthantverket ”Spill” är blankpolerad, alla ord skiner, inte ett dammkorn på 449 sidor. /.../
Jag kan inte minnas när jag sist läste en så väl genomförd idé­roman. Diskussionen mellan Hedwig och Sigrid är aktuell, trots samhällets förändringar till det bättre sedan trettiotalet. På gymnasieskolor brukar den gå ungefär såhär: ”Meh, bara för jag är tjej är jag inget offer ju! Jag är stark. Ingen förtrycker mig!” ”Amen liksom, fatta att alla påverkas av patriarkatet! Det handlar inte bara om dig!!!”

Upp till läsaren att ta ställning, alltså. Och jag misstänker att fler än jag väljer att sympatisera med Hedwig, om inte annat för hennes underläges skull. Sigrid tar för sig av hennes liv, förvränger det och utnyttjar det för sina egna litterära syften. Det är ett övergrepp, tänker jag, det är så böcker skrivs, tänker jag, det är bara en bok, tänker jag – men en sådan bok!"
Martina Lowden

"Oerhört skickligt!"
"lyckad in i minsta detalj"

"Med en mästares förströdda elegans, en sådan som kräver lång erfarenhet och hårt arbete för att uppnå, trollbinder Sigrid Combüchen läsaren med sin nya roman, "Spill". /.../
Med "Spill" har Sigrid Combüchen som vanligt gjort en himlastormande litterär satsning och jag finner den, som ni har förstått, lyckad in i minsta detalj. Förutom att den talar till oss om människolivet, varken mer eller mindre, på flera nivåer, äger den ett språk som är oavbrutet njutbart och de många perspektivskiftena utförs med en svindlande virtuositet."
Stefan Eklund

"en fullständigt underbar berättelse"

"Jag vet ingen i Sverige som skriver en så utsökt prosa som Sigrid Combüchen. /.../
Och som Combüchen skildrar det! Denna roman är så tungt jordbunden och samtidigt så fritt flygande över varje doftämne och frasande veck, så sinnligt närvarande i allt från menstruation till intellektualitet, i allt från textila accessoarer till politiskt bakgrundsmuller, i allt från osande stadsexteriörer till kvava rumsinteriörer, i allt från att kättjefullt förlora sin oskuld till att förgäves vinna respekt.

Combüchen kallar boken för ”en damroman”, efter Georg Brandes nedlåtande genrebeteckning. Den man som låter sig avskräckas av det är en idiot.
Här finns en brännvidd av laserögd kvinnlig erfarenhet att låta sig förföras, genomskådas och lära sig av.
Det kommer att ta tid innan jag har hämtat mig."
Nils Schwartz

 

"elegant, skarp och komplex"

"Spill är elegant, skarp och komplex, språket är oerhört genomarbetat och en glädje i sig. Combüchen skapar en lekfull romanvärld med intensivt levande sekvenser i 30-talsmiljö, med borgerliga familjespänningar, onämnbara mensblödningar, pjäxor och vedforor, gatuljusets kvällsmagi och glada inspelningscener från Edward Persson-filmer. /.../
En stimulerande, mångbottnad roman som jag tror är Combüchens mest publikvänliga."
Pia Bergström

"Formfulländad som få romaner"

"Otvivelaktigt är Sigrid Combüchen en av samtidens mest avancerade författare – stilistiskt, tekniskt och tematiskt. Det visar hon med ett fantastiskt eftertryck i sin nya roman ”Spill. En damroman”, som är så formfulländad att den lämnar snart sagt all dagens prosa bakom sig. Det är en hisnande läsning, men som alltid hos Combüchen ibland inte helt lättläst, om än inte dunkel. /.../
Det är helt enkelt en fullständigt omistlig roman, om det djupast mänskliga, trots alla skillnader gemensamt för oss alla. Den måste läsas."
Mats Gellerfelt

"en av höstens stora romaner"

"Frågan är om hon i sin nya, brett upplagda roman "Spill" – med den tilltalande undertiteln "En damroman" – inte överträffat sig själv vad gäller såväl den litterära gestaltningen som rent kompositionsmässigt. /.../
Combüchens stil, hennes säreget uppbyggda meningar som suggestivt pendlar mellan yttre skildring och erlebte Rede, i kombination med hennes intellektuella spänst och motstånd, utgör återigen en nyttig påminnelse om att den goda litteraturen är någonting större än ett svar på förväntningar och något mer angeläget än en narkoleptisk avkoppling i fåtöljen."
Martin Lagerholm

""Med "Spill - En damroman" har Sigrid Combüchen skrivit sin i särklass bästa och mest utmanande roman."

"Med "Spill - En damroman" har Sigrid Combüchen skrivit sin i särklass bästa och mest utmanande roman. Den har ett ovanligt djup, den fångar det mångfasetterade hos en människa, där inget - precis som i vårt vardagliga liv - är enkelt eller lätt att förstå för en utomstående betraktare. Men samtidigt är det en roman som skickligt fångar tidsfärg och miljöer i det svenska trettiotalet, kliniskt fri från de stereotyper och schabloner som så ofta riskerar förstöra historiska romaner.

Det är en befriande oren estetik som Sigrid Combüchen skapar i sin nya roman. Den är på en och samma gång klassiskt realistisk och tillspetsat modernistisk genom sin pseudodokumentära inramning. Genom att skriva en fiktiv roman i romanen om hur romanen vuxit fram skapas en högre grad av autenticitet, av närhet och trovärdighet. Det är ett vanskligt och svårt sätt att skriva, men metoden fungerar alldeles utmärkt i "Spill", och det är vad som räknas. Combüchens tillvägagångssätt kan ibland föra tankarna till P O Enquist."
Crister Enander

"En underbar bok som vågar ta ut svängarna" /Femina

"Sigrid Combüchen skriver med ett absolut språkgehör som gör det till en fröjd att läsa Spill - en damroman."
Maria Marteleur

"Hemliga kärleksmöten som ger gåshud" /Tidningen VI

"När Spill väl tar fart är den en sidvändare. Inte som i en deckare, där man måste läsa vidare för att veta hur det går. Nej, det handlar om den detaljrika och flödande prosan, och hur Combüchen lyckas gestalta den unga Hedwigs liv. Efter drygt fyrahundra sidor känns det svårt att lämna henne."
Oline Stig

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.