"Det går inte att komma undan, man vill inte komma undan, för närvaron i texten är så stark och kompromisslös.

Jag läser 100 böcker om året och det senaste åren har väldigt många av dem varit familjeberättelser men jag tror faktiskt att jag kommer att minnas den här i resten av mitt liv."
Lena Kvist, Borås Tidning

"Och just den drömmande känslan gestaltar Anyuru mycket varsamt och med stor fingertoppskänsla. I detta uppstår det ljuv litteratur. Och det är överväldigande. En storm kom från paradiset är en självklar nominering till Augustpriset, med stor vinstchans."
Magnus Dahlerus

"Men inför Johannes Anyuru kan jag bara kapitulera. För språket, som akrobatiskt
svingar sig mellan klar konkretion och svindlande poesi. För tempot, som förenar
thrillerns driv med filosofins eftertänksamhet. Och för den djupt berörande berättelsen om fadern P, den unge ugandiske stridspiloten i kritvit uniform och guldsabel som tillfångatas under Idi Amins statskupp. /.../

Att bara kalla den årets pappabok är för lite. Det kan vara årets bok."
Jenny Lindh

"Jag har aldrig tidigare sett en så effektiv kontrastverkan mellan två generationer där den ena är en flykting och nästa är flyktingens son, som försöker hitta det ursprung som redan har hunnit bli exotiskt.
Det är väldigt, väldigt bra och smärtsamt rörande. Anyuru har övertygat tidigare, som poet, men med den här boken har han skaffat sig ett VIP-kort till den litterära gräddan."
Jonas Thente

"Anyurus prosa är lika fängslande som hans poesi och jag hoppas att han forsätter skriva romaner."
Alisa Bosnic

"Han har uppvisat en fantastisk språkkänsla och ett osedvanligt finkänsligt textanslag. Hans nya roman ger inga som helst skäl att revidera det omdömet - snarare tvärtom."
Daniel Andersson

"Det är en utmärkt roman av en utmärkt författare men det särskilda, som dröjer sig kvar, är förståelsen läsaren får av hur omständigheter blir ödesdigra. Sonens beskrivning av hur stormen, ödet, påverkar fadern, och i förlängningen honom själv, är så bra att det svindlar."
Jenny Maria Nilsson

"Johannes Anyuru, sedan debuten 2003 en av sin generations mest uppmärksammade poeter och prosaister, har nu tagit ett flyktingöde – sin fars – och skapat ett litterärt mästerverk. Det är stora ord, men ”En storm kom från paradiset” är också en stor roman /.../

”En storm kom från paradiset” är något så ovanligt som en bladvändare med enorma stilistiska och existentiella anspråk. På var och varannan sida gnistrar det om bildspråket; Johannes Anyuru kan fånga in aerodynamiska facktermer och förvandla dem till centrallyrik, beskriva en pöl med urin på ett fängelsegolv och göra den till stor poesi. /.../

De senaste åren har den svenska litteraturen berikats med många minnesvärda fadersporträtt, och ”En storm kom från paradiset” konkurrerar utan vidare med de bästa i genren. Men egentligen spelar Johannes Anyuru med denna bok i en egen liga, med sin förening av stilistisk briljans, politiskt patos, personligt engagemang och adrenalinpumpande berättarenergi. Jag är djupt imponerad."

Jens Liljestrand

"En både personlig och universell roman om faderlöshet och identitet, om våldets makt och om hur vi alla är tidens fångar. I strikt mening en fiktiv skapelse, men sanningssökande på många sätt, en drabbande vacker text genomstungen av dagens tvivel och teorier om vad som egentligen skapar mening, såväl i en enskild människas livshistoria som i historien."

"Men om en författare har typ världens snyggaste bildspråk är det förstås svårt att stoppa flödet. Johannes Anyurus text virvlar av metaforer, sprakar av bilder, prosatexten är en poesi med prosa i och det är så vackert. Jag glömmer bort att det är en Roman jag läser, jag fastnar i små detaljer, vardagligheter, beskrivningen av solen som går upp över Hisingen eller sänker sig i havet någonstans i Afrika. Jag förundras över enstaka små meningars förmåga att kasta sig mellan nuet och historien, mellan det fatt-bara och det obegripliga, mellan barndom och vuxenhet.

Johannes Anyurus språk störtar, likt huvudpersonen i den här boken, rakt mot solen, brinner och bränner. Det är mäktigt att en handling så spektakulär och smärtsam som den här kan övermannas av ett språk, av ordens skönhet."

"Men man känner fläkten av stormen ur paradiset, man känner de stora rörelserna, man känner den hypnotiska effekten av en prosa som kan få en att se framför sig hur Historiens Ängel taggar en husfasad i Växjö. Det är fantastiskt."

"Det som utmärker Johannes Anyuru, att han gör vardagen högtidlig och storslagen, känns även här, men inte hela tiden, mer i intervaller. Han har hittat ett friskt språk, ett löpsteg som känns lätt och snabbt och när pauserna kommer är de mättade och skimrande."