Spådomen

"En lysande skildring av en ung flickas trevande steg ut i livet." /Aftonbladet
"Det här är en av de finaste böckerna man kan läsa den här sommaren!" /Yukiko Duke, Gomorron Sverige
"Smärtsamt ja, men oerhört vackert beskrivet."
"Starkt om gamla sår"

"Skrivandet har ställt hårda och nästan oförsonliga krav. De själens sår, som Pleijel nu återvänder till och mer eller mindre tvingar sig att undersöka, har inte tillfullo läkt och även gamla ärrvävnader gömda och oftast glömda på djupet i minnet värker vid beröring. Men som P O Enquist framhåller: Enbart genom att trycka på smärtpunkterna kan stor litteratur skapas – och det har Agneta Pleijel verkligen förmått att göra med ”Spådomen”."
Crister Enander

"Lågmält och storartat om kladdig lögn"

"Det gör boken betydligt mer nyanserad och intressant än de memoarer – och de är många – som beskriver en rakt utstakad bana med en fläckfri huvudperson.

Men mina utropstecken och understrykningar handlar trots det mindre om händelserna i huvudpersonens liv och mer om alla vackra formuleringar. Trots ett smärtande och svart innehåll är det som alltid ytterst behagligt att befinna sig i Agneta Pleijels språk. ”Spådomen” är en lågmäld, storartad roman om en familj som levt i en kladdig lögn, om en kvävande mor-dotterrelation och om den ofantliga frågan vad kärlek är."
Lina Kalmteg

"Magnetisk bildningsroman av Agneta Pleijel"

"En klassisk bildningsroman, kort sagt, men också på ett märkligt vis magnetisk. Agneta Pleijels språk är köttsligt och melankoliskt på ett sätt som man ser väldigt lite av i dagens formkänsliga samtidslitteratur (och som gör att det kan vara så skönt att läsa till exempel en P O Enquist ibland – jag kommer att tänka på hans memoarer flera gånger under läsningen). Hon är väldigt bra på att bygga upp enkla, effektiva scener ... /.../

"Agneta Pleijels vidunderligt skimrande självbiografi hör till dem som kommer att bilda skola."

"Det finns alldeles för få texter om kvinnligt människoblivande på det svenska språket. Agneta Pleijels vidunderligt skimrande självbiografi hör till dem som kommer att bilda skola."
Ulrika Kärnborg

"En starkt berörande text ..."

"En starkt berörande text som många (kvinnor) kommer att ta till sig, oavsett vilka decennier de vuxit upp i. Utlämnande, skoningslöst blottlägger den en känsloverklighet för in- och igenkännande."
Gun Zanton-Ericsson

"Bättre än så kan memoarer knappast skrivas." /UNT

"Den är så finkalibrerad och varsam att jag efteråt sitter där med en känsla av att Pleijel har försett mig med insikter som jag ännu inte kan verbalisera - det enda jag vet är att jag vet mer nu än innan. Stundtals glömmer jag till och med helt bort att den här berättelsen handlar om den riktiga människan Agneta Pleijel, och föreställer mig att den handlar om alla människor. Bättre än så kan memoarer knappast skrivas."

"Inget känns överflödigt, inget fattas."

"Spådomen berör mig ändå starkt, både känslomässigt och intellektuellt. Jag tycker mycket om författarens stringens och hennes förmåga att se sig själv både inifrån och utifrån. Agneta Pleijel är en språklig mästare och en skarp psykolog. Inget känns överflödigt, inget fattas."
Eva-Lotta Hultén

"... inledningskapitlets onaniscen är på sitt vis lika uppkäftig som Caitlins Morans sexuella självständighetsförklaring i romanen How to Build a Girl."

"Pleijel skriver inga paroller. Men inledningskapitlets onaniscen är på sitt vis lika uppkäftig som Caitlins Morans sexuella självständighetsförklaring i romanen How to Build a Girl. Byggstenarna i flickskapet förblir de samma, över generationsgränserna: frihet, författarskap – och rätten till erotisk njutning."
Annelie Bränström Öhman

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.