"Detta är en handbok i levandets konst, inte bara överlevandets. /.../

Författarna väjer inte för fångtillvarons bräcklighet. Allt har sin plats - blåsans och tarmens funktion, hygienen, oron för familjerna där hemma, ömhetsbehov, beröringar. Och sexualitetens avslocknande, skräcken för att "något hade fryst och gått sönder under min frånvaro". Och viktigast av allt: det ömsesidiga beroendet." /.../

Falkehed och Hammarström turas om i rollen som ringbärare, och precis som i sagans värld hade de aldrig besegrat den inre ondskan, hopplösheten, utan hjälp av den Andre. Det må vara en sentimental parallell, men jag står för den."
Ulrika Knutson

"Jag hade inte räknat med att komma så nära tortyren, skräcken, smutsen och ovissheten. Desto mer drabbad blir jag av berättelsen. Den är som en handbok i vad det innebär att bli traumatiserad av ett krig. /.../

Boken handlar inte om orsakerna till kriget i Syrien, ger inget fågelperspektiv, ingen bakgrund. Styrkan ligger i det lilla berättandet. Vardagen i ett låst källarutrymme. Hur det växer fram en djup närhet mellan de båda journalisterna. Att de kastas mellan hopp och förtvivlan och hur ovissheten sliter ned dem, både fysiskt och mentalt.

Alla som börjar läsa vet hur det går. Vi har redan sett bilderna från deras hemkomst, läst intervjuerna.

Ändå lyckas de göra helheten i det närmaste oavbrutet intressant."
Jesper Bengtsson

"Prosan är återhållen och detaljerad. Kampen för att inte förvildas skildras genom fångarnas disciplinerade vilja
att upprätthålla dagliga rutiner. Att fortsätta vara människa i en allt annat än mänsklig tillvaro. /.../

Som läsare får vi uppleva samma långtråkighet som de svenska fångarna tvingades utstå. Med det menar jag inget negativt. /.../ På något sätt blir det spännande. /.../

Som läsare lever vi i samma ovisshet som Falkehed och Hammarström. Vi vet inget om vilka som faktiskt kidnappade dem. Vi förstår aldrig hur det diplomatiska arbetet gick till på hemmaplan för att slutligen få dem fria. Allt vi ser och hör upplever vi genom dem. Och hela tiden intalar de sig själva, att i dag ska vi inte dö."
Marcus Melinder

"Hur mår Magnus Falkehed och Niclas Hammarström ett år efter kidnappningen i Syrien?

Vad gör det med en människas psyke att under en längre tid leva under omedelbar dödshot, totalt utlämnad till godtyckligt våld i en kaotisk omgivning utan regler och lagar?"

"Journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström torterades och skenavrättades, de var hungriga och frusna. Under ett flyktförsök sköts Niclas Hammarström i benet - men hade de inte försökt rymma hade de troligen sålts till IS. Nu oroas de över att det blivit för farligt att skildra lidandet i Syrien på plats."
Karin Thurfjell