Kiffe kiffe imorgon

19 år gammal debuterade Faïza Guène med denna charmerande och samtidigt allvarliga skildring av Doria som bor i en ghettoliknande förort till Paris med sin mamma.

Doria är 15 år och bor i en förort nordost om Paris. Mamman jobbar som hotellstäderska på Formule 1 och pappan har flyttat tillbaka till Marocko och gift om sig med en yngre kvinna.
Kiffe kiffe imorgon är en dagboksliknande skildring med den unga Dorias tankar om hur det är att alltid ha ont om pengar, bära begagnade kläder och bli retad för det, om socialtanterna som vill väl men som bara känns nedlåtande, om hur det är att vara ung muslimsk kvinna. Doria flyr in i fantasier hämtade från tv-såpornas och damtidningarnas värld. Drömmarna lever hand i hand med en förortsverklighet som är långt mer extrem än den vi känner till i Sverige, och som vi fick inblick i genom förra höstens kravaller.
Sakta men säkert börjar saker och ting förändras. Det börjar med att mamman får möjlighet att gå en kurs i franska, hon får lära sig läsa och skriva, får väninnor, ett språk, ett nytt jobb, och framför allt en ny självkänsla. Och Doria och hennes mamma får en ny relation och börjar så smått se fördelarna med att vara utan pappan.
Doria berättar om bindor, tv-program och polisövergrepp med samma fjäderlätta ton och självklara sätt. Den politiska bottnen i romanen gör den till mer än bara en tonårsskildring.
Titeln är en ordlek som får sin förklaring i boken: "’Haha, sådärja, nu börjas det. Så nu är det slut med det där kifkif imorgon, samma sak dag efter dag, som du alltid brukade säga, eller?’ Det stämmer faktiskt. Det hade jag nästan glömt. Men Hamoudi minns minsann. När han påminde mig om det började jag nästan gråta. Sådär sa jag alltid när jag mådde dåligt och när mamma och jag var alldeles ensamma: kifkif imorgon också. Men nu skulle jag uttrycka mig annorlunda. Det skulle bli kiffe, kiffe imorgon, från verbet kiffer som betyder gilla. Wow. Kom det där från mig?"

Kiffe, kiffe, imorgon belönades 2007 med Peter Pan-priset av IBBY.