"Det är din själ jag kysser"

- Hur mötte du Evert första gången?
Hon svarar lite formellt, som om hon höjt en osynlig gard:
- Det var när jag gick på en av hans konserter i Göteborg och jag gick bakom scenen för att få en autograf … jag hade blommor med mig!

Efter detta första möte 1945 ska det dröja åtta år innan de möts igen. I augusti 1953 skriver Siv ett brev till Evert och erbjuder honom att, om behov finns, hyra hennes lägenhet i Göteborg. I tre månader väntar hon och i december får hon ett detaljerat svar om Everts ankomst. Detta är början på en relation som spänner från den artonde december 1953 till tionde mars 1957. Everts brev till Siv är i sig en poetisk och litterär skatt.

Det är din själ jag kysser är berättelsen om en kvinna, ett kvinnoöde. Det är historien om en ung flicka som inte passade in, och vars överflödande romantiska längtan ledde henne genom ett liv fyllt av äventyr, vildhet, lycka och bottenlös förtvivlan.
Siv blev älskad och hatad. Hon älskade och hatade. Äkta män, vänner och älskare, sanna som falska, kom och gick, fanns i hennes liv och försvann därur i ett halvsekellångt kretslopp av hopp och missräkningar. Birger Sjöberg återger ett urval av Everts brev som speglar en innerlig kärlek från en man som passerat livets middagshöjd och finner kraft och förnyad livslust i mötet med den vackra sångmön Siv. Om detta förhållande kan man tycka vad man vill, men breven bidrar till en delvis ny och kompletterande bild av den folkkäre och älskade Evert Taube. Helt klart är att Everts tid på Otterö utanför Grebbestad, sommaren 1954, skapat ett kraftfullt avtryck i historien om hans skapande.

"…Historien om Siv och hennes förhållande med Evert Taube är väl värd att berätta."
Professor Sture Allén

"Ett stort tack för din bok som jag har läst med stor behållning. Du skildrar kärlekshistorien med känsla och liv. Det skall bli roligt att se brevutgåvan du jobbar med. Lycka till på färden."
Nils Petter Sundgren