"Det är associativt och infallsrikt berättat, som läsare vet du aldrig riktigt vad som ska följa härnäst; kronologin är inte helt väsentlig. Romanen uppslukar mig helt och fullt. Jag är ett med texten och vrider och vänder på den för att komma rätt, för att få grepp om historien. Jag förundras över hur mycket författaren får med - det är ett stycke grekisk nutidshistoria, det är historien om två yviga familjer och om band mellan människor som löper kors och tvärs, det är en historia om att komma ny till ett land, en historia om kärlek etc etc. Det är en rörlig text där språket och de olika vändningarna ofta får mig att le - trots att den till stora stycken skildrar starka händelser.
Jag försöker stoppa in romanen i mitt eget tänkta kartotek, tänker att den hamnar någonstans i närheten av Khemiris Montecore och Niemis Populärmusik från Vittula som delar berättar- och språkglädjen. Men min första kontakt med Fioretos som romanförfattare har givit mig en läsupplevelse som känns mer unik än lik och nästan för osannolik för att vara sann. Redan nu har jag börjat undra om jag verkligen läst det jag har läst?"