Sånt man bara säger

"Även medelålders kvinnor kan utvecklas och Sånt man bara säger är definitivt en utvecklingsroman, om än en ovanlig sådan. Det är också en historia om kärlek, vänskap och allt man är beredd att gör ...

"Även medelålders kvinnor kan utvecklas och Sånt man bara säger är definitivt en utvecklingsroman, om än en ovanlig sådan. Det är också en historia om kärlek, vänskap och allt man är beredd att göra för de människor som faktiskt betyder mest trots allt. En känslosam, men samtidigt totalt osentimental historia som jag rekommenderar er att läsa!"

"Det som gör att jag tycker om dessa båda böcker är nog att de inte väjer för det mörka hos oss människor. Vi är ofta mer insnärjda i varandra än vad vi tror. Det här är inga böcker som det smäller ...

"Det som gör att jag tycker om dessa båda böcker är nog att de inte väjer för det mörka hos oss människor. Vi är ofta mer insnärjda i varandra än vad vi tror. Det här är inga böcker som det smäller om, utan de är mer åt det stilla hållet. Men ack så viktiga…"
Boksynt recenserar Sånt man bara säger och I en familj finns inga fiender

"Ingen kan som Helena von Zweigbergk fånga människors irriterande oförmåga. Man vill bara ruska om personerna, men kan inte låta bli att fortsätta läsa. Nya romanen har ett befriande fräscht person ...

"Ingen kan som Helena von Zweigbergk fånga människors irriterande oförmåga. Man vill bara ruska om personerna, men kan inte låta bli att fortsätta läsa. Nya romanen har ett befriande fräscht persongalleri med den trulige tonårsgrabben, hans gränslösa mamma och eremitliknande 53-åriga moster."
tttt, Tara

"Men hon skrapar skickligt med nageln på irritationerna i en familjerelation. Hon har exakt känsla för känslolägen, som när stämningen plötsligt skiftar i ett i ett samtal. Sånt man bara säger kan ...

"Men hon skrapar skickligt med nageln på irritationerna i en familjerelation. Hon har exakt känsla för känslolägen, som när stämningen plötsligt skiftar i ett i ett samtal. Sånt man bara säger kan vara just det som gnager och urholkar själen."
Bodil Juggas

"JoÖ : Det har tagit lite tid för oss Johannor att recensera den här boken och på ett sätt är det bra, för jag har märkt att den liksom har växt med tiden och avståndet. Först tyckte jag att mjaa, ...

"JoÖ : Det har tagit lite tid för oss Johannor att recensera den här boken och på ett sätt är det bra, för jag har märkt att den liksom har växt med tiden och avståndet. Först tyckte jag att mjaa, i jämförelse med ”Ur vulkanens mun” så. Men sedan, den har återvänt påfallande ofta och jag har också kommit på mig själv att referera till den som en bra roman."
"JoL: Som helhetsomdöme så tycker jag att man blir väldigt engagerad i personerna. /.../ Helena von Zweigbergk skriver kanske inte de stora, episka romanerna, men hon är helt fenomenal på att få till den där lilla detaljen som säger allt om en människa eller en situation – helst en jobbig och relationsmässig sådan. Det är så bra gjort!"

"Helena von Zweigbergks styka generellt sätt, oavsett om hon är med i Spanarna eller skriver romaner, är att hon hör dialoger väldigt bra och dessutom kan återge dem. Det är länge sedan jag läste n ...

"Helena von Zweigbergks styka generellt sätt, oavsett om hon är med i Spanarna eller skriver romaner, är att hon hör dialoger väldigt bra och dessutom kan återge dem. Det är länge sedan jag läste något med hennes tonsäkerhet för pauser, infall, avbrutna meningar och sådant som människor aldrig säger. Jag tycker verkligen om Sånt man bara säger, men har svårt att precisera vad det är som gör den genial. Jag tror att det är stor samtidskonst och att denna kommer man plocka upp för att illustrera hur det är att vara människa på 2000-talet. Helena von Zweigbergk hittar tonen och berättelsen som gör att man helt plöstligt förstår vad andra säger. Det är en kompass för komplicerade relationer. Men det är också en berättelse om en ensam kvinnas väg tillbaka till gemenskapen. En gemenskap hon aldrig föreställde sig att hon ville ha."
/Maria Marteleur

Helena von Zweigbergk är aktuell med Sånt man bara säger. 

Helena von Zweigbergk är aktuell med Sånt man bara säger. 

"Sånt man bara säger är en bok om anpassning och uppror, offermentalitet och vuxenskap, relationer och val. Personskildringarna är effektiva och trovärdiga även när de överraskar. Att fly från det ...

"Sånt man bara säger är en bok om anpassning och uppror, offermentalitet och vuxenskap, relationer och val. Personskildringarna är effektiva och trovärdiga även när de överraskar. Att fly från det inbokade mötet med Socialtjänsten och ta med sig systersonen på en spontan resa till Kanarieöarna för att försöka leta upp den försvunna systern på plats där, känns inte direkt i linje med vad den ordentliga Susanne borde göra. Men så är ju också detta en av de stora poängerna med boken: hur vi alla sitter fast i vår egen – men kanske framförallt andras – bild av hur vi är, vad vi gör och kommer att göra. Och vad detta gör med vår möjlighet att ta ansvar för våra egna handlingar och vårt eget liv."
Ulrika Westerlund

"Bokens behållning är beskrivningen av relationerna och författarens omsorg om deras nyanser. Det är frestande att gå så långt som att säga att de olika relationerna är bokens egentliga huvudperson ...

"Bokens behållning är beskrivningen av relationerna och författarens omsorg om deras nyanser. Det är frestande att gå så långt som att säga att de olika relationerna är bokens egentliga huvudpersoner, för där intresset ibland sviktar för personen Sussi hålls det levande inför beskrivningen av hur hon förhåller sig till sina nära och hur de beter sig gentemot varandra."
Paulina Helgeson

"Jag tycker om den här boken. Zweigbergk skildrar den omöjliga relationen mellan den känslomässigt låsta Susanne och den inåtvände Jonas med tonträff och fint gehör. Trots att det inte händer så my ...

"Jag tycker om den här boken. Zweigbergk skildrar den omöjliga relationen mellan den känslomässigt låsta Susanne och den inåtvände Jonas med tonträff och fint gehör. Trots att det inte händer så mycket lyckas hon bygga upp en nästan andlös spänning mellan misslyckade köttbullsmiddagar, regnpromenader och taffliga samtal. Den såriga systerrelationen och minnena från förr ger berättelsen ytterligare bredd och djup."
Oline Stig, författare

"von Zweigbergk är utomordentligt skicklig på att gestalta personligheter av det slag man känner igen så väl för att man själv har stött på dem; på samma gång så lätta att genomskåda och så hopplös ...

"von Zweigbergk är utomordentligt skicklig på att gestalta personligheter av det slag man känner igen så väl för att man själv har stött på dem; på samma gång så lätta att genomskåda och så hopplösa att beskriva i ord. /.../ Helena von Zweigbergk skildrar lyhört konfrontationen mellan de två systrarna på ett sätt som får det att klia av obehag."
Jonas Thente

"Med psykologisk insiktsfullhet tecknar von Zweigbergk ett sårigt systerskap, där barndomens maktstrid stigmatiserar rollerna: ansvarskänslor och djupaste irritation. /.../ I all sin socialrealism ...

"Med psykologisk insiktsfullhet tecknar von Zweigbergk ett sårigt systerskap, där barndomens maktstrid stigmatiserar rollerna: ansvarskänslor och djupaste irritation. /.../ I all sin socialrealism är boken spännande, tilltalet och tankegångarna angelägna. Ett maskrosbarn plockas upp med varsamt handlag av von Zweigbergk i hennes nya roman."
Lisa Berg Ortman