Hotel Galicja

En svensk författare möter en ung judinna från Israel under en resa till Cypern 1963. Det blir ett möte som sätter outplånliga spår. Sent i livet uppfyller han sitt löfte att ta reda på vad som hä ...

En svensk författare möter en ung judinna från Israel under en resa till Cypern 1963. Det blir ett möte som sätter outplånliga spår. Sent i livet uppfyller han sitt löfte att ta reda på vad som hände hennes familj efter deportationen från Paris 1942. Det blir en smärtsam resa till det förflutna och till den polska staden Oswiecim, före detta Auschwitz.

På Hotel Galicja i den polska staden Oswiecim, före detta Auschwitz, befinner sig en äldre svensk författare. Han har kommit hit för att ta reda på vad som hände hans älskade Régines familj. Régine och han möttes för över 40 år sedan på Cypern där de upplevde en kort men intensiv kärlekshistoria. Han åtog sig då att ta reda på vad som hände hennes föräldrar och lillebror. Efter Hitlers övertagande av Österrike 1938 flydde Régine med sin judiska familj från Wien till Sverige. Men hos oss fick de inte stanna. De utvisades och flydde vidare till Frankrike. De greps under den stora razzia som fransk polis och tyska SS genomförde i Paris 1942. Régine, då sju år, lyckades fly.
Nu, många år senare, då han själv av sin läkare har fått endast en utmätt tid att leva, bestämmer han sig för att uppfylla sitt löfte till Régine. I Paris och i Oswiecim fördjupar han sig i dokumenten kring deportationen av judar från Paris till Auschwitz-Birkenau. Han vandrar i resterna av det stora förintelselägret och försöker föreställa sig det öde som drabbade familjen under deras färd hit och deras sista dagar i livet.
Régines lillebror befann sig bland de fyra tusen judiska barn som lämnades ensamma kvar i Frankrike när föräldrarna deporterats. Efter en tid transporterades också treåringen och de andra ensamma barnen till Auschwitz. De gasades omedelbart efter ankomsten.
Det här är en berättelse som ställer frågan om hur mycket en nutida människa kan göra sig ett begrepp om förintelsen och människornas öden i lägren. Vad ska vi, i våra dagar, göra med det vi vet om Auschwitz? Och vem får och kan berätta?