Märkliga dofter i en lägenhet utgör spår som leder Elínborg vidare i en mord- och våldtäktsutredning, som drar nedåt i en mörk virvelström i en fördärvad människas inre och bak&ari ...
Märkliga dofter i en lägenhet utgör spår som leder Elínborg vidare i en mord- och våldtäktsutredning, som drar nedåt i en mörk virvelström i en fördärvad människas inre och bakåt i tiden till den yttersta orsaken.
En man hittas i en lägenhet i centrala Reykjavik med halsen avskuren och med flera skärmärken på halsen. Han har också byxorna nerdragna till fötterna och på överkroppen en t-shirt av mer kvinnligt snitt som det står San Francisco på. Under hans säng hittas en lila ullschal.
Elínborg tar denna gång hand om utredningen; Erlendur gav sig ju i väg till sina barndomstrakter på östra Island i förra boken, Frostnätter.
Elínborg känner lukten av tandoorikryddor i schalen - hon är ju intresserad av all slags matlagning, och det är faktiskt hennes näsa som för denna utredning framåt.
I den döda mannens svalg finner man rester av Rohypnol och man kan konstatera att han haft samlag strax innan han dog. Elínborg rotar vidare i den dödas bakgrund och följer spåren bakåt. De leder henne till ett dystert blåshål till landsortshåla, på väg att dö eftersom fisket spelat ut sin roll. Där finns en kyrkogård, inringad av ett stengärde, sluttar ned mot ett blygrått hav.
Som så ofta i Arnaldur Indridasons böcker spelar det förflutna en stor roll för de efterlevande - ingen kommer undan den hämnd som drar genom de mörka strömmar som uppkommit genom gamla illdåd eller oförätter.
Mörka strömmar är andra delen i en kvartett böcker som tog sin början i Frostnätter från 2009. Nästa titel i serien är Svarta skyar som utkommer 2011 och därefter en avslutande del som ges ut på Island hösten 2010. De är alla fristående men hänger ihop på ett närmast kusligt, sinnrikt sätt i tid och rum.