Daniel Sjölin
Foto: Anna Svanberg
Utforska författaren
Utgivning
Om boken
Kan en serie övergrepp i barndomen förklara de svårigheter vuxenlivet medfört? Rymmer ett mexitegelhus på en gata i en förort ursprunget till ett liv präglat av kroppshat, labyrintiskt självförakt, skam och depressioner utlösta av känslan att sakna värde? Eller är alla sådana förklaringar bara den gränslösa konstnärens sätt att befria sig från ansvaret över sig själv genom ännu en berättelse, denna gång berättelsen om honom själv?
I Fältskärsv närmar sig den vuxna författaren ett delvis bortträngt hus från sin tidigaste barndom. Det är här det förtvivlade men också grimaserande och obstinata språket uppstått. Men nu är det slut på romanexperimenten. Nu kommer istället förnedringen, eller bär även denna berättelse en kraft som överlistar sin författare?Daniel Sjölin skriver en essä om skrivande och tvingar sig tillbaka till alltings smärtpunkt.
I Fältskärsv närmar sig den vuxna författaren ett delvis bortträngt hus från sin tidigaste barndom. Det är här det förtvivlade men också grimaserande och obstinata språket uppstått. Men nu är det slut på romanexperimenten. Nu kommer istället förnedringen, eller bär även denna berättelse en kraft som överlistar sin författare?Daniel Sjölin skriver en essä om skrivande och tvingar sig tillbaka till alltings smärtpunkt.
Läs mer
Daniel Sjölin
Fältskärsv
Om boken
Mamma Lisbet har migrän och pappa finns inte men kanske är han hjärterknekt? Om Severin Stenson brukade sägas att han var en bubbelpojke. Orden flöt fritt inuti honom men utan fäste i verkligheten. Bara i sandlådan var han trygg, där byggde han sin värld.
Fast det där var ju hundra år sedan. Nu är pojken död sedan länge. Vi bryr oss inte. Året är 2122 och vi har annat för oss i Sollentunet. En myndighetschef som jagar illegalt upptinade fyrtiotalister behöver sorgtömning. Lisbet Stenson söker sin son, som hon olovligen fryste ner i källaren i sin skoaffär. Vi bryr oss inte om det heller, de var lika knäppa båda två, och inga tricks hon försöker sig på kommer att göra att han återuppstår. Ändå vet vi ju att hon kommer att försöka.I Daniel Sjölins återkomst till romankonsten råder ett överflöd på ord och känslor, men ett underskott på allt annat – blod, närhet, olja, integritet, vokaler, kropp, minne, ädla jordartsmetaller och mänskliga rättigheter.Det är med alla dess brister omöjligt att upprätthålla värdigheten, men kanske ännu inte för sent att sörja och älska.
Fast det där var ju hundra år sedan. Nu är pojken död sedan länge. Vi bryr oss inte. Året är 2122 och vi har annat för oss i Sollentunet. En myndighetschef som jagar illegalt upptinade fyrtiotalister behöver sorgtömning. Lisbet Stenson söker sin son, som hon olovligen fryste ner i källaren i sin skoaffär. Vi bryr oss inte om det heller, de var lika knäppa båda två, och inga tricks hon försöker sig på kommer att göra att han återuppstår. Ändå vet vi ju att hon kommer att försöka.I Daniel Sjölins återkomst till romankonsten råder ett överflöd på ord och känslor, men ett underskott på allt annat – blod, närhet, olja, integritet, vokaler, kropp, minne, ädla jordartsmetaller och mänskliga rättigheter.Det är med alla dess brister omöjligt att upprätthålla värdigheten, men kanske ännu inte för sent att sörja och älska.
Läs mer
Daniel Sjölin
Underskottet
Om boken
Halv- och heldokumentära berättelser är den hetaste trenden i den svenska litteraturen. Men när Daniel Sjölin iscensätter sig själv i Världens sista roman handlar det om något annat än att kittla med verklighet.
Daniel Sjölins nya bok Världens sista roman är en prosavirvel med hög hastighet. Till karaktären inte olik Personliga pronomen, hans genombrottsbok, bara mer personligt allvarlig, utan att för den skulle vara särskilt "sanningsenligt" självbiografisk. Boken handlar om den alkoholiserade författaren och programledaren Daniel Sjölin, vars mamma (också hon alkoholiserad) har drabbats av alzheimer, vilket har raserat hennes verklighetsuppfattning och språk. Denna ruin är "inbyggd" i romanen. Ett par vänner från ungdomsåren, som är de två andra delarna av en Jules och Jim-liknande trojka, har också viktiga roller i historien. En abort som modern gjorde i ungdomen spelar en viktig roll i romanen, vars parallell i nutidsplanet blir det barn som Daniel väntar, men som bär på en missbildning och dör i livmodern.
Eller? Precis som i Oron bror bedriver Daniel Sjölin en avancerad katt och råtta-lek med läsaren. Berättelsen är så äkta den kan bli, men är den sann? Världens sista roman är en hisnande och sorglig berättelse, med drag av både Pynchon och Joyce.
Daniel Sjölins nya bok Världens sista roman är en prosavirvel med hög hastighet. Till karaktären inte olik Personliga pronomen, hans genombrottsbok, bara mer personligt allvarlig, utan att för den skulle vara särskilt "sanningsenligt" självbiografisk. Boken handlar om den alkoholiserade författaren och programledaren Daniel Sjölin, vars mamma (också hon alkoholiserad) har drabbats av alzheimer, vilket har raserat hennes verklighetsuppfattning och språk. Denna ruin är "inbyggd" i romanen. Ett par vänner från ungdomsåren, som är de två andra delarna av en Jules och Jim-liknande trojka, har också viktiga roller i historien. En abort som modern gjorde i ungdomen spelar en viktig roll i romanen, vars parallell i nutidsplanet blir det barn som Daniel väntar, men som bär på en missbildning och dör i livmodern.
Eller? Precis som i Oron bror bedriver Daniel Sjölin en avancerad katt och råtta-lek med läsaren. Berättelsen är så äkta den kan bli, men är den sann? Världens sista roman är en hisnande och sorglig berättelse, med drag av både Pynchon och Joyce.
Läs mer
Daniel Sjölin
Världens sista roman
Om boken
Erövraren är den humoristiska och sorgliga berättelsen om kulturjournalisten Johannes som bestämmer sig för att bli en tvättäkta kulturman - och försöker slå sig fri från ett havererat äktenskap.
Det blir en färd genom kulturvärldens innersta. Från den fina villan i Enskede, via intima möten i Bolibompa-förrådet på SVT till feministiska konfrontationer på Bokmässan.
Erövraren gick ursprungligen som följetong i Expressen sommaren 2021.
Det blir en färd genom kulturvärldens innersta. Från den fina villan i Enskede, via intima möten i Bolibompa-förrådet på SVT till feministiska konfrontationer på Bokmässan.
Erövraren gick ursprungligen som följetong i Expressen sommaren 2021.
Läs mer
Daniel Sjölin
Erövraren
Om boken
Personliga pronomen är en melodroman. En hotfull roman, en våldsam berättelse om en stackars familj i Sollentuna som skakas av skadegörelse och mord, och som är så vilsen att de inte ens är du med varandra, utan jag, du, hon och vi.
Efter den kritikerrosade debuten med Oron bror, en nyfiken gestaltning av barnets syn på världen, det vill säga Sollentuna, är nu Daniel Sjölin tillbaka med ännu en skakande skildring från Stockholms norra förorter. En roman om hot, våld, förnedring med grönrussinleverankpepparsmak.
Personliga pronomen består som ni förstår av flera olika pesoner. Sonen i familjen är "jag", hans styv-syster "du", hans mamma Agneta "hon" och styvpappan Sunesohn med det beslutsamma sättet är "vi". Under en ganska osannolik helg där familjen är under attack från ett ungdomsgäng och systerns mamma (dvs Sunesohns ex) hittas död med påföljande polisbesök hinner vi med inte mindre än två (2) avancerade måltider, varav en (1) är en fest-middag med Ghanas ambassadör i Stockholm som hedersgäst.
Daniel Sjölins språkliga forskningsresa är inne på andra etappen och terrängen är inte till för de klena eller fantasilösa.
Efter den kritikerrosade debuten med Oron bror, en nyfiken gestaltning av barnets syn på världen, det vill säga Sollentuna, är nu Daniel Sjölin tillbaka med ännu en skakande skildring från Stockholms norra förorter. En roman om hot, våld, förnedring med grönrussinleverankpepparsmak.
Personliga pronomen består som ni förstår av flera olika pesoner. Sonen i familjen är "jag", hans styv-syster "du", hans mamma Agneta "hon" och styvpappan Sunesohn med det beslutsamma sättet är "vi". Under en ganska osannolik helg där familjen är under attack från ett ungdomsgäng och systerns mamma (dvs Sunesohns ex) hittas död med påföljande polisbesök hinner vi med inte mindre än två (2) avancerade måltider, varav en (1) är en fest-middag med Ghanas ambassadör i Stockholm som hedersgäst.
Daniel Sjölins språkliga forskningsresa är inne på andra etappen och terrängen är inte till för de klena eller fantasilösa.
Läs mer
Daniel Sjölin
Personliga pronomen
Om boken
Lillebror och storebror i barndomens surrealisiska land
När barnet skär sig i tummen rinner ett helt badkar med blod ur såret. När barnet ser en fluga är den så stor som en albatross. Barnets sätt att uppfatta världen är som en tavla av Salvador Dalí. En sådan tavla har Daniel Sjölin målat i sin debutroman.
Handlingen i Daniel Sjölins Oron bror är ganska enkel att sammanfatta. Lillebror och storebror åker i vuxen ålder tillbaka till barndomens landskap och under resan minns lillebror, romanens berättare, en rad episoder och miljöer från när han var liten. Det som är så speciellt och suggestivt med Oron bror är Daniel Sjölins sätt att gå in i barndomen med barnets blick och teckna alla fantasier och syner med all den laddning, ångest, förvåning och nyfikenhet som barnet känner inför sin omvärld.
Det är en värld befolkad av monster och farliga odjur, vuxna där uppe i höjden som pratar i konstiga bilder; en värld av stängda dörrar och märkliga vattenfenomen som framstår som både fantastisk, surrealistisk och hotfull. Det är en värld helt utan skarv mellan fantasi och verklighet, fylld av oro.
Detta är Daniel Sjölins romandebut.
Läs mer
Daniel Sjölin
Oron bror
Recensioner
“Underskottet började som ett försök att bearbeta känslorna efter ett förlorat barn.”
”Genom denna förlust har Daniel Sjölin lyckats skapa någonting större – någonting nytt.”
Kult magasin
“Det framtonar alltmer tydligt hur underskottet i romanens titel finns inom människor, och består i en brist på humanitet, inlevelseförmåga och empati.”
”Det finns också i de ekonomiska, politiska och tekniska kulturerna. Det är en formidabel uppgift för litteraturen att påvisa detta. Med Underskottet visar Daniel Sjölin övertygande hur ett sådant ansvar kan se ut.”
Barometern
“Det blir till en synnerligen säregen legering av gott humör och förtvivlan, av det docerande och det patetiska.”
”Kanske är det också det enda sättet att tala om det som vi inte riktigt förmår att tala om - men måste tala om ändå.”
Svenska Dagbladet
“Daniel Sjölins bok är ett rop på hjälp”
”Många meningar lyser fram som blinkande hjälprop från mänskligheten.”
Expressen
“Vad kommer framtiden att säga om Daniel Sjölin?”
“Kanske att han var en av sin tids mest uppfinningsrika författare.”
Kulturnytt P1