Lars Ericson Wolke
Foto: Madeleine Wolke
Utforska författaren
Lars Ericson Wolke är professor i historia vid Försvarshögskolan, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och en välkänd författare och föredragshållare. Han har skrivit ett 25-tal böcker varav flera om svensk stormaktstid. På Norstedts har han tidigare utkommit med Stockholms blodbad (2006).
Utgivning
Om boken
Kapare och linjeskepp, fregatter och roddargalärer - under det stora nordiska kriget mellan 1700 och 1721 utkämpade den svenska flottan ett sjökrig mot danskar och ryssar, men de svenska fartygen hotades också av engelska, nederländska, polska och tyska motståndare.
Den här boken handlar om hur detta delvis okända svenska sjökrig gick till, om fartygen och människorna som utkämpade det. I skuggan av slagen vid Narva och Poltava och arméns fälttåg i Ryssland var det flottans uppgift att kontrollera sjöförbindelserna. Den kampen pågick på Östersjön och i Finska viken och Bottenhavet, men också på sjöar som Ladoga och Peipus, ute i Nordsjön och ända uppe vid Ishavet, seglade och stred svenska örlogsfartyg.
Kampen till sjöss handlade om strider mellan stora örlogsflottor, men också om galärer som härjade i skärgårdarna eller kapare som angrep handelsfartyg. Tillsammans formar de bilden av det tidiga 1700-talets sjökrig. Kulmen på sjökriget kom den hemska sommaren 1719 när ryska galärer härjade och brände den svenska ostkusten, från Norrköping till Gävle, och drev tusentals skärgårdsbor på flykten medan deras hem brändes. Än idag minner fornminnen och ortnamn i skärgården om rysshärjningarna.
Sjöslag och rysshärjningar ger en levande bild av hur det stora nordiska kriget fördes till sjöss, men också om hur sjökriget påverkade Sverige och människorna som deltog i det, officerarna och sjömännen, men också deras familjer hemma i land. Historikern Lars Ericson Wolke har skrivit den första moderna boken om 1700-talets svenska sjökrig och den bygger på omfattande ny forskning i bevarade arkiv. Därmed får vi en djupare förståelse om det stora nordiska kriget och den svenska stormaktens undergång.
Den här boken handlar om hur detta delvis okända svenska sjökrig gick till, om fartygen och människorna som utkämpade det. I skuggan av slagen vid Narva och Poltava och arméns fälttåg i Ryssland var det flottans uppgift att kontrollera sjöförbindelserna. Den kampen pågick på Östersjön och i Finska viken och Bottenhavet, men också på sjöar som Ladoga och Peipus, ute i Nordsjön och ända uppe vid Ishavet, seglade och stred svenska örlogsfartyg.
Kampen till sjöss handlade om strider mellan stora örlogsflottor, men också om galärer som härjade i skärgårdarna eller kapare som angrep handelsfartyg. Tillsammans formar de bilden av det tidiga 1700-talets sjökrig. Kulmen på sjökriget kom den hemska sommaren 1719 när ryska galärer härjade och brände den svenska ostkusten, från Norrköping till Gävle, och drev tusentals skärgårdsbor på flykten medan deras hem brändes. Än idag minner fornminnen och ortnamn i skärgården om rysshärjningarna.
Sjöslag och rysshärjningar ger en levande bild av hur det stora nordiska kriget fördes till sjöss, men också om hur sjökriget påverkade Sverige och människorna som deltog i det, officerarna och sjömännen, men också deras familjer hemma i land. Historikern Lars Ericson Wolke har skrivit den första moderna boken om 1700-talets svenska sjökrig och den bygger på omfattande ny forskning i bevarade arkiv. Därmed får vi en djupare förståelse om det stora nordiska kriget och den svenska stormaktens undergång.
Läs mer
Lars Ericson Wolke
Sjöslag och rysshärjningar
Om boken
Fredagen den 9 november 1520 var Stockholm en stad i chock. Dagen innan hade Kristian II låtit avrätta ett hundratal av sina politiska fiender, och deras kroppar fraktades nu till Södermalm för att brännas på stora eldar.
Hur kunde Stockholms blodbad inträffa? Hur kunde sådana motsättningar växa fram och leda till det värsta fredstida blodbadet i Nordens historia? Var det ett försök från Kristian II att skrämma sina undersåtar till underkastelse, eller var det hans kungliga plikt att straffa sina fiender?
Stockholms blodbad blev dödsstöten för den nordiska unionen; tre år senare valdes Gustav Vasa till svensk kung.
För att förstå vad som hände måste vi förstå tiden då händelsen ägde rum. Historikern Lars Ericson Wolke ger bakgrunden för blodbadet - den sena Sturetidens maktpolitiska tvister och propaganda, förespråkare och kritiker av Kalmarunionen, konflikter men även försök att skapa endräkt mellan de nordiska folken. Han beskriver också konsekvenser och olika tolkningar av händelserna vid Stortorget, samt berättar om vad Stockholms blodbad haft för betydelse ur ett europeiskt perspektiv.
Självfallet finns här också en beskrivning av förloppet - med ögonvittnesskildringar, berättelser om och av de människor som var med den där dystra novemberdagen 1520.
Hur kunde Stockholms blodbad inträffa? Hur kunde sådana motsättningar växa fram och leda till det värsta fredstida blodbadet i Nordens historia? Var det ett försök från Kristian II att skrämma sina undersåtar till underkastelse, eller var det hans kungliga plikt att straffa sina fiender?
Stockholms blodbad blev dödsstöten för den nordiska unionen; tre år senare valdes Gustav Vasa till svensk kung.
För att förstå vad som hände måste vi förstå tiden då händelsen ägde rum. Historikern Lars Ericson Wolke ger bakgrunden för blodbadet - den sena Sturetidens maktpolitiska tvister och propaganda, förespråkare och kritiker av Kalmarunionen, konflikter men även försök att skapa endräkt mellan de nordiska folken. Han beskriver också konsekvenser och olika tolkningar av händelserna vid Stortorget, samt berättar om vad Stockholms blodbad haft för betydelse ur ett europeiskt perspektiv.
Självfallet finns här också en beskrivning av förloppet - med ögonvittnesskildringar, berättelser om och av de människor som var med den där dystra novemberdagen 1520.
Läs mer
Lars Ericson Wolke
Stockholms blodbad