Emma Reyes

Foto: (c) Lola Alvarez Bravo

Utforska författaren

Den colombianska konstnären Emma Reys föddes i Bogotà 1919 och dog i Bordeaux 2003. 2019 är det således hundra år sedan hon föddes. Efter att ha liftat över hela den latinamerikanska kontinenten som tjugoåring tog sig Reyes till Buenos Aires i Argentina där hon började måla och vann en konsttävling i början av 40-talet. Första pris var en båtresa till Paris och ett konstnärsstipendium på André Lothes fria akademi. Sedan följde några år av kringflackande tillvaro: 1950 illustrerade Reyes alfabetiseringskort för UNESCO i Washington.1951 flyttade hon till Mexico för att delta i Diego Riveras team av muralmålare. 1954 återkom Emma Reyes till Europa där hon först slog sig ner på Capri och sedan i Rom för att studera för Enrico Prampolini. Från och med 1960 blev Frankrike Emma Reyes hemvist och där levde och verkade hon  först i Paris, senare i Perigueux och mot slutet av sitt liv i Bordeaux där hon dog 2003. Emma Reyes ställde ut sina målningar i separatutställningar från 1949.

Utgivning

Om boken

I tjugotre brev skrivna mellan 1969 och 1997 skildrar den colombianska konstnären Emma Reyes sin uppväxt som gatubarn i Bogotá.

Berättarrösten i denna mycket speciella självbiografiska skildring är barnets, närmare bestämt den fyraåriga Emmas. Hon bor i stadsdelen San Cristobal i Bogotá tillsammans med sin syster Helena och en pojke som de kallar för Lusen i ett skjul hos en kvinna som tar hand om dem. Kvinnan heter Maria och hon är möjligen prostituerad eftersom hon blir gravid titt som tätt. Möjligen är hon Emmas och Helenas mor, även om hon aldrig uppträder som en sådan. Barnen lever ett fritt liv på gatan och på den stora soptippen intill deras bostad. Med jämna mellanrum blir Maria "sjuk" och den lilla skaran bestående av Maria, Emma, Helena och Lusen reser då med tåg, häst och vagn och till sist ridande på indianers ryggar i väglöst land till de inre regionerna av Colombia, till Guateque, där Maria kan föda sitt barn. Vistelserna i Guateque antar formen av magisk realism, Emma berättar om en gång när de bor på en teater ägd av två gamla systrar vars galne son hålls kedjad under scenen. Vidare om en brand när hela Guateque ödeläggs och om när den första bilen kommer till staden vilken i fyraåriga Emmas ögon tar skepnaden av ett monster. Hjärtskärande är avsnittet där Maria tvingar sin indianska tjänstekvinna att lämna den nyfödde sonen på trappan till en främmande gård. Så småningom hamnar Emma och Helena på ett barnhem drivet av nunnorna där de utnyttjas som barnarbetskraft och tvingas brodera och tvätta smutstvätt, men Emma lyckas rymma och tar sig så småningom till Buenos Aires där hon blir konstnär.

Läs mer

Emma Reyes

Brev från min barndom

Recensioner

”Det är en fantastisk bok”

”… det avskalade språket förmedlar en känsla av acceptans eller rentav förlåtelse, trots all grymhet och orättvisa.”

”Reyes berättar utan vare sig bitterhet eller nostalgiskt förgulligande, och förmår som få andra återskapa barnets magiskt naiva blick.”

Tidningen Vi