Per Agne Erkelius

Per Agne Erkelius (1935-2010) föddes i Torsåker, Gästrikland, mitt i det ”Järnbäraland” som utgjort miljön i flera av hans romaner. Han debuterade 1961 med den självbiografiska romanen Städerna vid havet och efter att under flera år ha varit folkhögskolelärare kunde han 1974 vara författare på heltid. I sina tidiga romaner skildras ofta olika aspekter av hur det är att vara ung i början på 1960-talet. Det stora genombrottet kom med Fotografen (1976), som också blev den första delen i en trilogi – där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår – som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

Även den senare romanserien Himlavagnen (1991), Efterträdaren (1992) och Orgelspelaren (1995) bär tydliga självbiografiska förtecken. Utifrån huvudpersonen, den medelålders författaren Leo Kammar, skildras omständigheter som kan forma en människas liv. Här finns ett tydligt sökande efter det förflutna, tecknat i minnesbilder från en norrländsk barndom och den tidigt avlidne brodern som för alltid kom att prägla familjens liv.

Ett annat spår i författarskapat utgörs av de historiska romanerna Såsom av eld (1989) och Rembrandt till sin dotter (1998). Den sistnämnda romanen utspelas i Nederländerna på 1600-talet och följer Rembrandt i slutet av hans levnad. Boken kom att bli en av Erkelius mest hyllade romaner. Även En sorts fred (2004) utspelas i ett historiskt skede, denna gång andra världskriget. Statsministern Per Albin Hansson uppsöks av en judisk företrädare som vill evakuera ett stort antal judiska barn. Handlingen bygger på verkliga händelser och kretsar kring frågan om den svenska staten hade allvarliga planer på att utföra planen eller bara använde sig av den för att förespegla ett engagemang om judarnas öde.

De två spåren i Erkelius långa författarskap – det självbiografiska och det historiska – vävs på många sätt samman i hans sista bok, den kritikerhyllade Hotel Galicja (2009). En ung svensk författare möter en judinna under en resa till Cypern 1963, vilket sätter outplånliga spår i honom. Sent i livet och svårt märkt av sjukdom uppfyller han sitt löfte att ta reda på vad som faktiskt hände hennes familj efter deportationen från Paris 1942. Det blir en smärtsam resa till det förflutna och till den polska staden Oświęcim, före detta Auschwitz. Romanen nominerades till Augustpriset 2009 och Sveriges Radios romanpris 2010. Från Samfundet De Nio erhöll han samma år även 100 000 kronor för sitt samlade författarskap.