”Nej, Jonas Gardell, jag kan säga det åt dig: Du är en av vårt lands viktigaste författare, du har ett underbart sätt att berätta och du behövs. Och det jag känner för din och glasgrisens bok är faktiskt inget annat än mer eller mindre villkorslös kärlek.”

”Jag måste nog läsa det igen, för när man har tårar i ögonfransarna blir texten lite dimmig, och läsarens egna tankar lägger sig i, som de gör av riktigt bra böcker.”

”Ett hedersdoktorat i historia borde han väl också få – för sina omskakande trovärdiga berättelser om det moderna svenska samhället. Och ändå förblir Jonas Gardell mest av allt en äkta romantisk författare, i traditionell mening – som hanterar sin engagerade och djupt personliga författarröst allt skickligare, i roman efter roman.”

”Gardell har en underbar förmåga att utvinna det komiska i en situation utan att för ett ögonblick glömma – eller gömma – det mörker skrattet försöker dölja.”

”Men mest – och bäst – är det ett vackert, intensivt porträtt av en mor som hela livet kämpar med den Gardellska frågan: hur gör man för att bli älskad? Och hur gör man när man inte gjorde rätt?”

"Den här samlingen är alltså jätterolig och den passar alldeles utmärkt som julklapp till någon som tycker om lite elak, okonventionell humor som har ett gott syfte utan att för den skull kännas överdrivet politiskt korrekt."
Elisabeth Brännström

"Det här är en av de mest angelägna samtidsskildringarna som väcker svåra frågor - precis så som de bästa böckerna gör."

"Resultatet är helt lysande för sanningen är ju så klart att det inte finns någon gräns. ”Det som berättas i den här historien har hänt, det hände här…” Det sägs flera gånger genom böckerna och serien och att få fram det genom bokens själva struktur är en av de saker som inte bara gör böckerna till det viktigaste utan också det bästa som skrivits på länge.

Men det är i slutet av boken som den reser sig upp som ett monument över alla de som dog. Då Puls begravning skildras, men det är inte bara Puls, utan också alla de bortglömdas begravning.

Alla de som gjordes heterosexuella genom sin familjs lögner om cancer (inte aids) efter att de dog. På ett nästan magiskt vis låter Gardell alla dessa personer ta gestalt genom bokens karaktärer och ger dem den upprättelse de möjligen kan få så här många år senare. Det är då minnet av dem reser sig upp och lever vidare."
Elin Larsson

"Svidande gör Jonas Gardell upp med läkarkår och ansvarig socialminister, som han hävdar lät de tidigt aidssjuka lida och dö i onödan. Till äcklets gräns för han sina läsare med sina kroppsliga beskrivningar. Till hudlöst engagemang inbjuder han med sin berättelse om människans dröm om kärlek och hennes förmåga att pruta ner livskraven.

Med sin trilogi räddar han en viktig del i vår samhällsutveckling från tystnad och därmed också från glömska.

Det är därför Torka aldrig tårar utan handskar är omistlig."
Inger Dahlman

"Med denna del återfinner Jonas Gardell glöden från den första delen av trilogin. Ja, kanske att denna avslutande bok överträffar de två tidigare. /.../

Detta är en berättelse om ett stycke nutidshistoria som måste bli ihågkommen."
Jakob Carlander

"Den livslånga kärleken mellan Rasmus och Benjamin i Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” kan bli en klassisk svensk kärleksskildring. /.../

De sista kapitlen hör – utan att avslöja något om ”hur det går” – till det bästa Gardell skrivit."
Ola Larsmo

"Detta är en fantastisk romansvit som har lyft upp en ouppmärksammad del av vår svenska samtidshistoria. Den borde läsas av alla."
Christina Skagert

"I Gardells trilogi är även samhället en av huvudpersonerna. Det är en viktig del av förklaringen till romanernas kraft och betydelse, och som ger dem deras höga angelägenhetsgrad. /.../

Jonas Gardells trilogi "Torka aldrig tårar utan handskar" kommer att läsas av nya generationer. Den kommer att inge mod, skänka styrka."
Crister Enander

"När Jonas Gardell nu i höst, rättvist och till stående ovationer från Litteratursverige, tar emot Augustpriset för sin romantrilogi "Torka aldrig tårar utan handskar", så är det en möjligen förarglig men otvetydig triumf för den politiska romanen. Jonas Gardell är nämligen en politiskt agiterande författare, även om han tycks vilja skyla över det ibland, och det här är det viktigaste han skrivit."
Jan Guillou

"Tredje boken, benämnd ”Döden”, är om möjligt än mer gripande och hjärtskärande än de två tidigare /.../

Jonas Gardell knyter med denna tredje del ihop sin romansvit på ett elegant sätt. Inga trådar lämnas därhän och trots att sista delen går i moll avslutas den ändå i optimistisk ton. /.../

Särskilt önskar jag att ”Torka aldrig tårar utan handskar” får ta plats i skolan. Att dagens elever får ta del av Jonas Gardells vittnesmål och att de därmed lär sig försiktighet. Men främst hoppas jag att de lär sig att det är aldrig fel att visa medmänsklig värme och att det är ok att torka tårar utan handskar."
Peter Olsson

"ett epos av bestående värde. Ett litterärt och politiskt laddat verk som mottagaren måste förhålla sig till och leva sig in i."
Jan Karlsson

"Men det alldeles verkliga händelseförlopp som skildras, och hur det och personerna skildras, gör "Torka aldrig tårar utan handskar" till en mycket väsentlig romansvit.

Oavsett vad som kommer härefter lär den framstå som Jonas Gardells magnum opus."
Rikard Flyckt

"Men kanske är Gardells största bedrift med sitt projekt den, att eventuella synpunkter och invändningar ändå inte det minsta rubbar det grundläggande: "Torka aldrig tårar utan handskar" är ett storverk. Inte minst herkuleansk är bedriften att ha fått 900 sidor text om homosexuella mäns lidande och död att bli en folklig angelägenhet /.../"

Paulina Helgeson

"Ändå, tror jag inte vi riktigt vi inser vidden av den effekt som Gardells projekt faktiskt fått. Hade, till exempel, svenska folkets uppslutning kring Emma Green Tregaros regnbågsmålade naglar i protest mot hbt-förtrycket i Ryssland varit så kompakt utan Torka aldrig tårar?

Och hade någon annan än Gardell kunnat göra det här? Verka på så vitt skilda nivåer och plattformar? Från att diskutera smittskyddspolitik till att sjunga "Mitt enda liv" i Allsång på Skansen.

Nu återstår bara frågan om vi lärt oss något av historien. Om vi skulle göra annorlunda om en ny pest skulle slå till mot en grupp långt ner på samhällsskalan.

Jag hoppas att vi aldrig behöver tvingas ta reda på det."
Roger Wilson

"Den utsökta ömhet med vilken Gardell skildrar hiv-smittade bögars utsatthet, styrka, obändiga kärlek och fasansfulla öde före bromsmedicinerna, är enastående. Det bärs av en autenticitet som inte tullar på något samtidigt som det blir stor litteratur."

"Det faller på plats. Gardell är Gardell är Jonas. En förortspojke som vuxit upp, en komiker med samvete.

Och Rasmus och Benjamin växer de med, i denna del 2. De tar kontur, lämnar den första delens skissartade gestaltning, blir trassliga och tydliga nog att bära berättelsen.

De gör det genom den förbannade sjukdomen. Sjukdomen. Den heter ju så också. Del 2."
Anneli Dufva

"Jag uppfattar denna andra del i Gardells trilogi som bättre och mer omskakande än den första. /.../
Han blottlägger hur intolerans, grymhet och fördomar grasserade, i en tid då vi trodde oss hylla frihet och tolerans. /.../

För att till fullo drabbas måste man läsa böckerna. Men det är varken tungt eller tjatigt. För de är lättlästa, och spännande, och känslostarka, och fulla av fakta som borde vara obligatoriska att känna till. /.../

I Sjukdomen berättar han egentligen samma historia om samma personer en gång till. Och ändå är det en helt ny berättelse. En djupare, säkrare, sorgsnare. Nu väntar jag ivrigt på den tredje boken i detta storslagna och nydanande romanprojekt."
Kajsa Öberg Lindsten

"Gardells förmåga att skildra ett barns alldeles speciella utsatthet är klockren; som en smal och synnerligen effektiv kniv hittar den fram till minnet av skyddslösheten som de flesta bär med sig djupt inombords. /.../

I ”Sjukdomen” får det dokumentära berättandet mindre utrymme än i den första boken, och romanen känns mer som en sammanhållen helhet. Men de sidor som berättar om demonisering, fördömanden och HIV-lägertankar är så beklämmande att de räcker för hela boken. Hur kunde det få vara så?

Och än värre - vad är det vi säger i dag, som vi behöver stå till svars för i framtiden? Nu väntar jag in den sista delen, och kan inte låta bli att önska att jag hade fått läsa allt på en gång."
Paulina Helgeson

"Den första tredjedelen av den nya romanen tillhör något av det starkaste och mest gripande som Jonas Gardell har skrivit. /.../

Den är på en och samma gång skönlitteratur och tidskrönika, såväl anklagelseskrift som historieskrivning. Det är en vansklig blandning och svår balansgång, men Jonas Gardell hanterar det med suveränt handlag, och låter de olika inslagen vävas in i varandra utan att det påverkar berättelsens nerv.

Det är sorgligt. Det är hemskt. Det är vackert. Och det är obarmhärtigt grymt."
Crister Enander

"Gardell lyckas förena enskilda öden med kollektivromanens demokratiserade örnblick, bräckligheten med tyngden. Helheten är ännu större än summan av de finförgrenade delarna i detta inträngande och vidvinklade vittnesbörd från 1980-talets Stockholm och Sverige. Författaren vet sannerligen vad han skriver om."
Jan Karlsson

"I denna andra del som fokuserar ännu tydligare på sjukdomen drabbar hivsmittan inte bara Rasmus och Benjamin mer direkt utan Jonas Gardells prosa är så drabbande att sjukdomens emotionella effekter går med full kraft rakt in i läsaren. Det går inte att komma undan känslostormen. /.../

Vissa partier var så intensiva i sin nakna sorgsenhet att jag var tvungen att lägga från mig boken i några minuter, ta några djupa andetag och stryka bort en tår ur ögonvrån innan jag kunde fortsätta läsa."
Peter Olsson

"Temposkillnaderna är desto tydligare och större, från det rusande ursinnet till det stillsamma mycket vackra. Vilket gör det till en berättelse som gång på gång träffar som hårda slag i magen och jag sitter till slut uppkrupen i hörnet av soffan och glömmer att andas. Så vad kan mer sägas än att det här är stor litteratur som borde läsas utav alla."
Elin Larsson

"Jonas Gardells svit är angelägen nutidshistoria och framför allt är det en berättelse som verkligen fångar läsaren."
Staffan Bjerstedt

"Liksom i första delen förenar Jonas Gardell mästerligt sin berättelse byggd på autentiska vittnesmål med en förgörande samhällskritik av svenskarnas behandling av homosexuella i allmänhet och HIV-positiva i synnerhet. Skönlitterärt trycker han ett hårt finger mot den ömma punkt som är vårt förnuft och hur det kan röra sig från vetenskapligt och objektivt sökande efter sanningen för att landa i moraltyngda och subjektiva påhopp riktade mot en enskild drabbad grupp ”avfällingar”. Vad gör skräcken med oss?"
Catrin Villaume Fägerstrand

"I boken är det speciellt Reines öde som griper tag, han den tyste, obetydlige som drar sig undan från sina vänner när sjukdomen drabbar. /.../

Gardell använder sitt vackraste, närmast bibliska språk när han berättar Reines historia, och denna andra del i serien känns ännu mer levande än den första, som till viss del tyngdes av faktaavsnitt som nog var nödvändiga men bromsade flödet."
Christina Busck

"Nu når han oss igen, homo och hetero, kvinnor och män, unga och gamla. Det beror inte i första hand på att allt är sant utan på Gardells förmåga att lyfta fram enskilda öden och fylla dem med glädjen och smärtan, framgången och förlusten, kärleken och sorgen. Allt det som ingår i levandet och blir så mycket mer profilerat för den som tvingas till utanförskap."
Inger Dahlman

"Ett högre tempo, hetsigare flöde, fler skiftningar i perspektiven, hopp i tiden. Ett avsevärt intensivare driv än i första delen. Gardell har här uppställningen klar och ägnar kanske därför något mindre utrymme åt att utskrivet teckna det senfolkhemska Sverige som hanterade, hatade och svek bögarna. Jag skulle aldrig drömma om att kalla Gardell för subtil, men i den här boken gestaltas tiden och det homofobiska i samhället lika mycket genom bögarnas föräldrarelationer som i de partier som citerar autentiska tidningsartiklar. /.../

Gardell är fjäderlätt i stilen och tung i konstruktionen: Språket flyter i det närmaste motståndslöst över sidorna. Scenerierna är tydliga, polariserade, späckade med dramatiska klimax."
Kristofer Folkhammar

"Det mörknar mot natt i Jonas Gardells passionsdrama. I den andra delen av trilogin om åren då aids kom till Sverige har skämten och de litterära partytricken från den första delen försvunnit. Berättelsen har fått en annan tyngd. Det gör ”Sjukdomen” till en bättre bok än ”Kärleken”. /.../

I ”Sjukdomen” talar han i kärlek och vrede, som en virtuos pastor. Det fungerar i stort sett väl. Man kan inte undgå att värmas av den ömhet Gardell visar sina gestalter, inte minst då Rasmus och Benjamins rigida och tafatta och hjälplöst älskande föräldrar."
Per Svensson

"Det här är en sorgsam bok men den är också full av kärlek. Och det är en bok som måste läsas."
Lotta Ekstedt

"Att skildra den nya ”pestepidemin” när hotet just blivit tydligt och ingen bot kunde anas kräver sin författare: här finns möjliga blindskär av sentimentalitet, total svartsyn, ren agitation.
 
Gardells komplexa dramaturgi och oerhört levande språk räddar projektet. In i en varm medkänsla som inte väjer för ödenas tragik.
 
In i kärleken."
Tomas Löthman

"Ändå lyckas Jonas Gardell försätta berg, han levandegör och slår fast fakta med självklar legitimitet och berättar en historia som kommer som en underlig chock. Varför känns den så ny trots att den skedde under min livstid? /.../

Förundrad konstaterar jag att Jonas Gardell förmodligen är den enda som kan berätta om dessa våra minsta och sköraste bröder, och den tragedi som drabbade dem när de just börjat leva. Han skriver i sjungande bibliska tonfall, och först låter det affekterat. Sedan klarnar det: Jonas Gardell bär vittnesbörd. Det är inget glatt budskap, men det är ett som måste berättas, ty det handlar om oss alla."
Lotta Olsson

"Det är en vecka kvar till premiären av tv-serien "Torka aldrig tårar utan handskar". Vi har träffat en förväntansfull skara bestående av en författare, en regissör och två skådespelare."

"Jonas Gardell har skrivit en alldeles alldeles underbar kärleksroman om Rasmus och Benjamin och om den familj som uppstår när ursprungsfamiljen inte förmår. Det är också en kärleksförklaring till vännerna, kulturen och bögeriet före, under och efter första aidsen. Det är nära på fulländat och redan i januari kommer del två."

"Jonas Gardells roman har klassikerpotential enbart som tidsskildring av Stockholms 80-tal. Lägg därtill homo- och aidsperspektivet och det råder inte längre någon tvekan. Berättelsen fångar klockrent hur hårt bögarna, som just trotsigt börjat forma konturerna av en egen bögkultur, slås ned av aidsutbrottet."
Mari Ermeland

"Gardells romanprojekt springer ur viljan att skriva den större berättelsen om ett nedtystat kapitel i svensk (homo)historia, ett kapitel som kanske ingen hade brytt sig om ifall inte den panikslagna rädslan att själv drabbas hade funnits där. Det finns en angelägenhet i den här boken som verkligen inte är alla romaner förunnade. Jag ser så mycket fram emot fortsättningen."
Therese Eriksson

"Första delen i Gardells planerade trilogi bjuder på en gripande och tankeväckande läsning, skrivet av en författare i högform. Fortsätter Jonas Gardell hålla samma klass genom hela serien är jag övertygad att Torka aldrig utan handskar kommer att bli kronan på hans författarskap.

Med ett tilltal som är både allmängiltigt och utlämnande personligt har Jonas Gardell skrivit en roman som jag hoppas leder till ökad medvetenhet och förnyad diskussion kring en sjukdom som fortfarande utgör en reell utmaning för mänskligheten."
Peter Olsson

"Men framför allt släpper han fram ilskan över hur homosexuella män blev brännmärkta; tacksamma måltavlor för alla sorters fördömanden i en panikslagen tid. Och det är som uppgörelse, med både de mindre smickrande delarna av den moderna historien, och med den samhälleliga självbild som tillåter oss att betrakta oss som tillåtande och vidsynta oavsett vad vi faktiskt säger och gör, som romanen är som bäst. /.../

Som sorgesång, som påminnelse, som vidräkning, som återupprättelse, som kärleksförklaring, och inte minst som ytterst angelägen historieskrivning, ger den allt jag kan önska. Och trots att jag vet att det kommer att bli värre innan det blir bättre, väntar jag på fortsättningen."
Paulina Helgeson

"Gardell är lysande i uppväxtskildringar. Med några få interiörer levandegör han Rasmus golgatavandring genom skolan med gulfärgad snö nedtryckt i halsen, ointresserade vuxna och längtan bort."
Cecilia Ekebjär

"Det är just i den här upplysningsskarven mellan fakta och fiktion som Gardells femtonde roman framstår som det viktigaste han har skrivit och tveklöst det mest kraft-fulla och återhållet passionerade jag har läst i ämnet i det här landet. När Gardell ger läsaren ren information om en fruktansvärd tid som det alldeles för sällan talas om, i synnerhet ur ett självupplevt perspektiv, hoppas man att "Torka aldrig tårar utan handskar" ska introduceras som obligatorisk läsning i samtliga svenska gymnasieskolor. Eller kanske till och med högstadier."
Andres Lokko

"Men redan i denna första del framträder en annan och större ambition, vilken enklast går att beteckna som ett försök att skriva en bred och inträngande framställning av de homosexuellas historia i Sverige - eller rättare sagt: i Stockholm - från tidigt åttiotal och framåt i gestaltad romanform. Och Jonas Gardell gör det lysande; han balanserar med stor och osviklig precision på en hårt spänd lina mellan mörkaste tragik och ljusaste framtidshopp, mellan himlastormande glädje och tärande sorg."
Crister Enander

"Men framför allt beror tystnaden på att det i Sverige var så tyst om dem som drabbades av aids.

Jonas Gardell gör något historiskt när han nu kliver in i den här tystnaden. Han kliver in i Stockholms övergivna minneskorridorer och fyller dem med liv och värdighet."

"Jag sitter och funderar på om det går att säga något annat än att boken är fantastisk. Det är en så vacker och fin historia som samtidigt har ett mörker i sig."
Lovisa Berglind

"Detta kommer att bli Jonas momument över sitt författarskap. Han väver fram en text som är så viktig och vacker, men ändå så smärtsam, om en väg i livet som inte alltid är lätt att gå.

En bra bok, helt enkelt."
Mikael Vasara

"Om du som jag tycker att det är en fröjd att läsa Jonas Gardells böcker om Gud och Jesus, vänta då tills du fått höra honom läsa dem själv. Jonas Gardell är lika underhållande och engagerande som inläsare som han är när han uppträder. Enormt njutbart."

"Medan han tolkar gör Gardell utmärkta litterära analyser av evangelierna. /.../ Evangelium enligt Jonas är i alla fall ett intelligent, bildande och passionerat bevis för detta."
Ulrica Knutson, Sveriges Radio Kulturnytt

"Allt utfört med den språkliga elegans och stilistiska skärpa som Jonas Gardell utvecklat under sitt numera 30-åriga författarskap. /.../ På samma sätt som KG Hammar tidigare gjort tvingar Jonas Gardell sin omgivning att formulera egna argument, en egen hållning runt tillvarons stora frågor. Det är, oavsett egen övertygelse, en stor sak.
Gabriel Byström, Göteborgs-Posten

"Om Jesus är en märklig bok som lika väl passar den teologiskt kunnige som den helt obevandrade. Jonas Gardell skriver med både humor och ilska och hela tiden bottnar texten i ett seriöst resonemang. En imponerande bok och banne mig om den inte också är folkbildande!"
Kristian Lundberg, Norrköpings Tidningen

"Det finns en stark känsla för Jesu person i Jonas Gardells grundliga sökande efter autentisk bild bortom utanverken. Det går aldrig ­någonsin att tvivla på äkthetsgraden i hans ärende"
Astrid Söderbergh Widding, Svenska Dagbladet

"Det här är en bok för alla oss som är fascinerade av myten och människan Jesus men egentligen inte vet särskilt mycket om honom, skriven av en lysande berättare som egentligen inte heller vet särskilt mycket men som ger oss 350 sidor av spännande möjligheter."
Stefan Whilde, Tidningen Kulturen

"Fängslande och väl underbyggt skriver Gardell om denna vanliga människa, som antagligen korsfästes för säkerhets skull, så att han inte skulle ställa till oreda i det fullpackade Jerusalem vid påsktid. /.../ Vilken läsglädje han också här åstadkommer!"
Inger Dahlman, Nya Wermlands-Tidningen

"Det är omöjligt att inte beröras av Gardells patos. /.../ Det som gör Gardells bok fängslande, att han går direkt in i dagens frågor. /.../ Gardells motståndare är domens kristendom. Mot den tecknar han gudsrikesvisionen där alla finns med. En bok väl värd att läsa."
Elisabeth Gerle (etikforskare vid Svenska kyrkans forskningsenhet, och adjungerad professor i etik) för Sydsvenskan

"Svaret på frågorna kommer på bokens allra sista sidor. Det är som om cirkeln slutit sig, med ett återvändande till mormors veranda och den gemensamma måltiden med lovsången av Jesus. Här talar Jonas Gardell ut ur sitt eget hjärta, han blir en förkunnare och hans ord griper."
Blekinge Läns Tidning

"Det är en trösterik bok, det är omtagningar av orden att man inte är ensam, man är inte dömd – oavsett vad man varit med om. /.../ Det är riktigt roligt och inspirerande och tankevidgande att ha Gardell som vägvisare. Eller rättare sagt som medvandrare."
Stig Hansén, Helsingborgs Dagblad

"Den styrkan i Jesu budskap förmedlar Jonas Gardell med en övertygelse som borde röra den mest inbitne ateist."
Jan-Olov Nyström, Norrbottens-Kuriren

"Jag har skrattat högt när jag läst flera av hans tidigare böcker. Jag skrattar inte åt det som skrivs om Jesus i ”Om Jesus”. Däremot tar jag det på allvar."
Susanne Håkansson, Dala-Demokraten

Jenny måste läsas av alla som över huvud taget haft en barndom.”
Dagbladet (Norge)

”Som prosakonstnär når Jonas Gardell de högsta höjder i sin roman Jenny. Det är en storslagen bok försedd med den svindlande lyskraften som hos en legend Jonas Gardell åstadkommit med denna oavlåtligt fängslande roman om sveken, skulden och skammen i människolivet.”
Upsala Nya Tidning

”I ett tidevarv där språkkänsla anses som en färdighet bland andra odlar Gardell en gammaldags hantverksmoral. Hans prosa är så lätt och självklar som den bara kan bli när den är slipad ner till sista kommatecknet.”
Expressen

”Alla böcker jag läst av Jonas Gardell har berört mig starkt, men ingen så starkt som den här. Den borde skrivas in som obligatorisk läsning i läroplanen för grundskolan. Ingen borde få gå ut nian utan att ha läst Jenny. Och alla ni som redan lämnat skolan borde också läsa den.”
Länstidningen Östersund

"... en imponerande religionsvetenskaplig reflexion och en suverän stilistisk gestaltningsförmåga har gett oss en mycket läsvärd bok."
(Professor Werner G Jeanrond, SvD)

"... en riktig höjdare som landar mitt i debatten om hur vi skall läsa bibeln"
(Helsingborgs Dagblad)

"En poetisk predikant är han, Jonas Gardell. Och rolig. Tvära språkliga kast mellan högt och lågt behärskar han till fulländning. Han har förmågan att vara kärleksfull, parodisk, högstämd, och ättersprutande på samma gång."
(Upsala Nya Tidning)