”Spännade hela vägen.”

”Roy Jacobsen är Norges främsta nu levande författare”

”Oerhört vacker.”

"Jag har ingen aning om Roy Jacobsen känner som jag, men Ingrids öde får inte lämnas; hennes historia måste berättas ända till slutet. Hon - och Barröy - förtjänar det."
Mia Gerdin

"Jacobsen återskapar arbetet på land och ute på det skoningslösa, nyckfulla havet under Ingrids livsväg fram till sent 20-tal, med en hisnande detaljskärpa. Vare sig det handlar om att rensa dun eller fiska i storm, ser man allt framför sig och bara dras med.


Till sist ska det också sägas att Staffan Söderbloms svenska språkdräkt är ett under av osökt valörrikedom och otvungen konkretion.


De många, många läsare De osynliga förtjänar, är att gratulera."
Ragnar Strömberg

"Språket är konkret, rakt på sak, skenbart enkelt, känslosamt men aldrig sentimentalt.

Jacobsen är mer ordknapp än annars och skriver gärna orden som vore de huggna i sten.

De osynliga är en roman som verkligen griper tag i mig och berör mig i mitt innersta. För mig är han en av Nordens skickligaste berättare. De osynliga når ungefär upp till samma nivå som Huggarna (2007), som tidigare varit min favoritroman."
Thomas Almqvist

"Men framför allt ger Roy Jacobsen oss en fantastisk familjekrönika där klassperspektivet ligger som en röd tråd i allt som händer. Inte med stora svulstiga ord utan den klasskänsla som visar sig i skildringen av vardagslivet, ja, hyllningen till arbetets värde och den solidaritet som frodas i en ganska obeveklig natur där misstag och slarv kan få svåra konsekvenser.

Roy Jacobsen är alltid värd att läsas och den som nu läser honom för första gången kommer säkerligen att hitta fler pärlor i hans stora produktion."
Lars Hedström

"De osynliga" är svår att lägga ifrån sig. Från första till sista sidan finns en spänning och dramatik i allt ifrån relationer till yttre omständigheter, ifrån vardagssysslor till psykologiska skeenden. /.../ "De osynliga" har i Norge blivit en stor succé och jag är säker på att ännu fler svenska läsare nu kommer att upptäcka hans sagolika berättarkonst."
Malin Mattsson Flennegård

"Att läsa ”De osynliga” är något djupt välgörande. Ett stillsamt och vemodigt berättande, där händelserna tar tid på sig. Människorna är ihärdiga och kärleksfulla. Deras tankar och känslor finns i deras handlingar. Det gör romanen klok och vacker. Som en meditation över livet med utsatthet och möjligheter, skildrat från dess utkant. Du som vill ha en stor läsupplevelse i det lilla formatet . Du som är mätt på komplicerade intriger och omtumlande emotionella utspel. Du ska läsa ”De osynliga”. Översättaren Staffan Söderblom har gjort ett styvt jobb att fånga en dialekt talad vid västerhavet."
Jakob Carlander

"Han skriver om social vilsenhet och klasslöshet.

Hans kustlandskap är svindlande vackert men ensamt och kargt; en påminnelse om att det inte var så länge sedan nordborna klamrade sig fast på smågårdar i ett bistert klimat.

Utfattigt. Omänskligt.

Hans språk, som bär släktskap med Kerstin Ekmans, blir aldrig sentimentalt.

Han skriver precist och poetiskt.

Så blir "De osynliga" rätt och slätt en historia om livet, skrämmande, våldsamt och underbart."
Ulla Strängberg

"Det här är en berättelse som verkar långsamt, följer årstidernas lunk samtidigt som förändringarna smyger sig på – och ibland kommer brådstörtat.

Vad som gör att den griper tag är den omsorgsfulla ömsinthet med vilken Jacobsen mejslar fram sina karaktärer och gestaltar det hårda arbete som för hundra år sedan krävdes för att upprätthålla livet. /.../

Inte minst är Jacobsen en stilistisk mästare, på samma gång stram och poetisk med en känsla för rytm som gör läsningen till en ren njutning."
Ann Lingebrandt

"Jacobsen är en duktig personskildrare, skriver ordknappt och koncentrerat, skenbart enkelt, känslosamt men ändå inte sentimentalt."
Thomas Almqvist

"Den välkände norske prosaisten Roy Jacobsens fjolårsroman Anger finns nu förtjänstfullt översatt till svenska av Staffan Söderblom, som har gedigen kännedom om norsk litteratur. /.../

Han är en mästare på att realistiskt skildra miljöer så att de samtidigt karakteriserar de människor som lever där. Samtidigt tränger han in i sina gestalters kaotiska och svårbegripliga känsloliv utan tillrättalägganden eller moraliska pekpinnar. /.../

Så läs Jacobsens bok, jag tror inte att du blir besviken. Den är spännande, gåtfull, rörande och grym, som livet självt."
Sven Nyberg

"”Ånger” är en utomordentlig roman, en berättelse gestaltad av en författare som är exakt i varje mening, varje ordval. Men, den är också ett känslomässigt stålbad – sköra läsarhjärtan bör vara förberedda på det men inte låta sig avskräckas. Sätt på kevlarvästen, ta ett djupt andetag – och läs!"
Therese Eriksson

"Genom att teckna familjen Larsen så sobert och osentimentalt blir de emellertid mycket mer än bara offer. Människor. Och än mer människor, eftersom den raffinerade författaren låter gestalterna förbli gäckande och ta med sig hemligheter så att säga i graven.

När romanen är slut känns den i bästa mening vidöppen. Alltjämt levande."
Örjan Abrahamsson

"Roy Jacobsen fångar snabbt in mig som läsare. Det som utspelar sig i Marions slöja skulle i händerna på en normaltafflig deckarförfattare bli en halvdan soppa, helt utan intresse. Det som skiljer Roy Jacobsen från de normaltaffliga är hans enorma språkbehandling. Det är ett ekonomiskt språk, men här och där, i de för en roman så viktiga andningspauserna, rikt och lyriskt, med plats för resonemang och fördjupning."
Lars Hedström

"En intelligent bok – en slingrande tankeprocess som med många utvikningar så småningom leder fram till en slags förklaring."
Annika Ahlefelt

"Det är uppfriskande att se vad en god författare med ett ärende kan göra av temat blod och död."
Inger Dahlman, Nya Wermlands-Tidningen

"Boken är också listigt byggd."
Dan Sjögren, Barometern

"Här finns en långsamhet i gestaltningen och omsorg om de psykologiska dagrarna, men också ett litterärt driv i de renodlade actionavsnitten."
Johan Wilhelmsson, Norrköpings Tidningar

"/.../  Jacobsens språk liksom studsar fram, muntert och spänstigt, och jag fäster mig lätt och gärna vid poliskvinnan Marion i centrum av berättelsen. Jag tror det förutom språket är porträttet av Marion som gör att Jacobsen kvalar in i den norska deckarelitserien. Marion kommer mig nära."
Maria Küchen, Sydsvenskan

"Roy Jacobsens har både ett drivet, pulserande språk och en berättarteknik som håller läsaren uppmärksam och vaken. Han skiftar tidsperspektiv och berättarblick samt äger en god psykologisk insikt. Det gör att hans huvudpersoner blir fullt levande."
ULF LUNDÉN

"Tema och intrig tillhör deckargenrens, men romanen är mycket mer än så. Detta är en politisk roman, ett verkligt inlägg i debatten om mångetnicitet.
Prologen är en upptakt som kan liknas ett litterärt slag i mellangärdet – sällan har jag blivit så överrumplad."
Margareta Flygt, Smålandsposten

"en stil som nära nog är inslipad i texten och ett fantastiskt djup i människoskildringen."
Dan Sjögren

"Liksom de nämnda böckerna är Roy Jacobsens kriminalroman "Marions slöja" lyhört försvenskad av Staffan Söderblom. Den förvaltar sin genres lagar med både ödmjukhet och auktoritet: kriminalromanens läsare vill ha verklighet och trovärdighet, men sådana kvaliteter kommer sig alltid mer av romanens likhet med andra kriminalromaner än av att en polisutrednings skeende har kalkerats.

Jacobsen vet detta, och hans stiliserade berättelse om en hemlig norsk spaningsgrupp inriktad på brott med "etnisk" aspekt är ingen krampaktig anpassning ­efter en mall. Det märker man på hur otvunget han för in sina favoriserade motiv i spänningsförloppet: fadersbildens motsägelsefullhet, ensamhetens klanger, människan inför ett dilemma som antingen förintar henne eller förstorar hennes liv till tragedi som föder mening."
Ulf Eriksson, Svenska Dagbladet

"Det intressanta och uppfriskande med Marions slöja är att Roy Jacobsen vågar göra avkall på spänningen i själva utredningen genom att fokusera på en svår och viktig diskussion kring fördomar och rasism. Och det är en diskussion som verkligen engagerar mig som läsare."
Gunilla Wedding

Den elektriska kraften i Jacobsens kärva berättarkonst alstras ur det som sker under ytan, hur känslor och tankegångar förgrenas och sammangår, och ord och handling uppstår. Från samma ställe utgår den jacobsenska underskruven: rätt vad det är har någonting hänt, någonting obestämbart, nästan mystiskt, men ändå betydelsemättat, för att inte säga skickelsedigert, och perspektivet har ändrat läge en smula. Det är en suggestiv effekt, som alltid gör mig lika konfunderad och oroad, och det är precis så som stor litteratur ska krypa in i en. Läs boken. Beordras. Nu ska jag ut och hugga ved och bli varm, känna mig som en hjälte."
Stefan Spjut, Svd

"Han är en fantastisk berättare, Roy Jacobsen. Han skriver enkelt och okonstlat; känsligt utan att bli sentimental, maskulint utan att höja rösten."
Dagbladet

"En fabel om grundläggande etiska val, om vänskap över gränserna, om hjärta kontra krigstaktik."
Vårt land

"Roy Jacobsens nya roman är korthuggen, gåtfull och mångtydig. Och ytterst välskriven."
VG