"Men handlingen är inte det primära, det som stannar kvar är stämningarna, miljöbeskrivningarna, karaktärerna. Själva känslan i boken. Det är lite gammeldags. Lite vemodigt. Fint. Att läsa Män utan kvinnor känns som att promenera i ett ljummet vårregn en kväll i början av maj."
Camilla Carnmo

"Det här en gåtfull och realistisk bok om att finna sig själv, att förstå sig själv och om att försöka bli hel igen som människa. En stillsam och melankolisk roman, psykologiskt nyanserad, där de enskilda delarna är starkare än helheten."
Peter Åkesson

"Jag är mycket förtjust i Murakamis avslappnade, säkert berättade, noir-pysande prosa, med eller utan magiska inslag. /.../

”Den färglöse herr Tazaki” är Murakami i riktig högform."
Sebastian Johans

"Men i nya romanen Den färglöse herr Tazaki är Murakami som allra skarpast. Dessutom är det Eiko och Yukiko Duke (mor och dotter) som har översatt, och Murakami i deras svenska tappning lyfter alltid ännu ett snäpp; texten har så ljuvligt lakonisk stil och dialogen rinner nästan fram över sidorna. /.../

Mer glödande färger än så här tror jag faktiskt aldrig att Haruki Murakamis författarskap har haft."
Lena Kvist

"Som vanligt har Eiko och Yukiko Duke gjort en utomordentlig och effektfull svensk översättning.

I "Elefanten som gick upp i rök" återfinns underfundigheten, den uppslukande rörelsekraften och vitaliteten ofta förenad med en laddad intensitet som utmärker Haruki Murakamis senare författarskap."
Crister Enander

"Nu låter det som om allt vore ett pompös-pretentiöst-seriöst nattsvart epos. Så är det inte. Efter mörkrets inbrott rymmer mycket humor och lätthet. Det är en roman som andas film, TV och musikvideor. Detta, att skriva med både yta och djup, gör Murakami till en säregen berättare som passerar gränsen för varats olidliga lätthet. Det är vackert. Det är skört. Det är ett språk som gör ont att läsa och ändå känns som en smekning mot huden."
Emelie Eleonora Wiman-Lindqvist

"formuleringar så vackra att man hela tiden vill gå tillbaka i texten för att njuta av dem på nytt. Och man slår igen boken med nytt hopp och värme i hjärtat."

"Klart är att Murakami har ett utpräglat sinne för att forma psykologiska porträtt och en stark förmåga att bygga upp magiska, suggestiva miljöer. Detta gör "Efter mörkrets inrott" till en klart läsvärd roman."
Kent Lundholm

"Jag tror det är nyckeln till den globala förtjusning Murakamis författarskap väcker: den övertygande känslan av att det går att börja om, att sätta sig upp mot marknadssamhällets krav på lydnad, att förändra världen. Min lokala förtjusning är också stor."
Ulrika Milles

"”Efter mörkrets inbrott” utkom ursprungligen 2004. Det rör sig om en mellanbok, skriven i pausen mellan de mer ambitiösa romanprojekten ”Kafka på stranden” och ”1Q84”. Många kommer nog att störa sig på den för att den är osammanhängande och saknar ett riktigt slut. Själv gillar jag den just därför, även om det finns en del annat att klaga på.

Vi kommer in mitt i ett pågående drama, med okänt förspel och ovisst slut, och lämnar det när ljuset i salongen tillfälligt tänds igen, i pausen till nästa natts akt. Kvar dröjer sig bara en känsla av att ha varit med om någonting – för att låna Murakamis två favoritord – annorlunda och speciellt." 
Fabian Kastner

"Och i den här kretsen av till synes missanpassade individer pågår en slags existentiell diskussion om livets mening och människans utsatthet. Prosan är avskalad och direkt som vid regianvisningar, dialogen också okonstlat rak. Men det finns en accelererande spänning i texten som håller läsarens intresse på topp."
LO Rindberg

"Jag ger upp. Just när jag trodde att jag hade tröttnat på Haruki Murakamis oändliga litterära vevande om tjusiga unga kvinnor, onda små tomtenissar och mystiska portaler till andra världar (ja, jag menar 1200 sidor 1Q84) kommer han och slår undan fötterna på mig igen. /.../
De känslor och stämningar som finns kvar efter en utläst Murakamibok är som efter en resa. På något sätt är man aldrig exakt densamma som innan man reste iväg."
Lena Kvist

"Ingen skriver som Murakami och det är som vanligt fascinerande att ta del av hans värld. Böckerna växer i tanken."

Kristina Flemming

"Jag är fast. Katter talar, blodiglar regnar och människor passerar mellan världar. Japanske Haruki Murakamis ”Kafka på stranden” (Norstedts) är magisk, komisk och
egen. Mer Murakami tack."

Malin Palmqvist

"Och berättelsens antaganden invaderar dess läsare. Frågan är om Murakamis beundrare hädanefter vågar titta på stjärnhimlen. Kanske lyser det två månar, kanske har hela verkligheten vridits om, kanske är det inte längre 2011 utan 2Q11."

Johan Dahlbäck

"Ett av de riktigt stora och sällsynta läsäventyren."

Crister Enander

"Murakami lyckas på ett lågmält briljant sätt fånga skevheten i ödestron och den fria viljans existens, det våldsamma mötet mellan öst och väst, nutid och dåtid, religion och politik, genetik och kaosteorin, man och kvinna. För att säga det med Murakamis egna ord: "Whatever it is you're seeking, it won't come in the form you ‘re expecting. 1Q84 är här""

Liselotte Engman

"Det här är alltså något så gammaldags och oemotståndligt som en saga om två människors ensamhet i en brusande storstad. Något har gått sönder och måste pusslas ihop. Att vi har hört det förut spelar ingen roll. Murakami är en mästare på att med några lakoniska penndrag skapa stämningar som dröjer kvar likt rökiga saxofonslingor länge efter att bandet lämnat scenen." Jens Christian Brandt

"Jag förstår om det kan verka kons­tigt att rekommendera en bok som handlar om långdistanslöpning. Dessutom av en japan som skriver romaner som räknas till den absoluta, litterära eliten. Men Haruki Murakamis bok om löpning rekommenderar jag verkligen till alla. Författare, joggare eller människor som aldrig lyft ett sportsligt handtag i hela sitt liv. Det må vara livsvisdom eller inte, men det är en jävligt intressant bok."
Gabriella Håkansson

"Hela boken är en metafor, men i den avspända stil som inte tvingar symboliken på läsaren. Hans bok går därför alldeles utmärkt att läsa som enbart en bok om löpning, möjligen kan man läsa den som en bok om nästan vad som helst. Dessutom är den en memoar, om hur just den här människan blev en skrivare och en löpare, och eftersom Murakami har en stor beundrarskara världen över är det kanske många som undrar över det.

Själv tillhör jag inte beundrarna, tvärtom har jag ofta blivit besviken på Murakamis romaner, upplevt dem som grandios yta och förkrympt kärna. Men trots att jag inte heller tillhör löparna drabbas jag ganska omgående av sympati inför just den här lilla tankeboken: inför tonen, attityden, den extremt nedskruvade humorn och hela det murakamiska förhållningssättet till det som kallas livsprojekt."
Ellen Mattson

"Det är en av de allra bästa idrottsböcker jag läst, inte minst tack vare den lediga stilen och det uppriktigt personliga tilltalet. Aldrig komplicerat och dunkelt, inte ens när det handlar om så komplexa resonemang som sambandet mellan kroppens och själens rörelser.
Men det handlar inte bara om löpning. Det handlar också om behovet av ensamhet, ett personligt revir, om kampen mot egna demoner och om skrivandets kamp och lycka."
Anders Hjertén

"Bäst i boken är språket, liksom många andra stora författare kännetecknas det hos Murakami av enkelhet och exakthet, strama bilder och osentimental ton.

"Enklast är att se boken som en slags memoarbok med löpningen som själva navet. Inte för att Murakami avslöjar speciellt mycket om sig själv som person. Ändå vill jag kalla tonen i skildringen för intim, ärlig och chosefri."
ANDERS SCHRÖDER

"en både skrämmande och gripande djupdykning i det japanska psyket."
Ola Wihlke, Sundsvalls Tidning

"Underground är angelägen och tankeväckande."
Örjan Abrahamsson, Östgöta Correspondenten

"Läs och begrunda."
Nils Schwartz, Expressen

"Murakami besitter de sista resterna av pur litterär magi i en avtrollad värld. Man förstår inte riktigt hur han gör det, hur han lyckas öppna de där gliporna i verklig­heten så att den framstår som bara en av många möjliga. Och kanske den allra banalaste. /.../ Sputnikälskling, njutbart över­satt av Vibeke Emond, handlar ytterst om klyftan inom varje människa - om skillnaden mellan vem man tror sig vara och hur man uppfattas, mellan vad man drömde om och vad man blev, mellan vem man borde vara och vem man är. Och om vad som skulle kunna hända om de här hälfterna plötsligt samexisterade, i två parallella universa som plötsligt hamnar alldeles intill varandra."
Jan Arnald, DN

"Med sitt glasklara språk där verklighetens sköra slöjor gäcksamt böljar och det outgrundliga ständigt väntar bakom hörnet är Sputnikälskling en lika charmant underhållande som förtätat förtrollande upplevelse."
Ann Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad

"Genom Murakamis subtilt surrealistiska pennföring blir sådant som inte borde vara möjligt plötsligen påtagligt sant och sådant som i förstone uppfattats som slump och tillfälligheter visar sig senare djupt betydelsebärande. Alltsammans är dessutom parat med humor och okonventionella liknelser av typen 'det kändes precis som om jag hade svalt en mulen himmel'."
Kristian Fredén, Borås Tidning

Läs mer
 Om Haruki Murakami

"Murakami har ett stämningsladdat driv i sitt berättande, ett förföriskt lätt handlag och en förmåga att skruva till det alldagliga på ett samtidigt självklart och oförutsägbart vis." Ann Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad

"Det är ett rent nöje att släppa efter och låta sig sugas med i berättelsen. Språket flödar så lätt över sidorna /.../ Eiko och Yukiko Dukes översättning ger texten ett otroligt flyt och förtjänar en god del av berömmet. Jag har tjuvläst lite i den engelska utgåvan, som också är bra men inte alls har samma ljuvliga lätthet som vår svenska version." Lena Kvist, Borås Tidning

""Fågeln som vrider upp världen" är en yppigt fantasifull, absurt komisk och genuint fantastisk roman." Örjan Abrahamsson, Kristianstadsbladet