Huldas hus

”Anita Salomonsson levererar en av sina allra starkaste berättelser över huvud taget ... Huldas hus är en roman att glädjas åt och att minnas. Om den enkla lyckan, om att förlåta och förändras, om resan mot ålderdomen och om det nödvändiga i att vid dagens slut förlika sig med det man fått. Jag önskar den många läsare.”

Ängeln i posthuset

"Det är imponerande stilsäkert, det är vackert, det livfullt – skrivet på en pregnant prosa parad med en sällsynt förståelsefull mildhet och tydlighet."

Ängeln i posthuset

"Det är en sällsam upplevelse att låta sig fångas av rytmen i språket och av Anita Salomonssons berättelse, Ängeln i Posthuset, den tog tid att läsa och det tog mig tid att lära mig läsa hennes ordrika skildringar. Men jag blev rikligen belönad."

Ängeln i posthuset

" Att läsa Anita Salomonsson är som att drömma en mycket verklig dröm - som, när man vaknar, dröjer sig kvar länge. Förunderligt vacker i all sin knapphet. Anita Salomonsson är utan tvekan en av vår tids stora berättare. Du som ännu inte upptäckt henne -

Ängeln i posthuset

"Det blir både ömsint, rörande och vackert."

Oloflig beblandelse

"Anita Salomonsson skriver sina romaner med en solidaritet och innerlighet som kan påminna om Selma Lagerlöfs, men mer nedtonad, aldrig sentimental och utan stora rubriker."

Oloflig beblandelse

"Gripande om ett sant kvinnoöde"

"På sagolik prosa som färgas av dialektala ord och företeelser förflyttas man 200 år tillbaka i tiden till trakten kring Skellefteå. /.../ Detta är en ovanlig bygderoman som på ett trovärdigt och äkta sätt speglar de värderingar och tankar som människor gick och bar på. Författaren lyfter fram ett kvinnoöde och en historisk händelse som har satt djupa avtryck i bygden."
Ingeborg Ahlander

Oloflig beblandelse

"Drabbande och urstark roman"

"Anita Salomonsson är den oöverträffade skildraren av västerbottnisk kvinnohistoria. Allt sedan debuten med "Änglabilder" (1994) har hon i en rad romaner gett liv och kropp åt dem som, nästan alltid i den traditionella historieskrivningens bakgrund, vårdade, ansade och skötte om, skurade, manglade och födde barn; kvinnorna som bar dagarna. Få kan som hon gestalta vardagslivets dramatik. /.../

Bokåret är ännu ungt – likväl skulle jag redan nu vilja lyfta fram "Oloflig beblandelse" som en given kandidat till höstens Augustpris. Berättelsen är oavlåtligt fängslande med en rad personporträtt så levande att de tycks vilja stiga upp från boksidorna. Så väl människor som landskap skildras sinnligt och detaljerat, frammanas med Anita Salomonssons alldeles egna röst av ömhet, empati och kärvhet. Hennes prosa är en fröjd att läsa."
Anna Rudberg-W

Oloflig beblandelse

"Anita Salomonssons bästa roman hittills" /Piteå-Tidningen

"Anita Salomonssons prosa är däremot en lisa för själen, speciellt när hon skildrar naturen, och jorden och arbetet med densamma. Att sätta, vårda och skörda blir nästan en sensuell handling; "sättpotatisen vars groddar tindrade som barnaögon" kan det heta. Osökt kom jag att tänka på Hamsuns "Markens gröda". /.../

Jag blev tagen av "Oloflig beblandelse". Vad som händer Sara Greta efter makens död och efterföljande näst intill totala isolering, känns in på benet.

Det handlar om mänsklig desperation i en njugg, skuldbeläggande omgivning.

Och om ett stenhårt klassamhälle, vilket förstås inte gör Sara Greta skuldfri från hennes dräpande gärning. Men den sätts i ett sammanhang den förtjänar.

"Oloflig beblandelse"
är det bästa jag läst av Anita Salomonsson."
Ingemar Nilsson

Oloflig beblandelse

"Den som läser den här boken glömmer den inte i första taget." /Folkbladet

"Anita Salomonsson har gjort ett fantastiskt forskningsarbete. Hon tillhör också den sista skara författare som kan skriva levande om livet förr."
Anneli Eriksson

Oloflig beblandelse

"Anita Salomonssons "Oloflig beblandelse" är känslosam, men hon lyckas skapa ett förhållande mellan sina gestalter och läsarna."

I enslighet framfödt

"Underbar läsupplevelse från stark berättartradition"

I enslighet framfödt

"inte bara ett historiskt dokument, utan också ett mycket aktuellt drama"

"Men maken till vackrare berättelser får man leta efter. Anita Salomonsson har en förunderlig förmåga att närmast som en tidsresenär, kliva in i en förgången tid och in i förgångna människors levnadsöden. /.../

Jag tycker att Anita Salomonsson utvecklat sin berättarstil, och nu fullt ut behärskar konsten att visa upp sina karaktärer och deras öden, och samtidigt vara den ytterst närvarande berättaren, som kan kommentera, vara ironisk, satirisk, och ytterst medveten om den smala knivsegg den mänskliga moralen balanserar på.

Därför är I enslighet framfödt inte bara ett historiskt dokument, utan också ett mycket aktuellt drama, som behandlar kvinnans rätt, i förhållande till manssamhället."
Maria Vedin

 

 

I enslighet framfödt

"Resultatet är både välkomponerat och omskakande." /Smålandsposten

"Det intressanta med Salomonssons roman är inte bara det empatiska inträngandet i Klara Sofias pressade situation som omyndig kvinna vid förra sekelskiftet, utan också språkets och formens dubblering av själva kvinnovarandet. Salomonsson är skicklig på att spegla kravbilden på en fläckfri existens i konkreta lakanssträckningar och andra gårdssysslor, och hon gör det med en egensinnigt flytande meningsbyggnad och en ödesmättad,fängslande rytm."
Jonna Fries

 

I enslighet framfödt

"lyhört och skarpsynt" /Norran

"Salomonsson är en skicklig författare som använder sina verktyg väl. Det är miljöskildringar, tidsanda och psykologisk gestaltning när den är som bäst. /.../

Det handlar om var kärlek ska få plats och hur sociala villkor styr mångas liv, något som är lika aktuellt 2013, och som skildras på ett lyhört och skarpsynt sätt i denna fina roman."
Liselotte Engman
 

I enslighet framfödt

"Detta är en roman att älska, och jag önskar den många läsare."

"Alla hennes romaner utgör kvinnohistoria, gärna med dokumentär (och mycket väl påläst) bakgrund. /.../

Romanen är mycket välskriven, det kan bli rent vackert emellanåt och det händer att metaforiken är lysande, som när Klara Sofias dagliga sysslor under flera sidor inte bara fungerar realistiskt utan också som bilder av hennes liv. /.../

”I enslighet framfödt” (titeln skvallrar en del om vad det kommer att handla om) är en lyriskt förtätad roman, som med stor insikt berättar om ett Sverige som var om liv som var så annorlunda våra egna, men ändå på något sätt så lika. Vilket nog inte är ett försvar för dagsaktuellt elände.

Och som alltid, i vilken tid man än lever, är kärleken det största. Detta är en roman att älska, och jag önskar den många läsare." 
Mats Gellerfelt

I enslighet framfödt

"Hon är en av våra mest säregna berättare" /Marie Peterson, Icakuriren

I enslighet framfödt

"det är bara att säga det redan från början; jag blir däckad!"

"Berättelsen om Klara Sofia är skriven på ett fantastiskt språk. /.../

Det kan gott sägas att detta är en alldeles ryslig historia. Och det utan en enda seriemördare så långt man kan se. Inga vilda konspirationer, inga extrema actionscener!

Så befriande!"
Lars Hedström

I enslighet framfödt

"Det är förtrollande stiligt gjort."

"Alltså lyckas Salomonsson att ingjuta både blod, svett och tårar i de välinventerade skåparnas textilier. Det är förtrollande stiligt gjort. /.../

I enslighet framfödt är till sist ett exempel på den gudabenådade berättarkonst, som lär spridas med grundvattnet i Hjoggböletrakten. /.../

Här doftar pigan av ”smådjur och kelenhet”, en uppgående sol klöser sig in med ”oskyldiga barnafingrar”, Burträsk och Skellefteå är metropoler där det visst dansas både polska och kadrilj. Och formuleringsglädjen förmår också omfamna det allra svåraste, barn som bragts om livet i strypsjuka, på kallvindar och i svartsörjig gyttjepöl. Bitar av en historia som varken fått vara eller bli. Förrän nu."
Elin Ruuth

 

I enslighet framfödt

"Stillsam och enastående skildring av ett kvinnoöde"

"Kaffekokning, tvätt, skurning. Med Anita Salomonssons nästan självlysande lyriska språk skildras vardagssysslorna med en sådan ömsint noggrannhet att de nästan blir till besvärjelser, tidlösa berättelser, hymner om kvinnors liv och arbete. Tingen får liv och röster. /.../

Anita Salomonssons gestaltning av den här tiden, dess miljöer och framför allt dess människor, är oslagbar."
Anna Rudberg-W

 

I enslighet framfödt

"Salomonsson har en självlysande förmåga att levandegöra tiden"

"Fastän I enslighet framfödt skildrar en färd mot botten skimrar även ett försoningens ljus. Salomonsson har en självlysande förmåga att levandegöra tiden och väver metaforiskt in kvinnoarbetet i sin västerbottniskt färgade prosa, som klingar både sinnligt och kärvt. Gedigen kunskap och bultande känslor förenas i denna fängslande tidsresa."
Ann Lingebrandt


 

I enslighet framfödt

"Jag vet ingen som med sådan medvetenhet skildrar kvinnors liv och villkor i sina böcker."

"Den här boken handlar om försoning. Försoningen med oss själva och den med de som gjort oss illa. Anita Salomonsson skriver med sådan närvaro att man känner dofter, stämningar och ser färger.

Hon har en ovanlig detaljkännedom om allt som rör livet på landet, då, förr.

Jag vet ingen som med sådan medvetenhet skildrar kvinnors liv och villkor i sina böcker.

I enslighet framfödt är en bit kvinnohistoria och en bok som kommer att låta tala om sig."
Anneli Eriksson

I enslighet framfödt

"Anita Salomonsson är en författare med förmåga att beröra" /Marianne Jeffmar

Lika som kärlek

"tecknar bilden av 1800-talets Fattigsverige med en stor poetisk kraft"

"Nu är det tidigt 1800-tal i det Fattigsverige som vi i dag har svårt att föreställa oss men som i Salomonssons skildring blir kännbart närvarande, påtagligt och trovärdigt.
Bakom hennes berättelse om den stolta, vackra Margareta Johansdotter ligger enligt uppgift ett autentiskt kvinnoöde, ett faktum som givetvis ger extra dignitet åt berättelsen. Viktigare än den eventuella historiska händelsen är emellertid det sätt på vilket Anita Salomonsson i fiktionens form och med ett på en gång sakligt, detaljrikt och poetiskt språk, stundtals på västerbottniskt mål, gestaltar sin berättelse."
Cristina Karlstam

 

Lika som kärlek

"En berättelse som griper tag"

"Anita Salomonsson skriver en vacker arkaiserande svenska med starka dialektala inslag. Bibliskt patos ligger hela tiden strax under ytan. Hela romanen är mycket konsekvent genomförd, och fram träder ännu ett fascinerande kvinnoporträtt, som ur historiens dunkel belyser sådana väsentliga frågor som frihetens olika dimensioner."
Gregor Flakierski

Lika som kärlek

"Gripande berättelse från Västerbotten"

"Det är en berörande berättelse, som i stället försiktigt lovsjunger en fattig kvinnas rätt att bejaka sitt innersta i ett stenhårt patrialkalt samhälle.
Romanen är därför högst aktuell i många länder. Men den visar också att det i Sverige bland etniska svenskar funnits en sorts hederskultur där heder även här var kopplad till det kvinnliga könet och dess sexuella agerande."
Ingemar Nilsson

Lika som kärlek

"Det är bara att bläddra och svepas med."

"Det är bara att bläddra och svepas med. Inte så dumt alls. ”Lika som kärlek” är berättelsen om ett hårt kvinnoöde i en tid som tycks oss allt längre bort. Det är en bok att lära sig av, om Sverige genom tiderna i allmänhet och om kvinnohistoria i synnerhet. Är det passé att tala om kvinnohistoria numera? Det borde det inte vara. Jag brukar inte uppskatta historiska romaner, men Anita Salomonsson skriver sin 1800-talsberättelse i en tradition som får mig att längta efter att plocka ner Moa Martinson, Kerstin Ekman och just Elsie Johansson från hyllan igen."
Therese Eriksson

Lika som kärlek

"ett passionsdrama som verkligen berör på djupet"

"Vilken glädje är det inte att läsa en roman som tar sina läsare på allvar. Med en historia man kan tro på och som på något sätt kommer att bidra till att göra varje läsare lite klokare, lite mer eftertänksamma inför allt som hör livet till; sorg, kärlek, vägval, konsekvenser av det egna handlandet. Anita Salomonsson är en självständig och stark berättare, hon går i ingens ledband, hon är sin egen, på alla sätt."
Lars Hedström

Lika som kärlek

"Det är en häpnadsväckande stark berättelse" /Nils Schwartz

"Lika som kärlek eller Sammanliggningen i Lubboträsk är Anita Salomonssons tionde roman och jag får väl för skams skull anta att det är hennes bästa. Här framträder nämligen en fullfjädrad berättare som behärskar sina stilmedel lika ledigt och behändigt som man lägger ut korten i en patiens."

Lika som kärlek

"annorlunda och fascinerande skildring"

"Det är en annorlunda och fascinerande skildring som förmodligen närmar sig sanningen mer än de flesta kärleksgestaltningar i skönlitterär form. Att den dessutom är förlagd i en historisk tid där synen på äktenskapet, kvinnan och sexualiteten var långt mycket strängare än idag förtydligar problematiken. Det kan uppfattas som provokativt, men det är just denna skakning av våra innersta och mest upphöjda föreställningar om kärleken som gör läsningen så intressant. Och märk väl, att det som kvarstår i slutet är fortfarande frågan:

"Att varför [...] hade hon aldrig nått fram till berättelsens innersta väsen? Själva kärnan.
Varför skulle den berövas dem? Varför fick människan aldrig smaka på den?""
Johanna Andersson

Lika som kärlek

"En bra roman."

"Det är ofrånkomligt: man jämför med Torgny Lindgren och Sara Lidman. Det dialektala språket sitter där. Kallfarstun, skriver han, hon västerkammarn. Ibland förnimmer man Sara Lidmans meningsrytmik. Men Anita Salomonsson är ingen epigon. Hon saknar den förres dragning till skröna och den senares uppskruvade frejdighet. Hon berättar innerligare.
Språket är ofta poetiskt, fyllt av metaforer, och emellanåt blir det överlastat, någon gång obegripligt. Men sådana invändningar väger lätt mot det som bör sägas rakt fram: En bra roman."
Bo Degerman

Vattenbärerskan

Pressröster om Vattenbärerskan

"Vattenbärerskan är en utsökt berättad Västerbottensroman i historisk miljö - på samma sätt som Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga är en utsökt berättad Värmlandsroman i historisk miljö." Lena Kjersén, Västerbottens-Kuriren

"... en fängslande historia med ömsint och skarpsynt karaktärsskildring och flera lysande enskilda scener." Ann Lingebrandt, Norrköpings Tidningar

Armade cykel

Pressröster om Armade cykel

Som vanligt tecknar Anita Salomonsson sin berättelse och sina människor med kärlek, insikt och omutlig medkänlsa. Prosan är varsamt behärskad: känslomättad, ödestung, starkt visuell i sin konkreta, men även visionära metaforik. /.../ Med mästerlig hand laddar Anita Salomonsson denna spänning med både poetiska och existentiella möjligheter.
Magnus Eriksson, Svenska Dagbladet

Jag hörde en gång en förläggare djärvt försöka förklara vad han menade med en bra bok. /.../ Om han har rätt i att det finns något som kan kallas en bra bok, då hävdar jag att Armade cykel är en sådan. /.../ Armade cykel är ett ensamhetens och ömhetens gripande livsdrama med inslag av både komedi och tragedi.
Lena Kjersén, Västerbottens-Kuriren

/.../ en bok fylld av livsvisdom och ömhet. /.../ Med sin nya bok ger Salomonsson sina läsare ännu en njutbar läsupplevelse.
Anneli Eriksson, Västerbottens Folkblad

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.

Den här webbplatsen är skyddad av Google Privacy Policy och Terms of Service.