[...] "Karl Ove Knausgård är den mest livsbejakande författare jag vet - hans texter är så oerhört öppna mot världen. Genom den här boken ljuder en ton av om inte desperation så i alla fall rädsla, oro - som gör den starkt gripande."

[...] "Det är detta Karl Ove Knausgård lyckas gestalta: hur det banala och det magiska existerar bredvid varandra. Det är det som gör denne samtidsfrånvände figur till en så totalt närvarande författare."

"Knausgård har en sådan oerhörd sensibilitet inför världen! Jag tror ärligt talat att han inte vet vad cynism är, åtminstone finns det inget spår av det i hans texter. Allt hänger samman, förbindelsen med världen är så intim att det blir hudlöst, och det är både hisnande och obehagligt att läsa. Karln blöder. Han tar saker på djupaste allvar - ibland önskar man att han skulle dra ett skämt, det ska erkännas - och i nio fall av tio kan han göra det utan att bli det minsta löjlig. Det kan bara bero på två saker: uppriktighet och stilistik. Att vara utrustad med all denna känslighet och samtidigt all den litterära begåvning det krävs för att förmedla den, man kan bli avundsjuk för mindre."
Therese Eriksson

"Finns det någon annan än Karl Ove Knausgård som kommer undan med detta? Finns det någon annan författare som man så tvärsäkert i ena sekunden kallar sopa och i den andra geni?"
Kristian Ekenberg

"Jag vill ha mer sånt här. När Henrik tar av Miriam tröjan och hon sträcker upp armarna i luften som ett litet barn, vill jag skrika av lycka över en författare som inte tar ansvar för sina romangestalter.

Stilen är avundsvärt genomskinlig, som när Knausgård beskriver farföräldrarnas finrum: ”Möblerna jag var lite rädd för. De gapande tomma stolarna, pianot ingen spelade på.” 

Ut ur världen knockade de norska kritikerna, Knausgård fick flera tunga priser och han jämfördes med namn som Hamsun, Proust och Dostojevskij. Och förutsägbart nog med Vladimir Nabokov. Med fyra tusen sidor Min kamp som facit, tror jag man måste säga att Knausgård skriver som ingen annan, och att han ägde sitt språk redan från början."
Åsa Linderborg

"Ganska snart står det alltså klart att Knausgård, redan här i debuten, är en författare som gör uppror mot i princip alla romanens konventioner. Om man uppskattar detta eller inte beror förmodligen på hur man definierar ”frihet” litterärt."
Jens Christian Brandt

"Verktygen är måhända inte lika slipade som i ”Min kamp”-sviten, men redan i debuten har Knausgård en röst som bär. När så mycket annat i samtidslitteraturen kan te sig futtigt och internt, finns det en härligt galen ambition redan från första meningen i detta författarskap. Han hinner knappt göra entré förrän han går all in."
Kristian Ekenberg

"Särskilt förvånande är det inte att essäformen passar Knausgård. Essän har ju ända sedan Montaigne varit ett försök att följa den rörliga tanken snarare än att presentera färdiga tankar, att visa upp det egna jaget i helfigur så som det går och står i levande livet – en ambition som har uppenbara beröringspunkter med Min kamp."

Johan Wilhelmsson, Norrköpings Tidningar

"Även om det förvisso är Karl Ove Knausgård – snarare än Hamsun, Breivik, Descartes, Sherman – vi främst lär känna i de här texterna, är det Knausgård i egenskap av "en av oss människor" som träder fram; Knausgård som ett intrikat system av tankar, drömmar, impulser, brister, självmotsägelser och växlande temperament. I detta speglar han var och en av oss och förvandlar sig själv till en Envar."
Martin Lagerholm

""Själens Amerika" bekräftar det som läsaren av "Min kamp" redan förstått, att Karl Ove Knausgård är en utmärkt essäist.

Den vilda tanken löper fritt, men inom ramarna för en snyggt sammanhållen stilistik. Precis som hos andra goda essäister, som en Joan Didion eller en Rebecca Solnit, finns här en associativ pendling mellan personligt och ickepersonligt alldeles oavsett vad Knausgård skriver om."
Therese Eriksson

"Den här textsamlingen fungerar som en påminnelse till både läsaren och författaren själv att allt inte handlar om "min kamp", utan om att människolivet i alla dess manifestationer går att utläsa som vår gemensamma kamp - för vår andliga, intellektuella och mentala överlevnad, genom konsten, vetenskapen och samhället. Vapnen i denna kamp heter förundran och begär, skepsis och tilltro. Även om det förvisso är Karl Ove Knausgård - snarare än Hamsun, Breivik, Descartes, Sherman - vi främst lär känna i de här texterna, är det Knausgård i egenskap av "en av oss människor" som träder fram; Knausgård som ett intrikat system av tankar, drömmar, impulser, brister, självmotsägelser och växlande temperament. I detta speglar han var och en av oss och förvandlar sig själv till en Envar."
Martin Lagerholm

"Konst, litteratur, världen, Norge, kroppen och skrivandet, jaget och viet, samtidens stordiskussion. Flyt bara med i strömmen, man kommer alltid upp på land efter Knausgårds flod."
Jan-Olov Nyström

"Vi kan tala om blicken, vi kan tala om språket. Men om vi menar allvar borde vi tala om RÖSTEN som pyr mellan raderna och bränner bort allt ovidkommande ludd och sätter sig rakt i hjärtat. Det är examen och författaren har satt på sig kostym. Den sitter som smäck."
Magnus Ödmark

"Den leda vid ämnet Knausgård och hans megalomana projekt som uppstått när den litterära offentligheten mättats med hans namn tusen gånger om, är som bortblåst vid denna sjätte del. /.../

MEN DET ÄR INTE det ömtåligt privata eller det självpåtagna vansinnet att mangla ut tusen och åter tusen sidor om sitt eget liv, som utgör Knausgårds unicitet. Det är hans stilistik, hans precisa prosa och hans förmåga att väva ihop dessa enorma mängder text till formfulländning. Livet spretar utav bara helvete, men texten gör det inte."
Therese Eriksson

"Det som jag tycker absolut bäst om hos Knausgård är hans totala närvaro - att han litar på sina minnens "absoluta gehör" - men också att han så smärtfritt kan frigöra sin text i både tid och rum. För samtidigt som han läser en bok om Lilla Spöket Laban för sina barn så befinner han sig djupt inne i en vindlande, filosofisk betraktelse över begrepp som jaget och duet. Det är i sådana ögonblick som han öppnar sin prosas alla slussar. Skredet går och associationerna blir obegränsade och oförutsägbara. Men hans flöde är ständigt kontrollerat, det behåller sin riktning! /.../

Hur det nu än kommer att bli med den saken så kan vi samtidigt konstatera att Karl Ove Knausgårds storslagna romanprojekt inte bara tar andan ur dig utan att "Min kamp" redan har blivit en viktig och originell milstolpe i den samtida litteraturen."
Thomas Kjellgren

"Sällan har jag läst någon så gripande, sinnlig och exakt skildring av livet med småbarn.

Eller någon så ärlig beskrivning av de parallella förekomster av bitterhet och kärlek som kan finnas i ett äktenskap. /.../

Det är en innehållsrik, oförtröttlig och oförglömlig bok med lyckligt slut. Som gör en saligt utmattad. Författarrösten är varm och livfull. Den tillhör en äkta romantiker."
Kajsa Öberg Lindsten

"Det är en fantastiskt ambitiös ansats, och mäktig läsning. Knausgård är en lysande essäist, inte minst som litteraturkritiker. /.../

Med "Min kamp 6" tar Knausgård steget ut ur det lokala, in i det historiska, med syftet att också förstå det historiska som något lokalt, konkret. Dekonstruera dess grammatik, locka fram dess ansikte."
Henrik Petersen

"Och det är detta "vare sig han vill" som utmärker och medaljerar Karl Ove Knausgårds provokativt betitlade "Min kamp". I floden av mer eller mindre seriöst syftande självbiografier kan vi jämföra Knausgårds med den samtidigt aktuella Lars Noréns uppföljare till sin "Dagboken". Där den geniförklarade svenske poeten och dramatikern Norén ideligen skyddar sig bakom sin fåfänga och småborgerligt positionerar sig, ställer sig den - vid projektets inledning relativt okände - Knausgård helt naken i all mänsklig skröplighet. Bägge författarna är intressanta och läsvärda, men Knausgård är den ende av de två som når in i läsarens hjärta, känns uppriktig och faktiskt satsar allt."
Jonas Thente

"Ja, Min kamps storhet ligger inte i det anekdotiska, inte i berättelsen om fadern och sonen, kvinnan, barnen, författarskapet och alla lätt igenkännliga konflikter som följer med den moderna tillvaron, utan i de förtätade nyckelscener där livet ligger liksom vidöppet och dallrar inför det nakna medvetandet – och även om Knausgård måste ta sats några hundra sidor för att nå dit så är det alltid där han förr eller senare landar. I de scenerna, och det finns några stycken också i sexan, visar han sin litterära uppriktighets sanna värde."
Johan Wilhelmsson

"Allt är imponerande, hans otrohet mot litterära förväntningar, hans ibland lysande, ibland besvärande utvikningar i allehanda ämnen och beläsenheter, hans nebulösa omfamning av det egna jagets utsträckning och så hur han slår in sina monumentalmålningar av detaljrealistiska vardagar i texten med en slags imperial självklarhet. Då förstummas man, vad är liv och vad är litteratur? Knausgård avskaffar frågan, skriver samman.

Jo, man fångas och ger upp."
Jan-Olov Nyström

"Det är något märkvärdigt med Knausgårds prosa, betvingande och påträngande skapar den trots sin förmenta enkelhet en nästan fysisk närvaro av innehållet. /.../

Därmed sätter Knausgård punkt efter att ha åstadkommit något av det mest magnifika litterära verk man kan föreställa sig."
Bo W Jonsson

"Knausgårds verk berättar, med ett underbart och lätt flyt och mycket tätt inpå, om en mans uppväxt och mognad."
Arne Johnsson

"Det är en av de mest omfattande och insiktsfulla skildringarna av manlig inbundenhet och alkoholriskbruk jag läst.

Men vad vore en bildningsroman utan bildning? Och Min kamp 5 är inte bara en roman om drickande utan framförallt en roman om litteraturen. /.../

För ironiskt nog är det som att Knausgård med del 5 faktiskt skrivit den bok som den unge Karl Ove går runt i Bergen och försöker skriva. En bok om en ung man som sitter i sin lägenhet i Bergen och gör nästan ingenting. Min kamp del 5 är en enda lång revansch."
Mikaela Blomqvist

"Drömkvinnor kommer och går, men bildsköne Karl Ove har svårt med passformen även i de bilderna, ända tills han träffar Tonje. Den kärlekssagan tillhör det absolut vackraste jag läst i ämnet "förälskelsens fenomenologi". Ingenting att tillägga för alla som någon gång varit där, det är som en helig grundtext. Och självklart är den också sorgsen och slutar i skilsmässa."
Jan-Olov Nyström

"Svante Weyler förklarar varför han är så förförd av Karl Ove Knausgård."

"I de första raderna av Min kamp 5 säger jagberättaren om sina tusentals dagar i det regnskimrande Bergen att ”det enda som består är några enstaka händelser och en massa stämningar”. Egentligen har han rätt – det mesta som det berättas om i boken är trivialiteter. Ändå är det magi.

Jag kände mig ödslig till sinnet när jag hade läst ut Min kamp 5. Jag var ju nyss inne i den, inne i berättarflödet, i stämningen, i absolut närvaro. En känsla av övergivenhet drabbar mig när boken är slut."
Lena Kjersén Edman

"Här finns de både lysande och vibrerande ”brännpunkterna” där den personliga självgranskningen i olika situationer skapar en så total närvaro att man som läsare upplever att man själv står mitt inne i skeendet. Lägg därtill en driven och skickligt framlyssnad dialog, som skapar en stark autenticitet. Allting hänger samman, varje detalj är viktig, blir oundviklig i detta intressanta och kompromisslösa romanbygge."
Thomas Kjellgren

"Men hur gör han? Suckar jag när jag läst Karl Ove Knausgårds nu översatta femte del av mastodontverket "Min kamp" så länge att klockan visar en tid då jag verkligen borde sova, men ändå bara vill stanna just här, i detta universum, bara vill omslutas av det, försvinna idet. /.../

Om jag skulle vara tvungen att välja ett enda adjektiv för att beskriva denna prosa, som är ett med dess författare, skulle jag välja ordet vidöppen. Lika mycket som den gör sin författare sedd lika mycket får den mig att se. Den får mig att komma ihåg att förälskelsens ord - du gör mig levande igen - också kan vara litteraturens."
Nina Björk

"Det är ett totalt fantastiskt romanprojekt han har gjort, och som sagt, det är både gripande och ibland väldigt skrämmande och roligt." /.../ en fyra"
/Magnus Utvik

"Men vad som skiljer Knausgård från en mer ordinär bloggare är egentligen inte graden av utlämnande – det finns trots allt folk som går mycket längre i våra sociala medier – utan gestaltningen, hantverksskickligheten. Den språkliga trollkraft som han själv ödmjukt kallar för ”minnenas absoluta gehör”.

Det är alltså inte mängden privata anekdoter som gör Knausgårds text så allmängiltig, vilket det är lätt att tro, utan hur hans stil förhöjer det vardagliga och triviala så att existensen ner till minsta detalj blir synlig, påtaglig, närvarande, kännbar. ”Livet” blir liv, ord blir kött.
/.../
”Min kamp 4” känns ungdomlig och yster, men det är som det ska, den är lika yvig och energisk som sin drömmande huvudperson.

Det är inte den bästa boken i Knausgårds mäktiga svit, men det är en av de bästa böcker som du kan läsa i år."
Daniel Sandström

"Jag kommer att läsa romanen till slut. Det finns ett flöde i Knausgårds prosa, en rörlighet i hans fotografiska minne och ett envist borrande i jagets kärna som väcker känslor i mig som Prousts minnesbilder från den parisiska aristokratin i början av förra seklet aldrig lyckats röra upp."
Nils Schwartz

"Det är bara ett par korta stunder i detta kapitel i romansviten som Knausgård tittar upp från sin ungdomsskildring och plötsligt låter oss sitta ner bredvid den etablerade författaren och flerbarnspappan i Malmö. Det är hisnande.

Jag tror att det är denna del 4 som Knausgård varit mest noggrann med, och brunnit mest för. Tonårens sista fas: mer dramatiskt, obeskrivligt och jävligt blir livet aldrig."
Jonas Thente

"Det finns en oemotståndlig skärpa i Knausgårds återgivande av det upplevda och det sedda, ibland lyriskt mättat. Det sistnämnda gör sig kännbart när han målar upp det vackra nordnorska landskapet, hur det träder fram under den ljusa årstiden. Kontrasten blir stark mot skildringen av vinterhalvårets mörker, något som korresponderar med den uppdykande svärtan i hans själ.

Knausgård har nyligen uttryckt sin förvåning över den internationella uppmärksamhet som hans romansvit har rönt, förvåning då han som han säger blott har skrivit om det som är det vanliga i livet. Men detta ”vanliga” besitter i hans framställning och då i synnerhet i dialogerna en undertext av oro, vrede, ironi, spänningar… Det är detta som förlänar hans berättelse en kännbar dramatik."
Bo W Jonsson

"Hanskriver fantastiskt bra och det går inte att sluta läsa, samtidigt som han kan reta mig till vansinne. Bäst av allt är att hans kategoriska utsagor tvingar mig att undra vad jag själv är för förälder."

Stig Hansén

"Sällan har någon roman gjort mig så euforisk i vuxen ålder som första delen av den norske författaren Karl Ove Knausgårds uppmärksammade självbiografiska svit Min kamp. Hjärnan gick i spinn, för några dagar lyste världen och varje liten skiftning i verkligheten förhöjdes och laddades med mening. När boken var slut drabbades jag av samma tomhet som vid en avslutad förälskelse, alla andra romaner tycktes banala och livet blev tomt."

Ann Charlott Altstadt

"Onekligen är Karl Ove Knausgård en både annorlunda och spediell person och det går inte att undvika att tankar går till August Strindberg. För likt Strindberg kan Knausgård berätta på det där genialiska sättet som är få förunnat."

Kjell-Ove Cederqvist

"Att läsa Knausgård är som att höra livet själv svara på frågan om sin mening."

Jan-Olov Nyström

"Kompositionen är så rasande skickligt utförd att jag häpnar – och det är väl värt att understryka om en roman vars form ständigt hamnar i skuggan av dess innehåll. Men det handlar om ett gott hantverk: Karl Ove Knausgård vet hur man skriver en bok." /Therese Eriksson

"För egentligen är det ju bara en vanlig simpel Springsteenlåt -
fadern, flickan, motorvägen, melankolin - utkavlad till flera
tusen sidor text.

Men som han skriver den, Knausgård, som han skriver den." /Per Svensson

"Och det fina med Min kamp – fint men svårt – är just friktionen som uppstår mellan berättarens inre förlopp och det yttre – hur man inte alltid vill, orkar, vågar eller förmår vara som man skulle vilja. Misslyckandet visar på något smärtsamt eftersom mer oförlöst och komplicerat, och fungerar därmed paradoxalt nog förlösande." /Jenny Högström

"Man känner hans smärta och uppskattar hans uppriktighet. Någonstans inom oss är vi alldeles ensamma med våra världar. Ja, till och med tanten med wienerbrödet och shoppingkassarna har en inre värld som är större än alla andras och hon kan sitta och mumsa och titta på den där buttre mannen med boken inne i hörnet och tänka: Jag skulle ge vad som helst för att få veta vad han tänker på där han sitter.

Karl Ove Knausgård har gett henne den möjligheten." /Jonas Thente

"Efter ett tag ser jag upp från boken och undrar vad som egentligen är så märkvärdigt med det här. För märkvärdigt är det.

En hel del har det med blicken att göra, både den som riktas utåt och inåt. Knausgårds blick är rannsakande, kompromisslös, detaljskarp." /Johan Wilhelmsson

"Livet i skala 1:1 har romanerna kallats och det är kanske sant men oavsett så är det, iallafall den här gången, 590 sidor som jag bara forsar igenom. Som drar mig vidare mot tredje delen och inte går att värja sig emot. Karl Ove Knausgårds språk är säkert och exakt, det är ljuvligt vackert och flödande. Och att han med sådan lätthet ger sig ner i mänsklighetsdjupet utan att tappa kontakten med ytan, det imponerar. Han lockar och lovar – och håller – här är den samtidsskildring vi skrikit efter – vi renoveringsmätta, ekoproduktsupptagna välfärdsmänniskor. Här står vi. Avklädda. Varsågoda!" /Elin Claeson

"Det är inte decenniets största roman. Det är inget unikt i litteraturhistorien. Det är, av och till, rätt självupptaget. Men skit i allt snack runt vad han hänger ut; detta är också ofta en av de fräschaste, mest upplivande skildringarna av processen från liv till död jag läst på ett tag, och när jag är klar med den har jag glömt alla betänkligheter jag hade innan; när volym två, tre, fyrafemsex dyker upp är jag med."
Björn Waller

"Meningen med livet och definitionen av lycka får man anledning att reflektera över när man läser den här boken." Peter Letmark

"Here it goes: Jag älskar boken. Älskar. Den har hållit mig vaken om kvällarna och gjort mig fullständigt beroende. Jag vill läsa mer, nu, omedelbart."

"Det är själva kraftsamlingen som motiverar denna bok, det är livet som rullas fram i all sin paradoxala styrka, enformighet och märkvärdighet. Livet och hur man överlever det."
Jan-Olov Nyström

"Man slukar ”Min kamp” utan att ha en blekaste aning om författarens bakgrund. Och vad det gäller de ovan nämnda skönlitterära sanningsivrarna i den inhemska ankdammen så besitter Knausgård ett originellt drag: han är uppriktig utan att för den skull spela galen."
Magnus Ödmark

"Det här är en mångfasetterad bok. Man kan kalla den bildningsroman, psykologisk roman, uppgörelseroman eller – åtminstone delvis – essäroman där Knausgård reflekterar över döden och livet, konsten och diktandets villkor. /.../

Återstår bara att säga, att det var längesedan jag läste en sådan gripande smärtans bok, en bok som kompromisslöst står upp till kamp mot inre demoner."
Bo W Jonsson

"Bitvis är skildringen nästan dagboksprosaisk men Knausgård växlar helt obehindrat mellan röstlägen, och det är alltid rätt röst till rätt sammanhang.

Det ständiga flödet av medvetande, av tankar om stort och smått, blandas till en märkligt fascinerande, och mycket välskriven, litterär gryta."
Lars Landström

"Här finns ett flyt och en berättarförmåga av ett slag som man högst sällan träffar på, men också en knivskarp analys av skeenden och händelser, nästan så där i förbigående. Samtidigt finns där hela tiden en äkthet och uppriktighet som är så stark att det nästan gör ont.

Det är faktiskt riktigt, riktigt bra. I sina stunder bland det bästa jag läst."
Morgan Schmidt

"Med risk att bli kallad fåraktig, måste jag hålla med om att ”Min kamp” är mästerlig.

Mästerlig med sitt rasande brottargrepp på ämnet farsan, fyllan och meningen med allt."
Bodil Juggas

"Knausgård karvar fram sin livsberättelse, spån för spån, han skär exakt och energiskt och man kan inte sluta läsa. Det är själva kraftsamlingen som motiverar denna bok, det är livet som rullas fram i all sin paradoxala styrka, enformighet och märkvärdighet. Livet och hur man överlever det."
Jan-Olov Nyström

"Språket är rikt, berättelsen är en rymd där vi reser mellan stjärnhopar av berättelser och tankar vilka växer till essäer och romaner i romanen. Han förlorar dock aldrig helheten, återvänder alltid till den stora berättelsen. Själv längtar jag redan till nästa bok, till fortsättningen på den än större berättelsen.
För den beundransvärt fina och nyanserade översättningen står Rebecca Alsberg."
ARNE JOHNSSON

"Den extremt subjektiva utläggningen lirkar sig över till läsaren, som snart tycker sig andas i takt med texten. Språket är till synes konstlöst. Inledningen drar åt essä, men snart tar en perfekt normalprosa över i självklar översättning av Rebecca Alsberg. Naturligtvis har den där väldigt rimliga stilen en manipulativ effekt: hur skulle dessa enkla ord kunna vara något annat än den rena sanningen?

Storheten i ”Min kamp” handlar om det innerliga beskrivandet och den nerv som spänns i mig som läsare när jag blir varse hur vi människor tittar på varandra. Inte för att vi nödvändigtvis tänker elakt. Men att bli betraktad är att förlora kontrollen, att bli påmind om andra människors rätt att känna och se. Inget som betraktas noggrant kan förbli enbart fint.
Ändå känner man sig med ”Min kamp” mindre ensam för en stund. Gunnar Ekelöfs sönderciterade diktrad får mening igen: ”Det som är botten i dig är botten också i andra”.

Den här bottenkänningen kan jag bara applådera."
Malin Ullgren

Min kamp heter den mest omdiskuterade romanen i Norge på många år.  En mäktig  självbiografisk roman i sex delar där den första delen kommer ut på svenska lagom till Bokmässan i september. Mia Gerdin har besökt författaren Karl Ove Knausgård i hans hem i Malmö där han försöker skriva färdigt den sjätte och sista delen i detta väldiga projekt som kommer att hamna på ungefär 2500 sidor. Vad driver honom att så detaljerat redogöra för sitt liv?