Caesaria

”Hanna Nordenhök skriver med poetisk skärpa, utan att någonsin krångla till det. Det är flygande, instängande och originell läsning med stor komplexitet. Jag är allra mest imponerad av hur hon låter den omgivande naturen och väderleken bli övergreppens ekokammare. /.../ 

Världen utanför människorna pågår på det mest sinnesutvidgande vis, samtidigt som Caesaria förvandlas från ett unikt flickebarn till en förbrukad kvinna. Utelämnad från allt går hon in i sig själv. Jag kommer inte glömma henne i första taget och framför allt kommer jag minnas platsen Hanna Nordenhök gav henne för ett fiktivt liv.”

Caesaria

”Det är elegant gjort – men än mer imponerande är Nordenhöks suveräna behärskning av de språkliga stilmedlen. Prosan är enkel men rytmisk, och orden används med en exakthet, precision och känsla för deras valörer som helt enkelt är slående. Tonen är behärskad utan att vara återhållen, intelligent utan att vara cerebral och vacker utan att vara kokett eller sentimental. Caesaria är en bok av högsta kvalitet, och jag tvivlar inte på att den kommer att hitta läsare som beundrar och kanske till och med älskar den.”

Caesaria

”Hanna Nordenhöks prosa är alltid klar och, i verk efter verk, konsekvent högtidlig. Jag vet ingen annan svensk samtidsförfattare som så oförtrutet balanserar sitt allvar precis på gränsen till outhärdlig anspråksfullhet, och gång på gång klarar upp den balansakten. Stundtals kan det bli stumt och liksom stängt, inget som lättar upp, inga skratt. Men, den som är ihärdig blir också övertygande, och Hanna Nordenhök behöver inte humorn; hon har sitt insisterande allvar, sina knivskarpa detaljer och exakta metaforer.”

Caesaria

”Hanna Nordenhöks underbart poetiska prosa skapar en stark och sammansatt känsla, både av lustgård och tryckkammare. /.../

Här talar offret, föremålet för en tidstypisk vård- och våldsapparat, och hon skapar sin egen värld av färger, lukter, dagrar och läten: skrämmande, lockande, full av skönhet, smärta och sorg. Samhället tonar bort, kvar blir själva existensen, skimrande och outgrundlig som en svart pärla.” 

Caesaria

”Det är en andlöst otäck och djupt berörande skildring av ett flickliv, så instängt och fattigt på intryck att det dallrar på gränsen till vansinne. Precis som Hanna Nordenhöks berättande dallrar mellan det konkreta och det bortomspråkliga. /.../

Det är omskakande att vara instängd på Lilltuna i 244 sidor, bortom där och då, också bortom könskrig och klassförtryck, inlåst i en lågintensiv fasa, alldeles lysande skickligt framkallad av Hanna Nordenhök.”

Asparna

"Nordenhök har ett precist men samtidigt mångbottnat och musikaliskt språk som flyter lätt över sidorna och in i läsaren." John Sjögren

Asparna

”Nordenhök har skrivit sin hittills främsta roman” Eva Ström

Asparna

”Nordenhök har ett bedövande vackert förtätat och hänförande språk.” Cecilia Persson

Asparna

”Det är en fantastiskt vackert berättad roman, som klarar att hålla i en sorts betraktande ton, utan att bli statisk.” Malin Ullgren

Asparna

”... rakt och osentimentalt och genomför en mycket skicklig stilistisk balansgång i sin sällsynt suggestiva roman.” Lennart Bromander

Asparna

”Att Nordenhök inte väjer för denna smärta, att hon tvärtom gör den till romanens brännpunkt, gör ”Asparna” till en roman som bär.” Rebecka Kärde

Asparna

”Asparna har en stor existentiell och mänsklig angelägenhetsgrad” Cecilia Persson

Det vita huset i Simpang

"Nordenhök är sällsynt stilsäker."

"Det är för poesins språk hon finner nytt spelrum i sin nya bok. Det har en både suggestivt tilldragande och frånstötande skönhet – Nordenhök är sällsynt stilsäker."
Gun Zanton-Ericsson

Det vita huset i Simpang

"Nordenhöks språk är makalöst" /Marie Peterson, Icakuriren

"Nordenhöks språk är makalöst, yppigt när det behöver vara det, strävt och torrt när så krävs. Precisionen är genomgående; varsamt friläggs en serie händelser som förändrade allt."
Marie Peterson

Det vita huset i Simpang

"Mycket läsvärd!" /Yukiko Duke

"En väldigt poetiskt berättad bok och det är väldigt fint utmejslade relationer som hon beskriver som gör att den här boken är nästan hypnotisk när man läser den. /.../ Den här boken är väldigt fascinerande tycker jag. /.../ Den får en fyra. /.../ Mycket läsvärd!"

Det vita huset i Simpang

"Sinnlig rikedom hos Nordenhök"

"Hanna Nordenhök gjuter in sin roman i en värld, där inte bara hettan, fukten och den påträngande växtligheten utan också den rasistiska arrogansen hos den koloniala överklassen utgör en viktig del av de nedbrytande krafter, som maler sönder denna extremt dysfunktionella familj.
Men det är den sinnliga rikedomen i Hanna Nordenhöks prosa, som gör "Det vita huset i Simpang" till en så stark roman."
Lennart Bromander

 

Det vita huset i Simpang

"Hanna Nordenhök är utan tvekan skicklig."

Det vita huset i Simpang

"Nordenhöks noggranna, samtidigt stränga och frimodiga prosa"

Det vita huset i Simpang

"Stilen är åskådlig, noggrann, närmast filmisk men också mycket sinnlig."

"Hanna Nordenhök rör sig, glider, kliver nästan omärkligt mellan de två epokerna i sin nya roman Det vita huset i Simpang. /.../

Stilen är åskådlig, noggrann, närmast filmisk men också mycket sinnlig. Berättaren verkar alldeles hemtam i den exotiska miljön. Det som händer under dagen och hur man fördriver timmarna beskrivs ingående men utan några pekpinnar."
Dan Sjögren

 

Det vita huset i Simpang

"det som får den att leva är främst dess oavbrutna sinnlighet" /Aftonbladet

"Jag tycker att fjärilsmetaforiken även går att applicera på Nordenhöks prosa. Liksom fjärilen är den oerhört vacker, skiftande och mycket uttrycksfull. I ständig rörelse. /.../

Nordenhök lyckas vända och vrida på maktförhållandena, både de mänskliga och strukturella och mot slutet anas det som är början till kolonialismens upplösning. Romanen tilltar i styrka allt eftersom. Intressant nog finner jag Zus/Kerstin vara bokens mest anonyma person. Däremot framstår hennes lillebror, i sin omättliga kroppslighet och offerposition, som en komplexare person trots att han knappt säger någonting.

Kanske säger det också något om romanen i sin helhet; det som får den att leva är främst dess oavbrutna sinnlighet, på något underligt sätt ordrik och ordlös på samma gång."
Annina Rabe


 

Det vita huset i Simpang

"utmärkt att vistas i"

"På så sätt lyckas Nordenhök göra den prunkande trädgården hotfull och illavarslande från första stund. För "Det vita huset i Simpang" är, det synbart gemytliga anslaget till trots, en otäck roman. /.../

Här återfinns också den största skillnaden mot Nordenhöks förra roman. Där den var snygg och sval är "Det vita huset i Simpang" tvärtom härligt kvalmig och påträngande. Den drar obönhörligt in sin läsare i det kladdiga familjedramat, utan skyddande distans.

Men det skall hen vara tacksam för, "Det vita huset i Simpang" är nämligen utmärkt att vistas i, om än inte som familjemedlem, så i alla fall som läsare."
Mikaela Blomqvist

 

 

Det vita huset i Simpang

"inte ett enda ord som smakar kliché"

"Tematiken som sådan känner man igen från otaliga psykologiserande romaner men Nordenhök psykologiserar inte, hon gör något annat, hon gestaltar, hon ger oss bilder: gossen som tröstar sig med att tugga i sig socker, som sätter på sig himmelsdräkten han en gång bar på maskerad. Och trädgården, ofta trädgården. Här finns ytterligt få repliker och inte ett enda ord som smakar kliché.
Nordenhök skriver som den poet hon också är, utsökt precist och utsökt vackert - ja, någon gång kan man undra om det inte blir snäppet för esteticerande, för exotiserande. Men det finns faktiskt också en samhällskritik: det indonesiska tjänstefolket är och förblir det gåtfullt främmande men det beror på att den vita
familjen aldrig ser dem som människor och familjens sönderfall speglar kolonialismens.

Det här är en ond saga om verkligheten."
Merete Mazzarella

 

Det vita huset i Simpang

"Det finns inte en enda mening i romanen som inte är underbar!" /DN

"Själv tänker jag på Marguerite Duras men också den mörka klassikern "Lidandets lustgård" av Octave Mirbeau. Och på svensk mark finns en författare som har skildrat hetta bättre än någon annan, som ofta låter klimatet ta över all psykologi, nämligen Mare Kandre.

Frågan i det här läget blir hur Nordenhök handskas med konventionerna. Svaret är: Visst finns det förebilder, men av Nordenhök förvaltade som originalitet och säkerhet. Det finns inte en enda mening i romanen som inte är underbar!"
Aase Berg

 

Det vita huset i Simpang

"En av de mest välformulerade svenska romaner jag har läst på länge." /Nils Schwartz

"Nordenhök har tidigare gett ut två diktsamlingar och en roman. Det är lyrikern - och möjligen inspirationen från Marguerite Duras - som styr ordvalet, de pregnanta detaljerna och den rytmiserande interpunktionen i en av de mest välformulerade svenska romaner jag har läst på länge. Stilens perfektion kontrasterar effektfullt mot den förruttnelse som romanen med nästan taktil åskådlighet ger döende liv åt. "Det vita huset i Simpang" är ett formfulländat mausoleum, ur vilket dunsterna och suckarna från en sjukdomsalstrande kultur ännu tränger fram.

En av de mest välformulerade svenska romaner jag har läst på länge."
Nils Schwartz

Det vita huset i Simpang

"något mycket mer intressant än en tjusig stilövning." /BT

"Just denna oro är det som gör boken till något mycket mer intressant än en tjusig stilövning."
Maria Store

 

Promenaderna i Dalby Hage

"Fint fångad sorg"

Promenaderna i Dalby Hage

"Fint fångad sorg som oroar" Bohuslänningen

"När poeter prövar prosan kan det gå hur som helst. Efter två diktböcker ger Hanna Nordenhök ut en första roman, Promenaderna i Dalby Hage. Den är kort och komprimerad, mycket medveten om kommateringen. Fragmentarisk och förtätad på samma gång.

Och det är nog därför den tål att läsas, två gånger rentav: för att författaren förmår vara diktare, även i berättandet. Man kan tala om ett slags kompromisslös minimalism. Ljus och skuggor, mintpastiller och mörkläggningsgardiner i ståndsmässiga professorsvåningen på Kastanjegatan i Lund. Karriär och affär."

Jan Karlsson

Promenaderna i Dalby Hage

"Promenadseger"

Promenaderna i Dalby Hage

"Språket är lyriskt, sinnligt, målande"

"Det är språket och stämningarna som stannar kvar hos mig. Promenaderna i Dalby Hage lever till stor del på sina många poetiska bilder, vissa så vackra - granatäppelröda skymningshimlar, solflimmer över trägolv - att de hänger som fristående små tavlor i texten. /.../Jag vill gärna läsa fler romaner av Hanna Nordenhök." Therese Bohman

Bländare

Pressröster om Bländare

"Associationsbanorna i texten ligger med andra ord där de ska; för att vara en så pass ung poet jobbar Hanna Nordenhök förvånande säkert utan att det blir stifft, detta är inte poserande eller uttänkt, det lever."
Maria Küchen, Sydsvenskan

"Sällan har man läst en diktsamling som kräver så mycket inre nertaggning för att bli kontaktbar. Men efteråt är jag djupt tacksam över att ha fått vistas i det här tillståndet, haka på den här roadmovien mellan våldet inifrån och det alltför starka ljuset uppifrån."
John Swedenmark, Aftonbladet

"Nordenhöks poesi ligger tätt inpå språket, och tätt inpå den verklighet och de kroppar den skriver fram. Det är på en gång strama och abstrakta dikter (den patetiska gesten i citatet ovan är ett undantag), som lämnar fältet öppet för läsaren att ge en ram åt bilderna. Ibland tappar jag kontakten med dem - det blir för abstrakt och allmänt - men en liten konkret detalj kan ge ny energi åt läsningen. Och det finns ett driv och en riktning också i denna reducerade poesi. Som det står: "allt man skriver hoppas"."
Jesper Olsson, Svenska Dagbladet

"”Bländare” rymmer sådana strofer: precisa och ogarderade. I dem framträder Hanna Nordenhök som en stark poet som inte går onödiga omvägar. I nästa bok hoppas jag de blir fler."
Thomas Götselius, Dagens Nyheter

"När bländaren för ett ögonblick öppnas och ljusbilden störtar in finns det ingen tid att värdera intrycken. Att se är inte att förstå, det är att bli bländad, och i detta bländningsögonblick har Nordenhök lyckats kila in en hel diktsamling. Där öppnar hon glipan mot ett samtidigt nyskapande och självklart upplevande, så nära poesi som varseblivningsforskning man kan komma."
Aase Berg, för Helsingborgs Dagblad

"Här finns många bilder, beskrivningar som är lätt igenkännliga, tydliga situationer som gåvor till läsaren, att själv använda och tolka. För helheten glider isär, det man tror man läst löses upp och byter betydelse. Det är en öppen, flytande text. Och definitivt läsvärt."
Kerstin Hillström, Norrbottens-Kuriren

Hiatus

Presröster om Hiatus

För att vara en debutdiktsamling är "Hiatus" påfallande genomarbetad och klarsynt. Här finns också ett eget tonfall som kanske inte ropar så högt, men som å andra sidan är stadigt och konsekvent."
Anna Hallberg, Dagens Nyheter

"Det är en uppslitande och skoningslös läsning som jag vill återvända till många gånger. Hiatus teoretiska anslag fungerar som de vadderade väggar som tar emot ljudvågorna när den språkliga granaten briserar. Man hör inte vad som händer. Men man känner hur rummet skakar."
Athena Farrokhzad, Aftonbladet

"Ju mer jag rör mig genom de minimalistiskt satta, opaginerade sidorna i Hanna Nordenhöks poesidebut Hiatus, desto mer tycker jag om det. Jag tröttnar inte, utan vaknar - hör och ser mer och mer av de små, men fruktansvärda spänningarna i det här projektet."
Amelie Björck, Göteborgs-Posten

 

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.

Den här webbplatsen är skyddad av Google Privacy Policy och Terms of Service.