”För att använda den gamla skivbolagsklyschan: denna bok är ’ett måste för fansen’”

”… en raffinerat skickligt komponerad roman … tecknad med mästerlig hand.”

"Att läsa Elena Ferrantes Neapelböcker är därmed också att bli påmind om hur den kvinnliga erfarenheten av nödvändighet är explosivt politisk. Läsupplevelsen blir uppslukande och omskakande. Jag inser hur sällan kvinnors erfarenheter och intima relationer beskrivs så här komplext. En lycka över att ord sätts på en del av min egen erfarenhet blandas med stark vrede över hur liten plats den tillåts ta i litteraturen och politiken."
Karin Pettersson

"Elena Ferrantes "Min fantastiska väninna" är boken som jag kommer att köpa i present till årets alla resterande födelsedagsfester. Romanen fungerar nämligen både som snabbläst strandlektyr och som eftertänksam och långt mer givande långsamläsning. Den är spännande, gripande, och den ger mig mycket att tänka över."
Karin Nykvist, lektor litteraturvetenskap vid Lunds universitet, Landskrona-Posten

"Bildning, detta utnötta och missbrukade begrepp, får hos Ferrante nytt liv, pulserande av den hatkärlek som binder två kvinnor samman för livet."
Ebba Witt-Brattström

"Hennes författarskap har prisats världen över och beskrivs som ett av samtidens främsta. Men själv skyr hon berömmelsen och gömmer sig bakom pseudonymen Elena Ferrante.

Mejlintervjun är ett utdrag ur tidskriften The Gentlewoman. Övers. från engelska: Malin Ullgren

"Elena Ferrantes hyllade, napolitanska romansvit är trollbindande och första boken finns nu på svenska ..."

"Skildringen är så drabbande att jag stundtals tappar andan och hela tiden finns där ett vibrerande skimmer i texten, på varenda rad, i vartenda stycke.

Hon har jämförts med Jane Austen, Elena Ferrante, med en ilsken Jane Austen. Och hon har kallats en kvinnlig Knausgård. Vilken liknelse som är bäst får ni själva avgöra när ni läser henne för läsa henne kommer ni att göra."

"Jag har sällan sugits in i en berättelse med en sådan kraft."

”L’amica geniale” liknar egentligen bara de läsupplevelser man hade i bokslukaråldern, sällan som vuxen."Elena Ferrantes namn sprider sig som en feber men författarens identitet är fortfarande okänd. Romansviten ”L’amica geniale” är en storslagen kvinnlig vänskapshistoria."
Cecilia Schwartz

"Romansviten är beroendeframkallande. Det går inte att få nog, som det var med bästa väninnan i barndomen. Ferrante har skapat dramatiska scener och intriger om kvinnor som skriver och tänker offensivt och vars inbördes vänskap betyder mest. Hon fördömer ingenting som kan ge läsaren njutning, som genrer: här finns inslag av saga, romantik, bildningsroman, drama och släktkrönika. /.../

Elena och Lila är oförglömliga. Elena Ferrantes raseri likaså. För läsaren finns inget sätt att sluta bry sig om dem."
Sara Ehnholm Hielm (kritiker och förläggare på Schildts & Söderströms, för tillfället bosatt i Rom.)

"Nej, det här är ingen dussinlitteratur, det är djupt fascinerande läsning och en berättelse som fullkomligt tar mig i besittning.

Och jag är beredd att hålla med Ferrante. Vem hon är känns med ens ganska likgiltigt. En bok behöver ingen författare när den väl är skriven. Inte om boken är tillräckligt bra."
Oline Stig

Men när jag äntligen lägger vantarna på Hennes nya namn finns det inga alternativ. Bort med datorn, av med mobilen!" /Jenny Lindh, M-magasin

[...] I den andra delen av Elena Ferrantes Neapelsvit finns plötsligt en psykologisk rondör runt personerna, språket är mättat och varje scen fyller ut sin potential. Åsa Beckman tappar nästan andan av en rik och smärtsam roman.