Vad är det med män och surdegar?

onsdag 22 februari 2012

Tänk er en sömnig vintersöndag. Jag har ägnat dagen åt skrivande. Det är kväll. För att dra ut på helgkänslan in i det längsta har vi hyrt en film. Precis när jag ska sätta igång filmen säger min man. Vänta lite, jag ska bara…

Jag hänger kvar i soffan med en kopp te och klipper med ögonen till en tv-serie. Det är avsnitt fjorton av tjugotvå och det hade möjligen varit bra om jag bara hade sett de första tretton. Ögonlocken sänker sig ohjälpligt och jag kan knappt hålla mig vaken. Jag hasar mig upp i soffan och ropar ut i köket: Vad gör du? Ska vi se filmen eller? Inget svar. Slammer och ljud från köket, plötsligt går köksmaskinen igång och det går nu lätt att hålla sig vaken i oväsendet.

Surdegsbröd. Det är en slags Naturens alkemi, säger min man. Jag hänger lite mot diskbänken med min kopp te som nu har kallnat helt. Försöker förstå. Det är processen, fortsätter han. Det faktum att man faktiskt inte riktigt förstår hur processen går till. Han pratar om relationen vatten/mjöl, om jästider och avrundar med en utläggning om innertemperaturen vid gräddningen. Tänk, säger han. Att man blandar mjöl och vatten och ställer det i rumstemperatur och att det skapar den här ursprungliga kraften. Som på stenåldern. Tänk grundläggande - typ jakt och fiske – och att man vet att man kan skaffa bröd till familjen även om man inte kommer att få tag i jäst. Om det blir krig eller så. Bortsett från sådana omständigheter som att det blir jäkligt jobbigt utan bakmaskin, lägger han till.

Jag går tillbaka ut till tv:n och ser slutet på tv-serien. Om det blir krig– gud förbjude! – så kommer vi uppenbarligen att klara oss helt utan jäst. Har vi bara mjöl och bakmaskin kommer vi att klara det, det är ett som är säkert.

Eller också vill jag ha något att göra när du skriver, ropar min man från köket. Tänk nu hör jag att han driver med mig. Men det luktar ju så ofattbart gott på morgonen när surdegsbaguetten ligger och bakas i ugnen. Och hela köket fylls av bedövande bröddoft. Vi kan inte äta upp allt bröd utan börjar ge bort till vänner och grannar. Alla blir glada.

Jag försöker hitta tid att skriva. För mig är det underbart att befinna mig i min egen fantasi och i mina böcker. Jag har hört att det för somliga är svårt att förstå den fascinationen. Kanske lika svårt som jag har att förstå det där med surdegsbröd.
Men gott är det. Oerhört gott! 

/Anna

 

NYHETER

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.