Har framtiden redan hänt?

måndag 13 augusti 2012

Tänk om du fick reda på att du blivit till med ett alldeles särskilt syfte. Tänk om du fick reda på att du hade kommit till världen för att rädda den från den största katastrof mänskligheten någonsin stått inför. Skulle du inte vilja ta den chansen, uppfylla detta öde – kosta vad det kosta ville?

Och vad skulle hända om du fick reda på – genom hårda, obestridliga och matematiska bevis – att mänsklighetens tid var över, att allt vi åstadkommit och skapat snart skulle förvandlas till stoft och intet? Tänk om du fick veta att all konst, all glädje, alla tankar vi tänkt, all kärlek vi känt, att allt detta snart skulle förgås. Och tänk om du sedan upptäckte att det kan finnas en liten strimma av hopp, en mikroskopisk möjlighet att rädda världen genom att tvinga stjärnorna, evolutionen och ödet att tjäna dig – skulle du inte använda den möjligheten, hur högt priset än månde vara?

När jag började skriva på min fantastikroman Serafers drömmar för fem och ett halvt år sedan stod det redan från början klart att frågan om vetenskapens moraliska gränser skulle vara central i berättelsen. I och för sig utspelar sig romanen i en lite annorlunda värld än vår egen (jag brukar säga att det rör sig om ett slags högteknologisk variant av europeiskt 1700-tal), en där det matematiska förutsägandet av framtiden är en av vetenskapens största uppgifter, men de moraliska frågor studiet av omvärlden ställer oss inför är ganska bekanta. Har vetenskapen bara till uppgift att iaktta, att vara en sorts passiv betraktare, eller skall den aktivt gå in och försöka ändra på det historiska skeende den är satt att analysera? Tänk på alla frågor kring asteroider, issmältning, kommande katastrofer av alla slag – och för den delen historiska processer som man tycker sig se upprepas … krig, etniska motsättningar etc.

Även i vår värld fanns det professurer i astrologi ända in på tidigt 1800-tal, och också vår tids akademiska vetenskap ägnar sig till del åt att försöka gissa saker om framtiden. Och då inställer sig genast frågan mina huvudpersoner ideligen ställer: Har framtiden redan hänt?

Om man ser att något farligt eller katastrofalt kommer att inträffa, har man då en plikt att försöka avvärja det? Kan man verkligen lura historien? Kommer den framtidens historia man studerade att bli felaktig när man själv stuckit in fingrarna för att förändra den, eller kommer det att visa sig att den alltid förblev som den var (märkligt att skriva om framtiden i preteritum …)?

Huvudpersonerna i berättelsen för på många sätt ett slags krig mot framtiden, de flyr från den, försöker påverka den, vill inte anpassa sig till den. Flera gånger återkommer bilden av detta krig som ett stort och evigt schackspel, där motståndaren ständigt är en övermäktig. Och hur figurerna i berättelsen än stretar kommer de aldrig ifrån den Store Guden Slump …

I det vetenskapliga ämne jag själv forskar i – Gamla testamentets exegetik – är den typen av frågor till synes mindre överhängande.  När man ägnar sig åt skrifter som är flera tusen år gamla och skrivna på klassisk hebreiska kan man tycka att ens studium inte borde ha någon inverkan på ”framtiden”. Men att vetenskapligt studera texter som många anser för heliga och normerande har sina egna speciella förutsättningar och utmaningar. Man har att fundera både kring modern vetenskaps metoder i textstudiet och den samlade summan av två millenniers tolkningshistoria. Detta är också en stor del av uppdragets stora charm och glädje – att varje vetenskapligt fält har sina särskilda problem och förutsättningar som man måste fundera kring. Trots att Serafers drömmar är en roman hoppas och tror jag att en del sådana frågeställningar dyker upp här och var.


Armillärsfär av Sandro Botticelli (1445-1510)

/Ola Wikander

NYHETER

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.