Gud är ett verb

måndag 03 februari 2014

Gud svarade: ”Jag skall vara med dig, och detta är tecknet som skall visa att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten skall ni hålla gudstjänst på detta berg.” Då sade Mose till Gud: ”Om jag nu kommer till israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?” Gud sade: ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.”
Exodus 3:12-14 (Bibel 2000)

Gud talar till Mose ur en brinnande buske. Texten låter Gud definiera sig själv – som ett verb, ”är”.

Dessa textrader ur Andra Moseboken, där det beskrivs hur den israelitiske Guden Jahve själv förklarar sitt namn med orden ”Jag är den jag är”, bildar till stor del bakgrunden till att jag valde att skriva en bok med titeln Gud är ett verb. Just denna självdefinition – ʾehyê ʾăšer ʾehyê som den lyder på hebreiska – har fascinerat människor i årtusenden. Betyder orden ”Jag är den jag är”, ”jag är den som är”, ”jag är den varande”, ”jag är det jag vill vara” … eller något annat?

Allihop är språkligt möjliga. Hursomhelst verkar orden av sin författare vara menade som ett slags analys eller utläggning av gudsnamnet Jahve, som eventuellt är en hebreisk verbform som betyder ungefär ”han är”. Texten förklarar namnet på det sättet: ”Han är” får frågan om vem han är, och då svarar han ”Jag är”. Och denne Jahve – som började sin historia som en lokal gudomlighet – har senare av miljoner setts som Guden med stort G.

För att understryka den rent litterära kraften i denna text deklamerade jag den en gång för mina hebreiskastudenter med nedsläckta ljus och Albinonis Adagio som soundtrack. Det blev ett märkligt slags teater, men jag hoppas att de något kunde leva sig in i texten, i hur den beskriver fåraherden Mose och hans möte med det numinösa, det övervärldsliga. Det är en fantastisk text. Och den säger alltså att Gud är ett verb – verbet ”att vara”.

Men boktiteln Gud är ett verb syftar på fler saker än denna episod. Boken handlar om det Gamla testamentet och dess idéer, och en av de mest framträdande av dessa är den ganska speciella syn på Gud som framträder i den gammaltestamentliga textsamlingen, nämligen att Jahve, den israelitiske Guden, så ofta beskrivs som ett handlande subjekt – med historien som sin spelplan. Han styr över den politiska utvecklingen, och texterna beskriver hur han manipulerar jordens öden på mycket konkreta sätt. Denna gudssyn var inte helt ovanlig i den antika Främre Orienten, men den skiljer sig en hel del från den gudssyn många idag håller sig med – ”en opersonlig kraft”, eller liknande. Jahve gör ständigt saker i de gammaltestamentliga texterna, han handlar, och det skapar associationen till ”verb”.

Ännu ett skäl till titeln finner man i den vetenskap ur vilken boken är sprungen – det vetenskapliga bibelstudiet eller exegetiken. Att ägna sig åt gammaltestamentlig exegetik är nämligen till stor del ett språkligt arbete, där det handlar om att så noga som möjligt tränga sig in i det klassiska hebreiska språk på vilket Gamla testamentet huvudsakligen är skrivet. Hebreiskan är ett språk som är mycket starkt koncentrerat kring just verben och deras funktion.

Alla dessa saker hjälpte till att antyda frasen ”Gud är ett verb” – men jag är inte den förste som har sagt orden. Men den här boken hoppas jag kunna sprida kunskap om några av de resultat den vetenskapliga bibelforskningen nått. Bibeltexterna ligger i bakgrunden i hela västerlandets idéhistoria, och mer än det. Och om vi läser texterna nära, läser dem språkligt, historiskt, idéhistoriskt – då kan vi finna en textsamling som nog skiljer sig ganska mycket från hur de flesta i dagens Sverige tänker sig Bibeln.

Bara det faktum att författaren till texten ovan själv uppenbarligen satt och funderade på vad namnet Jahve egentligen betyder visar att denna typ av djupanalys går in i texterna själva. I min bok försöker jag öppna en dörr mot detta vidsträckta – och fascinerande – fält, och under denna bloggvecka skall jag ge lite ytterligare funderingar kring detta. Välkomna!

/Ola

-----------

Ola Wikander, född 1981, är författare, doktor i Gamla testamentets exegetik och lärare i klassisk hebreiska. Han har tidigare gett ut böcker om antika språk (t.ex. I döda språks sällskap – nominerades till Augustpriset i fackboksklassen 2006) och forskat om torkesymbolik i Gamla testamentet och i kilskriftstexterna från Ugarit i Syrien.

 

 

NYHETER

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.