Hebreiska – inlärt och utlärt

torsdag 06 februari 2014

Just nu undervisar jag liksom varje vårtermin sedan 2009 på grundkursen i bibelhebreiska vid Lunds universitet. Det är varenda gång en verklig resa – för mig och (hoppas jag) för studenterna. Det är en intensiv kurs: de har ungefär två och en halv månad på sig att lära sig grunderna i den klassiska hebreiskans språkstruktur, och sedan vidtar intensivstudier av centrala texter ur Gamla testamentet (av hävd brukar det röra sig om texter ur Genesis, Exodus, Psaltaren och Jesaja). Jag brukar lite skämtsamt jämföra uppgiften med att läsa engelska i två eller tre månader och sedan ge sig på Shakespeare.

Men det märkliga är hur bra det brukar gå. Genom det intensiva tempot får man mycket snabbt en insikt i bibelhebreiskans närmast matematiskt eleganta uppbyggnad, där det i och för sig finns mängder av verbformer men där de flesta av dessa är nästan skämtsamt regelbundet bildade. Efter bara några veckor börjar man kunna tala om stilistiska grepp i texterna – om språkets många kroppsmetaforer, till exempel (”framför” heter ordagrant ”inför ansiktet på”, ”att angripa någon” kan uttryckas som att ”sända ut sin hand mot någon”, etc.). Mycket snart kan man börja diskutera enstaka kända bibelmeningar och problem och utmaningar i hur de skall tolkas (i dag blev det den klassiska frågan om huruvida det handlar om en ”jungfru” eller en ”ung kvinna” i Jesaja 7:14 – något som jag också skriver om i Gud är ett verb).

Naturligtvis är denna första kurs bara en inledning, och mer avancerade kurser följer – men den ger ändå en direkt inblick i hur det är att umgås med de bibliska texterna vid källan, gå in i minsta verbböjning och vokalpunkt och analysera dem. Och för mig själv som lärare finns alltid den fantastiska glädje som alltid inställer sig när någon av studenterna påpekar någon liten detalj som man själv inte tänkt på: det brukar hända varje gång jag har kursen och illustrerar mycket väl det latinska talesättet docendo discimus (”vi lär oss genom att lära ut”).

De där hebreiskamånaderna visar att den språkliga exegetiken och bibelvetenskapen inte ligger så långt borta. Den är tillgänglig för dem som vill. Och genom den kan vi höra psalmisterna sjunga sina hymner, höra Jesaja deklamera sina budskap till konung Achas på 700-talet f.Kr., finna ursprunget till ”Allt kött är hö och blomstren dö” i Jesaja kap. 40 – och så mycket, mycket mer. Språket bär oss dit, skapar en brygga mellan nu och då, och att få undervisa i det är en gåva.

/Ola

-----------

Ola Wikander, född 1981, är författare, doktor i Gamla testamentets exegetik och lärare i klassisk hebreiska. Han har tidigare gett ut böcker om antika språk (t.ex. I döda språks sällskap – nominerades till Augustpriset i fackboksklassen 2006) och forskat om torkesymbolik i Gamla testamentet och i kilskriftstexterna från Ugarit i Syrien.

 

NYHETER

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.