Putin är underrättad

tisdag 28 oktober 2014

Var med i Morgonpasset i P3 i morse. Kände mig trött och grusig i ögonen, jag blir alltid påverkad av tidsomställningar. Fick knappt nämna det Det röda arvet, tydligen är det produktreklam enligt SR: regler. Vilket är lite konstigt: vad ska författare, musiker och konstnärer tala om annat än sina verk?

Men det blev riktigt bra ändå. Jag berättade som spanska inbördeskriget: om bakgrunden på trettiotalet, om non-interventionspakten, bombningen av Guernica, de frivilliga i de internationella brigaderna och synen på kriget i Spanien idag. Mycket kom att handla om de unga svenska arbetare som olagligt gav sig i väg som frivilliga och deras resa från Sverige till Paris för att sedan smugglas över spanska gränsen. (Ibland kan jag fundera på om jag skulle följa upp romanen med en dokumentär skildring av de svenska frivilliga och hur de passar in i den större berättelsen om 1930-talet och inbördeskriget. Det finns massor av bra intervjuböcker från 70-talet men inget helhetsverk.)

Programledarna (bland annat min gamla DN-kollega Hanna Hellqvist) ställde intelligenta frågor. Jag har mest associerat morgonradio med de hjärndöda programmen i de kommersiella kanalerna, det var upplivande att se att public service fortfarande håller fanan högt.

Nu är jag tillbaka på mitt kontor i Gamla stan (jag hyr en plats på Weylers förlag på Tyska brinken). Som alltid efter ett framträdande har jag svårt att komma till ro. Eftersom det är höstlov är det ganska tomt, men fotografen Sofia Runarsdotter sitter en bit bort vid sitt skrivbord. Cilla och Svante är också här. Kunde inte motstå att försöka dra in Svante i en diskussion om Hugo Rask. Men eftersom ingen av oss är något större fan av Roy Andersson (hur många gånger kan man göra om samma Maraboureklam och presentera det som en djupsinnig reflektion om det moderna samhället?) var vi rörande eniga om det mesta.

Så det är väl bara att börja dagens arbete. Jag har lovat Maria Ericsson på Teater Halland att skriva en text om den stora fredskongressen i Varberg i juni 1915. Maria är en verklig eldsjäl (jag antar att man måste vara det som teaterchef) som har dragit igång ett stort projekt i Varberg om fredsrörelsen, långvågsstationen Grimeton och halländsk lokalhistoria som verkar involvera större delen av Varbergs befolkning. Jag träffade Maria för första gången för fyrtio år sedan, hon var elevassistent på Norra Latin och jag hade precis börjat i andra ring, nyinflyttad till Stockholm. Jag har för mig att hon förklarade hur skolans liberala frånvarosystem fungerade och att vi diskuterade Antonionis "Blow-up".

I vilket fall måste jag gräva fram fakta om deltagarna på fredskongressen, till exempel den socialdemokratiska politikern och författaren Fredrik Ström. Tänkte kanske ha honom som huvudperson och inledningsvis placera honom i Sverige och världen våren 1915 och följa hans förberedelser inför kongressen.

Problemet med att skriva om fredsrörelsen är den ofta framstår som hopplöst idealistisk; moraliskt oantastlig men alienerad från verkligheten. Men det som glöms bort i dag är att det fanns många i Sverige vid första världskriget som ansåg att krig var en nödvändig och stärkande reningsprocess för en nation. Dels tog det fram de bästa egenskaperna hos befolkningen, dels var militära konflikter en nödvändig korrigering av den rådande maktbalansen. Det handlade om "geopolitik", detta begrepp som uppfanns av den svenska statsvetaren Rudolf Kjellén och nu omsätts av bland andra Putin. I detta perspektiv måste gränser ständigt revideras i takt med att olika folk och nationer växter och minskar i ekonomisk, demografisk och kulturell styrka.

Apropå Putin så fick precis ett mail från Bengt Nilsson på svenska ambassaden i Moskva om att min artikel om det svenska stormaktsväldets fall nu publicerats i Novaja Gazeta. Det är en "tongue-in-cheek"- text där jag argumenterar för fördelen med att mista ett imperium utifrån Sveriges förlust av Finland 1809. Omvänd geopolitik alltså.

Som Red Top skulle ha sagt: Vladimir Putin är underrättad.

-----------
Henrik Berggren är historiker och författare. Hans mest kända bok är Underbara dagar framför oss, en biografi från 2010 över Olof Palme som sålts i nästan 100 000 exemplar och översatts till sex språk. Nu är han aktuell med Det röda arvet, en thriller om inbördeskrig, kärlek och moraliskt ansvar som rör sig mellan stillsamma arkiv i Stockholm, intensiva nätter i Dublin, norska fjäll och baskiska bergsbyar.

NYHETER

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.