Anna-Lena Ahlström

Sex frågor till Carin Gerhardsen

Carin Gerhardsen debuterade 2008 med kriminalromanen Pepparkakshuset. Falleri fallera falleralla är den åttonde och avslutande delen i den framgångsrika serien om Hammarbypolisen.
tisdag 12 maj 2015

Varför avslutar du nu Hammarbyserien?

Hammarbyserien är åtta böcker lång, och det känns precis lagom. Jag tror att det är en lagom hög med böcker för kommande läsare att sätta tänderna i, inte för många för att sluka i ett svep. Jag tycker också att de håller en kvalitetsmässigt jämn nivå, och jag känner att jag vill avsluta serien innan jag tappar stinget så att säga. På topp, om man så vill.

Kommer du att sakna karaktärerna?

Det är med enorm sorg jag tar avsked från mina älskade Hammarbypoliser, jag tänker på dem dagligen. Med en klump i halsen, får jag erkänna. Jag har levt med de här människorna i många år, och investerat väldigt mycket känslor i dem. De är på något sätt en del av mig, och det finns en del av mig i dem allihop. Så ja, jag kommer att sakna dem något alldeles ohyggligt.

Om ja, är det någon av dem som du har fäst dig särskilt vid under årens lopp? Varför?

Jag är väldigt fäst vid dem allihop, men Gäddan är ju den av dem som är mest lik mig, i sitt sätt att resonera och med sin märkliga kombination av egenskaper. Henne placerar man inte in i något fack, hon är alltid lite fel, alltid lite för mycket. Hon är min bästis, så henne kommer jag att sakna väldigt mycket. Men mitt hjärta klappar alldeles särskilt för Jamal, jag blir tårögd bara jag tänker på att jag inte ska få träffa honom igen.

Var har du fått dina uppslag och idéer till intrigerna?

Mina böcker bygger nästan alltid på ett eller flera verkliga fall, men jag konstruerar om dem för att passa mina litterära syften. Jag inspireras av sådant jag läser om i tidningen, ser på nyheterna, upplever själv eller hör berättas. Något som slår an en sträng i mitt medvetande helt enkelt, gör mig nyfiken, skräckslagen eller rör mig till tårar. Ofta inspireras jag av ett worst case-scenario som sveper förbi i mina tankar. "Tänk hur det hade kunnat gå om..."

Har du andra syften än att underhålla med det du skriver?

Mitt huvudsakliga syfte med det jag skriver är naturligtvis att underhålla. Något som ju torde gälla all skönlitteratur. Jag har ingen politisk agenda, men jag tar tillfället i akt att belysa problem i det samhälle vi lever i, att väcka tankar rörande de många människor i vår omgivning som av olika skäl lever under mindre angenäma förhållanden. Sammanfattningsvis skulle man kanske kunna säga att jag manar till eftertanke och medmänsklighet.

Kan du avslöja något om hur planerna ser ut framöver?

Till att börja med ska jag vila upp mig efter den hårda press jag har levt under i ett antal år nu, framför allt från mig själv. Jag ska ut ur skrivkammaren och vara social, umgås med familj och vänner. Jag ska ägna mig åt mina intressen vid sidan av skrivandet: resa, laga mat, spela golf och tennis och inte minst läsa. Jag har nämligen svårt för att läsa medan jag skriver, vill inte låta mig påverkas av andra författares ton och stil. Jag har tidigare varit tvungen att tacka nej till så mycket, men nu ska jag förvalta mitt författarskap, träffa läsare och promota mina böcker på ett mer aktivt sätt i Sverige och utomlands. Och så ska jag faktiskt göra något jag aldrig har tillåtit mig tidigare: ta mig tid att njuta av framgången. Men i bakhuvudet snurrar hela tiden tankarna på ett nytt författarprojekt. Jag vill komma på den där förlösande idén till en bok eller en serie böcker som välter kiosker över hela världen.

NYHETER

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.

Den här webbplatsen är skyddad av Google Privacy Policy och Terms of Service.