Fyra frågor till Sara Hallström

måndag 05 oktober 2015

Jag vill att mina barn ska tillhöra. Det är en väldigt stark titel, både beskyddande och lite ... otäck, nästan. Jag tänker inte minst på ordet "tillhöra" och att tanken nästan omärkligt vill lägga till ett "mig" efter det. Vad betyder titeln för dig?

Jag vet inte om det behöver vara ett obehag i titeln. Det är öppningen, det oavslutade, som är viktigt tror jag. Och också att det går att säga bara "tillhöra". Det måste inte komma ett vem eller ett vad efter det.
Men barn är ju juridiskt i de allra flesta fall någons. Oavsett om det är en person, flera personer, en institution.
Jag vill att mina barn ska tillhöra varandra. Tillhöra de levande. Tillhöra någon annan. Tillhöra sig?
Ja. Tillhöra är ett superladdat ord.

Det går inte att avläsa en tydlig berättelse i din nya diktsamling, men visst där flera scener som utspelar sig i något som liknar ett klassrum och där ordet "vi" ofta förekommer. Kan du berätta lite om det?

Vi:et är i den här texten gruppen, av barn och lärare, och i viss mån andra lärare/vuxna. Hur du i en lärarroll alltid ingår i flera vi:n. Det kan också handla om att du som lärare har ett visst (klass)rum, medan barnen som befolkar det rummet växer ur det och fortsätter till andra rum i samma byggnad eller i nästa byggnad. Eller att du som lärare alltid byter rum, skola, förskola. I alla fall. Det finns en massa Vi. Vissa egenskaper, som lägre ålder, gör att barn och lärare existerar mer tätt inpå varandra i det här Vi:et.

Jag är väldigt intresserad av skolan som hem. Skolans hemlika karaktär som fungerar och har fungerat olika i olika tider och rum, men som är en stor del av skolans väsen/skolan som väsen. Ett funktionellt eller dysfunktionellt hem, en plats där omsorg blir till, utövas, misslyckas. Lärande är i fokus men det lärandet handlar ju om mycket mer än fakta. Det är en plats att vara på och den är obligatorisk om du getts möjligheten att vara medborgare. Vad är det för vi? Vad skiljer det vi:et från andra sorters vi:n? För mig är inte Hem och Skola två totalt åtskilda enheter. De är sammanblandade. Även om du kan säga att det finns tydliga gränser av många slag. Men känslomässigt och livsmässigt kan de höra ihop starkt. Vi:et i boken är också en del av det ofta kvinnodominerade vi som arbetar med små barn/yngre personer. Och känslor och tankar och prövanden av det spretiga kollektivet. Som har många gemensamma erfarenheter.

Kanske en lite konstig fråga, men i dina diktsamlingar förekommer ofta händer. Din förra diktsamling Torg, korg, eko hade till och med två händer på omslaget. Är det en slump, eller finns något med handen som du är särskilt fascinerad av?

Händer är allt på något sätt. Och när jag skriver använder jag dem så aktivt så det är kanske logiskt att de upptar mina texter... Det handlar nog om förmågan att röra vid något eller skydda sig mot något eller öppna något eller stänga något eller manövrera något eller trösta någon eller visa något eller skada något eller utsmycka något eller släppa något eller att försöka skaffa sig något eller att känna smärta och värk i och med hjälp av händerna och med hjälp av händerna måla naglarna, sina eller någon annans naglar.

När jag började skriva läste jag mycket av Kristian Lundbergs dikter och där finns väldigt mycket händer. Händer som blir olika saker.

Du undervisar också i litterärt skrivande. Vilket är det vanligaste råd som du ger till yngre skrivande poeter?

Jag tänker inte att yngre poeter behöver fler råd än äldre. I ett skrivandes början kan du befinna dig oavsett ålder.

Att ta med sin text, sina ord, till olika platser, olika rum, olika lyssnare, olika medskrivare är mitt råd. Det kan vara att gå en kurs eller att sitta i samma rum som andra och skriva eller massa andra sätt. Att höra hur ens texter låter beroende på sina sammanhang. Och att läsa och lyssna på texter och ord och platser som får den att finnas och växa och som utmanar den. Att inte vara mer ensam än du måste när du skriver.

----------
Sara Hallström, född 1979, är poet och skrivarkurslärare. Hon belönades 2007 med Mare Kandre-stipendiet för sin bok Rötter smälter. Hennes senaste diktsamling var Torg, korg, eko (2010).

NYHETER

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Norstedts nyhetsbrev

Nyheter om nya böcker och författare. Utvalda erbjudanden och inbjudningar till författarkvällar. Spännande läsning.