Foto: Illustration: Agnes Florin

Elena Ferrante A-Ö

I mellandagarna kommer äntligen Den som stannar, den som går - del tre i Neapelkvartetten - på svenska. I väntan på den nya boken kan du dyka ner i Ferrantes värld i vårt A-Ö. torsdag 08 december 2016

Elena Ferrantes fyra romaner om vänskapen mellan Lenù och Lila är några av senare års största litterära succéer. Ferrantes böcker är lika mycket en uppväxtskildring som en politisk teckning av Italien, där relationen mellan de kvinnliga huvudkaraktärerna inte bara är central, utan verkens själva ryggrad. Det här är Ferrantes kvinnors berättelse och, samtidigt, en historieskrivning av ett samhälle i förändring. Och precis därför är den angelägen för miljontals människor världen över.

Vem är då Elena Ferrante? I vårt A-Ö försöker vi närma oss svaret.

***

Anonyma Elena Ferrante skriver under ett taget namn, en pseudonym. I en intervju för New York Times 2014 kommenterade hon beslutet så här: “Vad som betyder något för mig är att bevara en kreativ plats som verkar full av möjligheter. Den strukturella frånvaron av författaren påverkar skrivandet på ett sätt som jag vill fortsätta att undersöka”. 

Böcker som hon har skrivit inkluderar titlarna I giorni dell'abbandono (den svenska översättningen Dagar av ensamhet ger vi ut 2017), La figlia oscura, La Frantumaglia och förstås de fyra delarna i Neapelkvartetten.

Calzolaio är det italienska ordet för skomakare. Och ett par skor, och tillverkningen av dem, spelar en nyckelroll i den första delen av Neapelkvartetten - och för en av huvudkaraktärernas öde. 

Debuterade som romanförfattare gjorde Elena Ferrante 1992 med boken L'amore molesto (som vi ger ut på svenska 2018 med titeln Plågsam kärlek i översättning av Barbro Andersson).

Elsa Morantes roman Menzogna e sortilegio, House of Liars på engelska, är Ferrantes favoritbok. Annat Ferrante gärna läser är den italienska filosofen och feministen Adriana Cavarero och Donna Haraways identitetsuppgörelse A Cyborg Manifesto

Filmatiseringen av Neapelkvartetten förväntas påbörjas inom kort. De fyra böckerna kommer att filmas för tv i åtta avsnitt vardera, alltså 32 avsnitt totalt. Produktionsbolaget bakom dem har tidigare gjort tv av Roberto Savianos maffiadrama Gomorra. Ferrantes böcker I giorni dell'abbandono och L'amore molesto har även de blivit film, den senare under titeln Nasty Love.

Guardians skribent Deborah Orr har om Elena Ferrantes böcker skrivit: “Det är lätt att säga i efterhand, men att föreställa sig att de här böckerna inte skulle hitta en storpublik är som att tänka sig att vatten inte skulle rinna nedför en backe”. 

Hélène Cixous är en fransk filosof och feminist som räknas till förgrundsfigurerna inom vad som kallas écriture féminine - enkelt översatt till “kvinnors skrivande”, men som snarare är en feministisk teoribildning som kom till under 1970-talet i Frankrike. James Wood, kritiker i The New Yorker, skrev 2013 artikeln Women on the Verge som av många anses vara startskottet för Ferrantes internationella succé. Woods drar paralleller till Cixous och andra franska feministiska filosofer och menar att Ferrantes författarskap är écriture féminine i praktiken. 

Italien är Elena Ferrantes hemland. Här bor 0,81 procent av jordens befolkning: 59 802 222 personer och medelåldern är 46,3 år. 

Jagupplösningen är central för berättelsen om vännerna i Neapelkvartetten. “Just gränserna mellan jaget och samhället runtomkring är kanske Ferrantes viktigaste tema i den första delen av ett romanbygge som bok för bok sedan växer i ambitionsnivå och betydelse. I svitens andra del sitter människor fast i varandra i en väv av relationer och begränsningar i form av pengar, politik och historia. Men också av kroppens krav”, skriver Aftonbladets Karin Pettersson om Min fantastiska väninna

Kommunism och radikal feminism är centralt för Elena Ferrantes huvudkaraktärer, vilket var typiskt för det sena 1960-talets Italien. Annamaria Palermo, professor vid Neapels universitet, berättar för New York Times: “1968 kände vi oss så mäktiga. Jag var helt säker på att vi kunde förändra allting”. 

Lenù och Lila - Elena Greco och Rafaella Cerullo - är vännerna som hela Neapelkvartetten kretsar kring. Lenù berättar om deras liv tillsammans, de fantastiska vänninorna som lär känna varandra som barn och förhåller sig till varandra genom hela livet, oavsett vilka vägar de tar.

Männen i Elena Ferrantes böcker skildras sällan särskilt positivt. För Financial Times berättar hon att det har att göra med en uppväxt i en kultur där mannen ansågs ha ett ansvar att uppfostra kvinnan: “Alltför många kvinnor förnedras varje dag och då menar jag inte bara bildligt. Kvinnor världen över straffas - med sina liv, till och med - om de inte rättar sig in i leden”.  

Neapel, där Ferrantes böcker utspelar sig, är Italiens tredje största stad, med en befolkning på runt 4,4 miljoner invånare. Rom och Milano är större - där bor 7,4 respektive 5,8 miljoner människor. Neapel räknas som en av Europas farligaste städer

Oprah Winfrey är ett stort fan av Elena Ferrante. “Ferrantes romaner visar att det är vännerna vi älskar, och avundar, som bär på makten att få oss att växa”, har hon sagt.

Personligt är lika med politiskt, menar Ferrante. I en intervju med Vanity Fair säger hon att hon är skyldig det talesättet mycket: “Jag ser mig omkring. Jag jämför vem jag var, vad jag har blivit, vad mina vänner har blivit, klarsynen och förvirringen, misslyckandena, stegen framåt. Mina döttrar och och andra flickor tycks tro att friheten de har ärvt är en del av en naturlig utveckling och inte ett tillfälligt resultat av en lång kamp som fortfarande pågår”. 

Questionnaire: Elena Ferrante. Ferrante intervjuar sig själv på sajten Frieze.com. Här berättar hon bland annat att det första konstverk hon drabbades av var Caravaggios De sju barmhärtighetsgärningarna från 1607. Läs hela intervjun här.

Råd som Elena Ferrante ger sina, övervägande kvinnliga, läsare: ”Även om vi ständigt frestas att släppa garden – på grund av kärlek, eller oro, eller medkänsla eller vänlighet – så bör vi kvinnor inte göra det. Vi kan på ett ögonblick förlora allt vi har åstadkommit”.

Sanningen är viktig för Ferrante, som menar att alla hennes böcker är baserade på sanna händelser, även om berättelserna i böckerna inte ska läsas som bokstavligt tagna ur hennes liv.

Tretton år gammal var Elena Ferrante när hon började skriva fiktion.

Underbarnet Lila tycks ha lätt för att lära sig allt hon tar sig för, vilket ibland är frustrerande för omgivningen i Neapelkvartetten. Enligt Wikipedia är ett underbarn någon som ”är extremt musikaliskt, har mycket hög IQ eller en mycket hög språklig begåvning”. Kända underbarn genom historien är Wolfgang Amadeus Mozart, Pablo Picasso och matematikern Terence Tao.

Vinnare av priser som Independent Publisher Book Award 2016 och nominerad till bland andra Man booker International Prize 2016 och Best Translated Book Award 2014. 

Women of 2015: i tidskriften Financial Times årliga lista fanns Elena Ferrante med 2015. Hon fanns också med på listan TIME 100 Most Influential People 2016, en lista över de 100 mest inflytelserika människorna i världen. 

X är siffran 10 i det romerska nummersystemet. Lenù var tio år gammal när hon för första gången såg havet, den dagen hon och Lila skolkade från skolan och begav sig ut i det myllrande, och för dem till stora delar främmande, Neapel. Följ deras äventyr i staden här!

Yrkesmässigt drömmer de unga Lenù och Lila om att kunna försörja sig som författare när de är äldre. I Elena Ferrantes bok La Frantumaglia skriver hon till sin förläggare, om sin egen roll som författare: “Jag har gjort tillräckligt för den här berättelsen: Jag skrev den. Om boken är värd något alls, bör det vara tillräckligt.” 

Zadie Smith, författare till böcker som Vita tänder och NW, beundrar Elena Ferrante. I en intervju i The White Review nämner hon en rad författare vars böcker hon har på sitt skrivbord, författare som är framgångsrika men vars privata liv inte är allmänt kända: “Det är samma typ av frihet som poeter alltid haft: friheten att vara irrelevant för marknaden”. 

Åren som skildras i Neapelkvartetten, 1950- till 1970-talen, är decennier som för Italien präglades av ekonomisk tillväxt men även ökade klassklyftor, politisk oro med en växande extremhöger och studentuppror som följd. 1970-talet var våldsamt men var även ett årtionde där arbetares löner låg bland de högsta i Europa. 

Äntligen kommer del tre i den så älskade Neapelkvartetten på svenska! Den som stannar, den som går utspelar sig under det italienska 70-talet med all dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. 

Översättningar av Elena Ferrantes Neapel-serie har getts ut i över 40 länder. Den svenska översättningen är gjord av Johanna Hedenberg. Lagom till nyår finns de tre första delarna ute!

 

Övriga källor: The New York Review of Books, Boston Globe, The Guardian

195 kr Bok - Inbunden
Utgiven: december 2016
79 kr Bok - Inbunden
Utgiven: september 2016
79 kr Bok - Inbunden
Utgiven: mars 2016

NYHETER

More

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på sajten. Genom att fortsätta godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår