Den prisbelönta journalisten och författaren Åsa Erlandsson har i flera år arbetat bakom polisens avspärrningar. I åtta unika reportage får vi bland annat följa med när polisen slår till mot sexköpare, bekämpar gängkriminalitet, höra hur det gick till när terroristen Rakhmat Akilov ringades in efter attentatet på Drottninggatan – och möta poliser som haft en svår barndom.
Åsa Erlandsson har intervjuat poliser, brottsoffer och andra som var på plats – och som berättar för första gången. Hela serien släpps 10 juli hos bland andra Storytel.
I Polisen inifrån tar du dig an åtta fall, hur valde du ut de här fallen?
– Många av dem handlar om mycket uppmärksammade brott som exempelvis terroristattentatet på Drottninggatan, men det var inte det som avgjorde. Gemensamt för de åtta reportagen är att det är unika röster som aldrig tidigare berättat offentligt, eller inte öppnat sig på det här sättet förut. Det är det finaste jag vet som journalist, att få förtroendet att förmedla sådana historier. Lyssnaren får också komma nära på ett sätt som inte gjorts förut. Det har till exempel skrivits reportage om tillslag mot sexköpare tidigare, men här tas lyssnaren verkligen med in i de sjaskiga lägenhetsbordellerna eftersom jag hade förmånen att få följa med där det annars är omöjligt. Jag är stolt och glad att Norstedts och Tiden gör det möjligt för en stor publik att ta del av dessa berättelser som jag hoppas både ska beröra, vara lärorika och visa hur komplext polisarbete är.
Varför tror du att riktiga brottsfall är så kittlande att läsa och höra om?
–Kanske för att det påminner oss om vår egen trygga vardag, att de flesta av oss i Sverige trots allt har det väldigt bra. Själv tycker jag kriminalfall är som ett koncentrat av livet självt: här ryms liv och död, sorg och lycka, humor och allvar, ibland på samma gång. Den vanligaste frågan jag får är om man blir cynisk av att jobba som kriminalreporter men jag tycker det är tvärtom: bakom varje människa finns en historia. Gråskalor. Ofta är det betydligt mindre svartvitt än vad vi journalister brukar skriva i våra rubriker.
Har du något ”drömfall” du skulle vilja undersöka närmare? Eller har du redan gjort det?
– ”Därför mördade jag Palme”. Alla journalister drömmer om att få intervjua Palmes mördare och både belägga – utom några tvivel – att det verkligen är rätt person och förklara i detalj hur mordet gick till, varför det skedde och hur personen kunde hålla sig undan i över tre decennier. Själv brinner jag dock för att lyfta fram röster som inte kommit till tals förut i omtalade fall där snart sagt varenda människa uttalat sig, ofta tvärsäkert från läktaren. Ett exempel är Eric Torell-fallet, jag skulle gärna vilja träffa poliserna som var med.
Är det något mer du vill passa på att säga?
– Ja! Jag vill rikta ett varmt tack till alla poliser, anhöriga och före detta kriminella i reportagen som gav mig förtroendet att berätta deras historier, trots att det ibland kunde finnas både rädsla och oro för vad offentligheten skulle innebära. Jag vill också tacka förläggare Håkan Bravinger på Norstedts som kläckte idén till göra ljudböckerna, och till förläggarna Clara Gustafsson och Emelie Olsson på Tiden för noggrant redaktörskap. Och så ett tack till alla lyssnare som förhoppningsvis kommer vilja hänga med!
Relaterade artiklar