Årets vackraste böcker

Håkan Liljemärker berättar om arbetet med omslagen till Per Olov Enquists samlade dramatik.

tisdag 16 maj 2017

När Per Olov Enquist för första gången samlar all sin dramatik måste paketeringen bli helt rätt. Författaren själv berättade nyligen i en intervju för oss att han tyckte att böckerna blev de snyggaste i hans karriär. Vi bad Håkan Liljemärker, som formgivit Dramatik I. Kammarspelen och Dramatik II. De politiska, berätta hur bokomslagen växte fram.

”Det mesta jag arbetar med handlar om att visualisera en berättelse. Utgångspunkten är ett verk. P.O. Enquists samlade dramer är något helt annat, ett levande litterärt ’arkiv’. Den tanken tillsammans med en idé om att böckernas form skulle glida över tid blev grunden. Att föra samman dessa två kändes intressant. Att förmedla värdet och vikten i form utan att bli för högtravande eller sentimental.

Tanken från början var att det skulle bli en volym. I de första skisserna jobbade vi med en grafisk ansiktssiluett av P.O. som var hämtad från tidigare omslag som jag gjort, men eftersom några av dramerna är skrivna tillsammans med Anders Ehnmark ville P.O. gå en annan väg. När det senare bestämdes att det skulle bli två volymer började jag jobba med de romerska siffrorna och utgick från I:ans och II:ans former som numreringar med tanken att de faktiskt också illustrerar skapade de ett grafiskt tema. Till en början som tre stora staplar som delade varje sida i lodräta fält vandrande från ena omslaget till det andra och där fyllda fält markerade I resp II. De här skisserna uppfattades som för stilistiska.

Så jag tog bort fälten och bilder från filmen Bildmakarna och uppsättningen Magisk cirkel med skådespelare som ligger P.O. nära, togs fram för att ge rörelse. För att få omslagen mer dramatiska valde jag att göra bilderna svartvita och mörkade ner dem så att de framträder som svaga skuggor med ett djup mot textilen. Textil kändes självklart i sammanhanget och väger upp den mer geometriskt hårda grafiska formen med tydliga kontraster och linjer och den raka ryggen. Typografin förhåller sig neutralt till I och II. Till slut blev också den tydliga kontrasten i den ljusa baksidan och mörka framsidan, om man vill, en fri tolkning av teaterns glada och ledsna masker.”

Mer om författaren Per Olov Enquist