Norstedtsbloggen

  1. Cykelutflykt #1 med Johan Tell

    2016-06-21 12:50
    Kategorier:

    Lagom till semesterledigheten bjuder Johan Tell, författare till En cyklo pedi, på tre cykelutflykter i Stockholmsområdet.

    Cykelutflykt #1 går till Konditori Lyran i Bredäng. Cykel: damcykel

    Cyklar till Konditori Lyran på min frus gamla damcykel. Jag vet inte hur gammal den är men skulle gissa att den tillverkades någon gång på 1940-talet. Sedan dess har de flesta delarna, förutom ram och trähandtag, bytts ut. Den är tung som skrot men har man väl fått upp farten susar man ofta förbi betydligt moderna ekipage.

    Paret Carl och Fredrika Limnell lät 1867 uppföra en sommarvilla vid Mälaren i utsmyckad  schweizerstil med utkikstorn som gick att vinscha upp och gav den namnet Lyran som ett slags hyllning till Bellman som hundra år tidigare vistades här i krokarna.

    Om det genom åren cyklats mycket damcykel till Lyran vet jag inte men det är ganska troligt. Framför allt Fredrika var en stor kulturvän som ofta höll litterär salong här och därtill var hon en givmild stöttare  av kvinnorörelsens utveckling: alla dåtidens kvinnosakskvinnor har druckit kaffe här och diskuterat kvinnors livsvillkor medan de blickat ut över Mälaren.

    Cykeln blev tidigt en feministisk frihetsmaskin, ett redskap för kvinnor att trampa bort från fäders, bröders och äkta makars övervakande blickar på. Så här uttalade sig Susan B. Anthony, en amerikansk förkämpe för kvinnlig rösträtt, i en tidningsintervju från 1895:

    ”Låt mig berätta vad jag tycker om cykling. Jag anser att den har gjort mer för att frigöra kvinnor än något annat i världen. Cykling ger kvinnor en känsla av frihet och självständighet. Jag står och jublar varje gång jag ser en kvinna cykla förbi ... det är sinnebilden av en fri, ohämmad kvinnlighet.”

    Min fru däremot, på vars cykel jag trampat hit, hatar att cykla och gör det bara om hon är tvingad därtill.

    Adress: Konditori Lyran ligger på Ålgrytevägen 90 i Bredäng.
    Avstånd till centrala Stockholm: 14 kilometer.
    Paradrätt: räksmörgås
    Bonus: nära Mälarhöjdsbadet, en av Stockholms finaste badplatser.

    ----------
    Johan Tell är frilansande skribent och författare till flera framgångsrika böcker. Han har fått utmärkelsen Årets Pandabok för Året runt - det svenska vädret, naturen och årstiderna och gjort stor succé med 100 sätt att rädda världen. Han är också föreläsare, främst inom miljöområdet, och entusiastisk cyklist.

  2. Tre frågor till Helena von Zweigbergk

    2016-05-16 15:55

    Du har med lätt hand reviderat dina spänningsromaner om fängelseprästen Ingrid Karlberg som du skrev mellan 1999–2006. Hur kommer det sig och hur har du gått tillväga?

    Det var de första romaner jag skrev och när jag läste om dem nu var det vissa saker jag irriterade mig på. Dels att jag hade en tendens att först gestalta och därefter förklara vad jag ville ha sagt. Att stryka förklaringarna och förlita sig på gestaltningen istället var en fröjd. Dessutom har jag tagit bort ett samtal med Gud, Herren, som Ingrid hade. De kändes onödiga, helt enkelt. Jag har också petat lite här och där. Det har varit mycket lustfyllt att hålla på. Det finns något i de här berättelserna som jag gillar.

    Hur var det att möta Ingrid Karlberg igen? Vad tänker du om henne?

    Jag tycker hon är helt galen och jobbig och underbar. Jag vill inte minnas att det var medvetet från min sida, att hon skulle sticka ut på det sättet. Hon är mycket udda. Jag vet att jag tänkte att hon skulle vara vilsen i livet, som kvinna, som präst, ja, som människa. Hon är ganska ensam och har svårt att sätta gränser. Hon vill gärna vara god vilket gör att hon hamnar i besvärliga situationer. Hon kan verkligen krångla till det för sig. Det finns ett sökande och ett allvar hos henne som jag kan känna igen från tiden jag var barn. Det finns något naivt och oskuldsfullt över henne. Samtidigt är hon komisk i allt sitt allvar.

    Vad ligger i framtiden, planerar du fler böcker med Ingrid eller skriver du på något helt nytt?

    Närmast till hands ligger en annan sorts roman. Men kanske mer Ingrid så småningom, vem vet? Framförallt tycker jag hon borde bli teveserie. En kvinnlig präst i ett kvinnofängelse, hur spännande kan det inte bli?

    -----------
    Helena von Zweigbergk inledde sitt skönlitterära författarskap med deckarserien om den kvinnliga fängelseprästen Ingrid Carlberg. Den första boken i serien, Det Gud inte såg (2001), blev en stor succé och såldes till flera länder. Med Ur vulkanens mun (2008) fick hon ett brett genomslag hos både läsare och kritiker. Hennes senaste roman Än klappar hjärtan utkom 2013. Helena von Zweigbergk har fått stor uppmärksamhet för radioprogrammet Oförnuft och känsla och har dessutom vunnit På spåret tillsammans med författarkollegan Göran Everdahl.


    Fotograf: Anna-Lena Ahlström

  3. Fyra frågor till Annika Estassy

    2016-05-16 15:40

    Huvudpersonen i din nya roman Alla dessa hemligheter heter Louise Sörenstam och är en medelålders kvinna som går igenom en dramatisk fas av sitt liv, berätta!

    – Man skulle kunna beskriva Louise som oförlöst, en kvinna som livet, på ytan, behandlat väl men vars inre är fullt av krossade drömmar och undanträngd längtan. När maken Konrad plötsligt dör, ställs hela hennes tillvaro på ända och hon tvingas till en yttre och inre resa som hon gärna hade sluppit. Visst, de livsval hon gjort har inte alltid varit de bästa men hur lätt är det inte att vara efterklok?

    Louise hamnar som några av dina tidigare romanfigurer i den sydfranska byn Sainte-Marie-sur Mer. Varför det?

    – Av såväl logiska som egoistiska skäl. Dels slutar min förra bok med en knorr som kräver en förklaring, dels är jag personligen väldigt förtjust i såväl byn som människorna som befolkar den. Sainte-Marie-sur-Mer är en påhittad by men sceneriet med bergen och Medelhavet som fond är i högsta grad verkligt. Det kan hända att vissa av karaktärerna också är det ...

    Du står själv med ena benet i Hälsingland och det andra i Sydfrankrike, hur kommer det sig?

    – Som ung åkte mamma ner till Frankrike för att studera franska, trots morfars alla varningar. För det vet man ju hur fransmän är ... Som tur var fick morfar rätt och jag blev till. Det skulle dröja tretton år innan mamma flyttade tillbaka till Hälsingland och tog oss barn med sig. Kulturkrocken blev för min del både intressant och berikande, även om jag aldrig vet vad jag ska svara när folk frågar var jag kommer ifrån.

    Vad ser du själv fram emot med din sommar 2016?

    – Att få tid att skriva på min nästa roman. Och att få vistas på mina två favoritställen på jorden: i Roslagens skärgård och i en liten fransk by som kunde ha hetat Sainte-Marie-sur-Mer ...

    ----------
    Annika Estassy debuterade som författare år 2013 med den populära romanen Solviken, som följdes av den lika omtyckta Croissants till frukost 2014. Annika växte upp i Frankrike, Senegal och Sverige. Idag bor hon i Stockholm med sin familj, tillbringar helgerna i Roslagens skärgård och planerar husbygge i Sydfrankrike.


    Fotograf: Göran Segeholm

  4. "In every dreamhome a heartache" Ett par frågor till Mats Olsson

    2016-05-13 10:00

    En flicka i tioårsåldern bultar på Harry Svenssons dörr när hon jagas av två män. Det blir början på ett par intensiva sommardagar för Harry, där han får att göra med förortslangare och mc-gäng såväl som en stormrik familj med ett mörkt och hemlighetsfullt förflutet. Hur fick du idén till din story?

    Flickan finns redan i förra boken, Straffa och låta dö, och ju mer jag skrev om henne då desto mer tyckte jag om henne och ville använda henne igen. Det föll sig naturligt att hon sökte sig till Harry mitt i natten. Han har aldrig haft med barn att göra, men hon tyr sig till honom och han beslutar sig för att hjälpa henne, han blir faktiskt riktigt blödig över att hon valt ut honom som sin beskyddare.

    När jag intervjuade Robert B Parker en gång berättade att han gjorde sin research genom att läsa tidningen varje dag. Vi är inte så många som gör det längre, men det som finns kvar av Helsingborgs Dagblad tar varje dag upp allt från ekonomisk brottslighet i stor skala till narkotikalangare och småtjuvar. Och det är ingen hemlighet att mc-gängen är fast etablerade i Skåne och delar av Halland.

    Det finns sanslöst överdådiga hus i både Mölle, Skäret och Arild, men jag följer alltid Roxy Musics gamla maxim, In every dreamhome a heartache: bakom de vrålsnygga fasaderna finns alltid en mörk hemlighet, den ser inte likadan ut i varje hus, men den finns där.

    Det finns en skönhet och mystik i Kullabygden som lämpar sig väldigt väl för kriminalromaner, plus att många av de äldre invånarna kan ses som lite egna. Jag tillbringar ett par månader om året där och vet hur allting ser ut, doftar och låter, fast när jag sitter i New York och skriver kan jag förhålla mig friare till verkligheten. Hade jag verkligen skrivit boken på plats hade jag försökt att detaljbeskriva varje liten skogsstig, husvägg eller äppelträd.

    Harry är en deckarhjälte vi annars inte ser så mycket av i svensk kriminallitteratur. Han är en tidigare journalist med en förbluffande förmåga att snubbla över kriminalhärvor och mordgåtor. I vissa delar kanske inte helt olik dig själv.

    Jag har alltid älskat privatdeckare, från Raymond Chandlers Philip Marlowe till Mickey Spillanes Mike Hammer och Robert B Parkers Spenser, men det finns inga privatdetektiver av den sorten i Sverige så jag funderade på vad som ligger närmast och kom fram till att journalistyrket på många sätt liknar det som en privatdetektiv sysslar med.

    Det finns vissa gemensamma drag mellan Harry Svensson och mig själv, men han är yngre och betydligt mer sorglös och jag önskar kanske att jag hade några av de egenskaperna.

    -----------
    Den välkände journalisten Mats Olsson debuterade som deckarförfattare 2014 med Straffa och låta dö, den första kriminalromanen om Harry Svensson. I uppföljaren, I de bästa familjer, kommer Harry Svensson mörka hemligheter på spåren.


    Fotograf: Axel Öberg

  5. Fem frågor till Sally Andrew

    2016-05-03 09:57

    Vad fick dig att skriva Tannie Marias recept på kärlek och mord? Finns det något speciellt budskap du ville dela med dig av till läsarna?

    Boken är genomdränkt av min kärlek till Klein Karoo. Speciellt naturen runtomkring – men också småstadslivet i sig. Det är verkligen ett helt annat tempo än storstadspulsen. Dessutom älskar jag afrikaans (även om jag själv är engelskspråkig).

    Jag har en hemlig strävan som har drivit mitt skrivande under de senaste åren. Eftersom den är hemlig kan jag bara nämna den i luddiga ordalag – kanske går det att läsa mellan raderna. Min strävan går ut på att öppna mitt hjärta till fullo, och genom att göra det inspirera andra att göra samma sak. Men det låter så jäkla flummigt – det fungerar nog bättre i praktiken än på pränt.

    Min huvudperson konfronteras med många aspekter av kärlek genom breven som hon får, samtidigt som hon brottas med sina personliga problem. Jag antar att jag helt enkelt har försökt få med alla element som jag själv uppskattar i en och samma bok. Något jag verkligen älskar med mat (förutom att äta den) är att mat engagerar alla våra sinnen, vilket gör det lättare för läsaren att förflytta sig i tanken.

    Råkade du ut för några dråpliga ovanliga incidenter medan du skrev boken?

    Till att börja med var jag så arrogant och naiv att jag trodde att det räckte med att läsa några recept, kombinera dem och sedan bara förbättra dem lite grand. Till exempel gjorde jag ett hopkok på några urgamla recept på melktert och skapade en mega-melktert som skulle slå alla andra på fingrarna. Det blev total katastrof! Pajen var gigantisk och jätteäcklig, det gick bara att skratta åt eländet. Om du söker efter "Maria's Milk Tart" på YouTube kan du följa pajens rättmätiga öde ...

    Många av de bästa recepten har gått från generation till generation och människor har varit vänliga nog att dela med sig av dem till mig. Jag tycker om recepten i boken eftersom alla har en historia och magi bakom sig. Jag känner att alla tanter och mormödrar, tannies och oumas, där ute som har lagat de här recepten också är en del av boken och det som gör den så speciell. Det finns ingen bättre magik än ett bra recept.

    Till vem, det vill säga vilken typ av läsare, riktar sig din bok?

    • De som läser "mysdeckare"
    • De som läser deckare
    • De som tycker om att läsa om mat
    • De som tycker om att läsa om kärlek

    Dessutom:

    • De som är intresserade av afrikaans (eftersom jag hyllar vissa aspekter av afrikanderkulturen)
    • Läsare som är intresserade av Sydafrika, framför allt av Klein Karoo
    • Naturälskare (lantliga miljöbeskrivningar och kontroversiella ämnen som till exempel frackning)
    • Bokklubbar (eftersom boken är lättläst)
    • Kvinnolitteratur (tar bland annat upp kvinnomisshandel)


    Kan du med de nämnda läsarna i åtanke beskriva din bok med 20–50 ord.

    En feel good-deckare som utspelar sig i en småstad i Klein Karoo i Sydafrika. Den har både romantiska och kulinariska underteman, språket är lyhört och poetiskt.

    En lång beskrivning 100–250 ord.

    Som det framgår av titeln Tannie Marias recept på kärlek och mord handlar boken om mat, kärlek och brott. (Eat. Love. Murder.) Det är en feel good-deckare som utspelar sig i småstaden Ladismith i det lantliga Klein Karoo. Tannie Maria är en mullig, medelålders halvafrikander som har klarat sig ur ett äktenskap med en misshandlande make. Hon älskar att laga mat och att äta och delar med sig av sina recept som en del av sin hjärtespalt i Klein Karoo Gazette. Läsarbreven drar in henne i en mordgåta. Tillsammans med tidningens Mary Poppins-käcka redaktör, Harriet, och den unga, tuffa grävande journalisten Jessie lyckas hon spåra upp den farlige mördaren. Marias grubblerier vävs in i historien, hennes tankar om sin kropp, om ensamhet och inte minst om de spirande känslorna för kriminalkommissarie Kannemeyer (polisen med den kastanjebruna mustaschen).

    Boken innehåller dessutom ett stort antal delikata sydafrikanska recept som både kryddar berättelsen och som även redovisas i detalj i slutet. Förutom att det är en underhållande och spännande deckare är Sally Andrews språk lyhört, roligt och gripande.

    Är berättelsen baserad på någon riktig händelse, nutida eller historisk?

    Det förekommer några saker som är hämtade ur verkligheten (t ex kvinnomisshandel, frackningshoten i Karoo, sjundedagsadventisterna som hoppas stiga mot himlen i Ladismith, tron på jordens undergång osv). Men den enda historiska händelsen som finns med i boken (och som är ganska noggrant skildrad) är Mandelas död i december 2013.

    Men det är ett skönlitterärt verk och jag har tagit mig geografiska friheter i och omkring Ladismith och när helst jag har haft lust.
    ----------

    Sally Andrew (f. 1967) bor i ett naturreservat i Klein Karoo i Sydafrika tillsammans med sin man och ett antal vilda djur, bland annat en älgantilop och en mystisk leopard som kommer och går. Hon är utbildad i psykologi och har också jobbat med olika kvinnojourer och specialiserat sig på frågor som rör kvinnomisshandel. Tannie Marias recept på kärlek och mord är hennes litterära debut.


    Photo Credit: Andrea Nixon (andynixpix)

     

     


  6. Välkommen till Norstedts bokhöst!

    2016-04-26 09:18

    Inget kan som böcker ge oss inblick i okända världar. Det kan vara världar vi inte ens visste fanns. Som att träden kommunicerar intensivt med varandra i skogen, vilket skogvaktaren Peter Wohlleben berättar om i
    Trädens hemliga liv.

    Det kan handla om människans ursprungliga natur, vårt dolda innersta väsen, som undersöks i reportageboken Att döda en människa, eller om akademiska hierarkier och Göteborgs hårdaste förorter.

    I Livet är en sjukamp får vi en inblick i Carolina Klüfts inre värld när hon frikostigt och personligt delar med sig av sina erfarenheter och verktyg för att möta livets utmaningar. Och så är det dags att ge Kristina Sandbergs Maj en alldeles egen kokbok. Så att hon även utifrån maten hon lagar i romanerna får bli synlig där hon står i sitt trånga men välplanerade folkhemskök.

    Bokhösten på Norstedts är full av sådana inblickar. Följ med!

    Susanna Romanus, Publicistisk chef skönlitteratur/sakprosa och
    Cecilia Kerstell, Publicistisk chef fakta