Norstedtsbloggen

  1. Dumskallarnas sammansvärjning – en grymt rolig bok. En kort intervju med Erland Törngren

    2016-11-10 08:30

    John Kennedy Toole, författare till "kultboken" Dumskallarnas sammansvärjning, lyckades aldrig intressera någon förläggare för sitt manuskript. Han tog sitt liv 1969 och fick aldrig uppleva den enorma succé romanen gjorde när den slutligen kom ut 1980, och belönades med det amerikanska Pulitzerpriset 1981.

    I samband med att boken ges ut som pocketklassiker har vi ställt några frågor till den numera pensionerade förläggaren Erland Törngren, som såg till att Dumskallarnas sammansvärjning gavs ut på svenska första gången 1982 i översättning av Einar Heckscher.



    Hur upptäckte du Dumskallarnas sammansvärjning?

    År 1980 såg jag såg en liten annons i den amerikanska branschtidningen Publishers´ Weekly. Det jag fastnade för var en festlig teckning av en fetlagd man iförd öronlappsmössa och med en varmkorv i ena handen och ett leksakssvärd i den andra. Det var omslagsbilden till romanen A Confederacy of Dunces av John Kennedy Toole som just utkommit på förlaget Louisiana State University Press. Jag beställde boken och sträckläste den med den där rysningen som riktigt bra böcker framkallar. På morgonen efter en sömnlös natt ordnade jag kontrakt på en svensk utgivning. Jag hade redan tidigare anlitat Einar Heckscher för att översätta bland andra Charles Bukowski, så han blev det självklara valet med den fantasi och språkkänsla som Tooles text krävde. 

    Minns du hur stor förstaupplagan var?

    Jag minns inte hur stor den första upplagan var när boken kom ut 1982. Gissningsvis trycktes den i några tusen exemplar. Men de räckte inte, så ganska snart gjordes en tilltryckning. Sedan dess har boken kommit ut i ett antal nya upplagor. 

    Hur ser ditt förhållande till boken ut idag, så här 35 år senare?

    Mitt förhållande till boken är oförändrat också efter så här många år. Jag läser om den med samma rysning av förväntan som första gången och med samma förtjusning och förundran över hur Toole lyckas väva ihop fars och tragik till ett komiskt mästerverk. 

    Varför ska man läsa Dumskallarnas sammansvärjning?

    Först och främst ska man läsa Dumskallarnas sammansvärjning för att det är en grymt rolig bok, med betoning på båda orden. Dessutom blir man obönhörligt fascinerad av och till och med motvilligt fäst vid den asociala fetknoppen, hemmafilosofen och misantropen Ignatius J. Reilly som här intar sin rättmätiga och voluminösa plats bland världslitteraturens antihjältar. På köpet får man också en livfull och färgstark beskrivning av The French Quarter i New Orleans och stifta bekantskap med en samling mycket märkliga figurer.

  2. Uppmärksamma den vetgirige på fars dag!

    2016-11-07 11:26

    På söndag är det fars dag. Här är fem presenttips som bland annat tar oss med till trädens fantastiska värld, till det antika Rom och genom fysikens mest epokgörande genombrott.

    SPQR – Historien om det antika Rom 

    Hur utvecklades en obetydlig by i Mellanitalien till en av världshistoriens största supermakter? Mary Beard är en av de främsta forskarna inom den klassiska antiken och i SPQR berättar hon Roms historia från en ny synvinkel. Hon undersöker hur romarna såg sig själva och sina bedrifter, och varför de fortfarande är viktiga för oss. Vi följer tusen år av historia, där nytt ljus kastas över det välkända, från slaveri till rinnande vatten, och där demokrati, religionskonflikter, social rörlighet och ekonomiskt utnyttjande utforskas inom det stora sammanhang som är romarriket. Detta är en uttömmande och klargörande historia över det antika Rom.

    Trädens hemliga liv 

    Visste du att träd kommunicerar med varandra? Att de tar hand om varandras avkomma och om gamla och utsatta grannar, att de har känslor och minnen? Det låter otroligt, men är faktiskt sant.

    Skogsvaktare Peter Wohlleben berättar i Trädens hemliga liv fascinerande om oväntade och extraordinära förmågor hos träden. Han citerar de senaste vetenskapliga rönen och kombinerar dem med sina personliga erfarenhet av naturen, vilket skapar nya spännande insikter. Vi kanske tror att vi vet det mesta om skogen och känner till allt om träden. Men den som läser Trädens hemliga liv kommer att gå ut i naturen med helt nya kunskaper och ögon. På ett lättillgängligt sätt visar Peter Wohlleben vägen.

    Nytt från Bildningsakuten

    Har du aldrig hört en ton av Rossini? Undrar du varför Kierkegaard var så deppig och om påven fött barn? Vill du få stenkoll på Stonehenge? Stressar det dig att alla andra verkar ha koll, bara inte just du? Då kan du sluta oroa dig nu. I Nytt från Bildningsakuten kommer Göran Everdahl till din undsättning. Den perfekta presentboken!

    Sju korta lektioner i fysik 

    I Sju korta lektioner i fysik guidar den italienska teoretiska fysikern Carlo Rovelli med beundransvärd klarhet läsaren genom de mest epokgörande genombrotten i fysiken under nitton- och tjugohundratalen. Denna lekfulla, underhållande och svindlande introduktion i modern fysik, som redan blivit en kioskvältare i Italien, förklarar den allmänna relativitetsteorin, kvantmekaniken, elementarpartiklarna, gravitationen, de svarta hålen, universums komplicerade struktur och människans roll i den märkliga värld som han beskriver.

    Det här är en bok om upptäckandets glädje. Den för läsaren till gränserna för våra kunskaper: till de allra minsta trådarna i rymdens väv, tillbaka till världsalltets ursprung och in i vårt innerstas funktioner: Här i yttersta utkanten av vårt vetande, alldeles intill det okändas oändliga hav skimrar världens mysterium och skönhet, skriver Rovelli. Och det gör oss andlösa.

    The Flying Elk 

    Gastropuben The Flying Elk är döpt efter en gammal skröna. I de jämtländska skogarna har människan ända sedan 1600-talet pratat om en älg med en mankhöjd vars like aldrig tidigare skådats och en krona prydd med oräkneliga taggar. Genom tiderna har jägare försökt fälla denna skogens sanna konung, men varje gång har älgen lyckats undkomma i sista sekund.

    Den flygande älgen har inte bara landat, den har verkligen funnit sig till rätta i hörnlokalen i Gamla Stan där maten har nått nya höjder. På The Flying Elk serveras det mat med som är både klassisk, stabil och fantasifull, ofta med en nordisk touch. Synbart enkla rätter tillreds med perfekt smakgehör och förhöjande accenter. Här kommer nu kokboken med rätterna och matfilosofin bakom restaurangen. Allt anpassat för hemmakocken. Vi får dessutom veta mer om den där mytomspunna flygande älgen.

  3. Har krig alltid funnits?

    2016-10-27 09:00

    Författarna bakom boken Att döda en människa ställer sig frågan om krig ligger i människans natur eller om det är en modern uppfinning.

    I reportageboken Att döda en människa tar Björn Hagberg och Martin Widman arkeologin till hjälp för att få svar på frågan: ligger det i människans natur att föra krig eller är det i själva verket en modern uppfinning? Att döda en människa är en jakt på det allra första kriget och en expedition i vårt blodiga förflutna. Bilden som träder fram skapar antingen förståelse för krig eller att krig är någonting naturvidrigt. Vi bad författarna berätta mer.

    I boken skriver ni om när Barack Obama tog emot fredspriset 2009 och i sitt tal hävdade att människan alltid varit krigförande. På vilket sätt har han fel, menar ni?

    När Barack Obama säger att krig är lika naturligt som torka eller sjukdomar och att det pågått sedan mänsklighetens gryning, börjar många forskare skruva på sig och protestera. Kriget har lång historia – det håller alla med om. Men har det verkligen alltid funnits? Vi känner till grymheter flera tusen år tillbaka i tiden och arkeologer kan spåra stridigheter mellan grupper av människor tillbaka till stenåldern. Men betyder det verkligen att kriget är evigt, ursprungligt eller lika naturligt som naturkatastrofer? Javisst, säger några. Absolut inte, säger andra. Vi vet till exempel att jordbruket, skriftkonsten, bruket av elden och pilbågen har uppstått vid olika tidpunkter i människans historia. Det är "uppfinningar" som förändrat människans värld. Så kan det också vara med kriget. Kanske var det förändringar i människans värld vid en given tidpunkt som gjorde kriget möjligt? Det har i så fall ingenting med vårt släktes gryning att göra. Kanske. Eller så är det tvärtom. Men en sak vet vi med säkerhet: forskare debatterar frågan. Obama pratade förmodligen utifrån en magkänsla, påverkad av sin egen tid och omgivning, men att vara tvärsäker på det ena eller andra går nog inte.

    Var tror ni att uppfattningen om att krig skulle vara en del av människans natur kommer ifrån? Vilka olika ståndpunkter finns i den här frågan?

    Någon har räknat ut att omkring 170 miljoner människor dog i krigsrelaterat våld under 1900-talet. Det betyder 4.630 döda per dag, 193 i timmen. Dygnet runt, i hundra år. Mellan åren 1820 – 1949 utkämpades runt 300 krig. Och så fortsätter det genom stora delar av den kända historien. Ner i det medeltida mörkret, ut på vikingarnas härjningståg och i de antika erövringskrigen. Så långt tillbaka vi kan följa historien genom skriftliga källor berättar de om krig och fältherrar. Historier om det förflutna dryper av blod och våld. Det är inte svårt att förstå att vi söker förklaringar i vår grymma natur. Det är den hänsynslösa evolutionen som gjort oss till vad vi är. Det naturliga urvalet som skapat vår aggressiva natur och gjort oss till "a natural born killer". Bara civilisation och stränga lagar håller vår inre vilde i schack. Det är den eviga kampen om omgivningens knappa resurser som gynnat ett "krigiskt" beteende och det arvet bär vi med oss än i dag. Så har det låtit. Men under senare år har andra perspektiv inom forskningen vuxit fram. Perspektiv som betonar människans solidariska natur, vår unika empati och medkänsla. Också de psykologiska mekanismer vi brukar förknippa med det goda hos människan är resultatet av evolutionen. Våra äldsta förfäder och förmödrar överlevde och blev framgångsrika genom samarbete. Vi koloniserade och uppfyllde jordens alla hörn eftersom vi har en unik förmåga att hjälpa varandra, också de som vi inte ens är släkt med. Kriget uppstod när befolkningen ökade, när människan blev bofast, skapade territorier och började lagra överflöd. De hierarkiska samhällen som växte fram vid samma tid bar med sig de förutsättningar som krävs för att människor ska döda andra människor i krig. Men det har ingenting med vår medfödda natur att göra. Därför undviker vi i det längsta att döda och mår dåligt när vi tvingas till det.

    Men hur kommer det då sig att det dog tre människor varje minuten under förra seklet i krigsrelaterat våld?


    Björn Hagberg och Martin Widman. Foto: Philip Håkansson.

    Ni skriver i boken att det äldsta arkeologiska beviset på att människan krigat är runt 10 000 år gammalt, innan dess saknas bevis. Kan man lita fullt ut på arkeologin?

    Nej. Eller ja. Vi har gett oss ut på en resa för att söka efter de äldsta kända arkeologiska spåren av det forskare definierar som krig. Och vi hittar det. Frågan är vad fyndet berättar? Fanns det inte krig innan de våldsamma händelser som arkeologer hittar spår av i öknen mellan Egypten och Sudan? Det finns många arkeologer som hävdar att frånvaron av bevis för krig, inte betyder att krigen var frånvarande. Det är bara så oerhört svårt att hitta arkeologiska spår för vad som helst som är äldre än omkring 10 000 år. Människor krigade, men det lämnade inga spår. Man slogs med kastade stenar och bräckliga träklubbor. Och det bevaras ju inte. Dessutom har arkeologer av hävd varit dåliga på att leta efter spår av krig. Man vill hellre söka en fredlig forntid att drömma sig tillbaka till, än en krigisk att förakta.

    Men är det inte så att schimpanser, vår närmaste släktning i djurvärlden som vi delar en gemensam förfader med, också går i krig? Kanske. Vissa hävdar med bestämdhet att schimpanser krigar, andra lika bestämt att de inte. Frågan kompliceras av att det finns en annan lika nära släkting – bonobon, som tidigare kallades dvärgschimpans. De krigar aldrig. Det är de flesta överens om. De löser konflikter på ett annat och mer angenämt sätt. De har sex, alla med alla och hela tiden, för att lösa spänningar mellan individer i gruppen. Kanske är det närmare människans natur, än att slå ihjäl. En sak är säker: omfattningen av människans förmåga att gå i krig ger oss en speciell ställning i däggdjursvärlden.

    Varför är frågan om människans relation till krig viktig, skulle ny kunskap om ämnet kunna åstadkomma någon förändring?

    Frågan om människan alltid har krigat eller om det är en uppfinning är viktig eftersom den handlar om hur vi betraktar oss själva, det som ibland kallas människans natur. Och även om man tycker det ena eller det andra så är alla överens om att det är viktigt att man förstår frågan rätt eftersom svaret kan ha en påverkan på vår samtid. Om vi inte förstår det rätt så kan vi exempelvis rikta samhällets resurser åt fel håll. Därför är det betydelsefullt att diskutera frågan och med ny kunskap kan man åstadkomma förändring.

    Diskussionen är viktig och framförallt motiveras den av en gammal fabel som brukade berättas bland det folk som gått till historien som cherokeser, ett folk som levde på den amerikanska östkusten: "En liten flicka kom en dag till sin far, skrämd av en mardröm. I drömmen hade två vargar mötts och inlett ett våldsamt slagsmål. Den ena vargen försökte undvika bråket, vek undan och ville gå en annan väg. Den andra vargen var aggressiv, den gick till attack. Det slutade med att de bet och slet i varandra, blodet sprutade. Den lilla flickan sökte tröst hos sin far, en äldre och högt respekterad man, och frågade vad drömmen betydde. Hennes far svarade: Det finns två vargar i oss alla, en är snäll, vänlig och fredsälskande. Den andra är illvillig och våldsam. De kämpar ständigt om makten över våra själar. Den lilla flickan blev än mer skärrad och frågade: Vilken varg vinner? Han svarade: Den du väljer att mata."

  4. Almudena Grandes gästar Sverige i veckan

    2016-10-24 09:00

    Almudena Grandes, född 1960 i Madrid, är en av Spaniens största författare. Hon beskriver sig själv som ”republikan, vänsterradikal som älskar sin make (poeten Luis García Montero) och sina tre barn och katten”.


    Foto: Itziar Guzmán-Tusquets Editores

    I veckan gör hon två besök i Sverige: Internationell Författarscen i Malmö tillsammans med Athena Farrokhzad på torsdag 27 oktober och Stockholm Literature, där hon på lördag 29 oktober möter hon Majgull Axelsson.

    Almudena Grandes förläggare, Gunilla Sondell, har träffat henne:

    Vad betydde litteraturen för dig när du växte upp. Och senare i livet?

    Jag är författare därför att jag mycket tidigt kom på att det bästa här i världen var att läsa. Jag var inget lyckligt barn. Jag var tjock, längst i klassen, mörkhyad och hade massor av hår. Jag blev aldrig vald till att vara ängel eller Jungfru Maria i julspelet. Jag fick alltid vara träd, men då fanns böckerna där. När jag läste kunde jag leva fantastiska liv, som var mycket mer spännande och härliga än mitt eget. Jag läste och det hjälpte mig att stå ut med min egen verklighet. På så vis är Ninos erfarenheter kopplade till mina egna och Jules Verne hade en mycket avgörande inverkan på mitt liv. Och numera är det fortfarande mycket roligare att läsa än att skriva. Det är det jag gillar bäst. Ibland tänker jag att om jag kunde få betalt för det skulle jag hellre läsa, inte skriva.

    När började du skriva rent professionellt?

    Jag skrev Lulu var jag 27 år gammal och då hade jag redan skrivit för brödfödan i fyra år. Jag arbetade som redaktör på ett förlag, skrev bildtexter i fackböcker, lektörsrapporter, omslagstexter, saker som inte intresserade mig alls. Men det gav mig erfarenhet, och om jag inte skrivit på beställning skulle jag aldrig ha varit förmögen att avsluta en bok.

    Man förstår att du gillar att berätta historier. Berättade man mycket historier i ditt hem?

    I Spanien berättas det historier i alla hem. I mitt var det farfar som berättade dem för mig, han var min första stora kärlek. Mamma berättade också. Pappa brukade läsa dikter högt. Så jag hade turen att få höra många historier.

    Hur är det att leva i Spanien idag?

    Det är väldigt komplicerat. I Spanien samverkar ett antal olika kriser, den ekonomiska har försämrat vår levnadsnivå, men är den enklaste att råda bot på, eftersom den kommer att lösa sig av sig själv när vi blivit ännu fattigare och förlorat ännu fler av våra rättigheter. Till det kommer att Spanien går igenom en djup kris vad gäller moralen och institutionerna, där vanliga medborgare misstror politiken och politikerna, de demokratiska institutionerna och självaste demokratin. Det är som om den ekonomiska bubblan drog med sig allt annat i fallet när den sprack. Nu får vi betala räkningen för "la Transicion", den tid när en så kallad demokratisk modell, skapades i all hast. På så vis lever vi en skrämmande tid men samtidigt hoppfull. Man skulle önska att den här processen leder till en djupgående förändring som omformar landet. Jag ser det som den enda möjliga utvägen.

    Kan du säga någonting om din nya roman Manolitas tre bröllop?

    Den romanen är en lång berättelse om överlevnad under de hårdaste åren i Francos diktatur, 40 och 50-talen. Det är berättelsen om en ung alldaglig kvinna som reser sig ur fruktansvärda förhållanden, eftersom hon lär sig att det är genom att bli lycklig som hon gör motstånd. Detta utgör själva kärnan som den romanen kretsar kring.

  5. Välkommen till Norstedts bokvår!

    2016-10-19 15:47

    "Är ni sålda än?" Sedan midsommar kan vi som bekant svara ja på den frågan. Äntligen. Storytel blev vår nya ägare och köpet slog ner som en bomb i Förlagssverige. Det ska bli spännande att få vara med och gifta ihop Sveriges äldsta förlagshus med entreprenörsandan hos en uppstickare.

    Och så startar vi en ny podcast också: Bakom boken med Daniel Sjölin. Här kan vi bjuda på initierade samtal om skrivande och litteratur. Lite bakom kulisserna.

    Men allt är inte nytt, en hel del är som vanligt. Då tänker vi närmast på en vårlista som precis som alltid bjuder på såväl bredd som djup. Stjärnkocken Titti Qvarnström visar upp sitt kokande Malmö och den tyska hudläkaren Yael Adler tar oss med på en resa genom sex och celluliter, mirakelkrämer och dyra löften.

    Vi ser också kära återkomster som Ferrante, Safran Foer, Pleijel, Anyuru, Thorfinn och Montefiore, spännande debutanter och inte mindre än två sakprosatitlar som landar rätt i vår största samtidsutmaning: flyktingfrågan.

    Precis som det ska vara på Norstedts.

    Susanna Romanus, Publicistisk chef skönlitteratur/sakprosa och
    Cecilia Kerstell, Publicistisk chef fakta


    Fotograf: Göran Segeholm



  6. ”Den stora amerikanska romanen om något!”

    2016-10-14 16:12


    © Saitastudio

    Bob Dylan-kännaren Per Faustino är glad över gårdagens besked från Svenska Akademien.

    I går kom det, för många överraskande, beskedet att årets Nobelpris i litteratur tilldelas den amerikanska sångaren och låtskrivaren Bob Dylan. En som tycker att utmärkelsen är självklar är Per Faustino, före detta Publicistisk chef på Norstedts Fakta och Dylan-kännare.

    - Jag läste lite om de amerikanska förväntningarna, eller icke-förväntningarna, inför årets Nobelpris, att man tydligen var lite sur över att det är länge sedan en amerikan fått priset. Och att man hoppats att den stora amerikanska romanen nu äntligen skulle få sitt pris. Det har funnits många pretendenter på den titeln men ingen enskild författare har klivit fram som något självklart val och då tycker jag att det är roligt att man väljer Bob Dylans hela livsproduktion. Det är väl för fan den stora amerikanska romanen om något! Det är jättekul, tycker jag.

    Du har sett en kvalitet hos Dylan, även i tryckt form?

    - Vi gav ju ut hans samlade sångtexter samtidigt som vi gav ut första delen av hans memoarer och de har tveklöst stora litterära kvaliteter. De är inte alltid så lätta att ta till sig. Men de är väldigt spännande texter, ofta i en till synes stream of consciousness, med symbolik och många hänvisningar till händelser inom amerikansk kultur och historia.

    - Om du läser memoarerna så berättar han där framför allt om tiden då han som ung sprang omkring på och letade jobb på musikbarerna, en underbar skildring av 1960-talets New York. Han är något äldre än jag men på den tiden spelade även jag amerikansk folkmusik, men här i Stockholm – vi har samma musikaliska rötter: folkmusik, bluegrass, Woody Guthrie, Hank Williams, blues...

    Du var med i arbetet att ge ut Bob Dylans memoarer?

    - Ja, det var jättekul att få vara med om det. Vi fick plötsligt klart för oss att han hade skrivit första delen i en självbiografi, som totalt skulle bli tre delar. Vi köpte del 1, sångtexterna och en klippbok och fick option på del 2 och 3, och dom har vi väntat på nu i över tio år! Det har ryktats ibland att tvåan är på gång med det finns inga som helst tydliga tecken på det.

    Tror du att de övriga delarna kommer?

    - Kanske blir han lite sporrad nu, när han har fått Nobelpriset, att faktiskt ta tag i det. Det vore fullständigt underbart att få läsa fortsättningen på denna jävligt bra bok, absolut.

    Många har förvånats över den här utnämningen. Hur tycker du att den nyfikne ska närma sig Dylans verk och gärning, det är ju en väldigt lång karriär?

    - Kärlekssångerna är ju oerhört vackra och lättillgängliga, som Sara, To make you feel my love, I want you, och To Ramona. Andra riktigt storartade, och typiska, Dylansånger, som kanske kräver lite mer av lyssnaren är Like a rolling stone, Visions of Johanna och Tangled up in blue. Men det finns en Dylan för alla, han har gått igenom flera konstnärliga perioder än Picasso!

    Hur tror du att akademien har resonerat?

    - Jag hörde att de var eniga, jag vet inte om det stämmer. Jag tror att de alla har sett hans rent litterära kvaliteter. Det är trots allt texter även om de sjungs. Uppenbarligen kände de inte att någon av de amerikanska romanförfattarna räckte ända fram, men att Dylan gjorde det.

    Och du håller med?

    - Ja, det gör jag absolut! Som Dylan-älskare sen tonåren är jag partisk men det är självklart att jag håller med.