Norstedtsbloggen

  1. Cykelutflykt #3 med Johan Tell

    2016-07-05 08:30

    Lagom till semesterledigheten bjuder Johan Tell, författare till En cyklo pedi, på tre cykelutflykter i Stockholmsområdet.

    Cykelutflykt #3 går till Bonne Mécanique på Södermalm. Cykel: caféracer.

    Cyklar till Bonne Mécanique på min caféracer. En caféracer är, enligt mig, en cykel som är mer snygg än bra. Byggd, i mitt fall, av delar jag köpt på Blocket förutom den gröna mockasadeln som var en dyr historia från ett cykelfik i Barcelona – man borde inte få servera öl i butiker med åtråvärda, men inte särskilt nödvändiga, varor.

    Kaféer att cykla till har det alltid funnits. Men särskilda cykelkaféer är en modernare trend. Om jag för inte allt för länge sedan sagt till min lokale cykelhandlare att han borde utöka sin verksamhet med en espressomaskin, lära sig baka Italienska skorpor och veta vad lufttorkad skinka heter på åtminstone tre sydeuropeiska språk hade han betraktat mig som från mina sinnen.

    Men där är vi är idag.

    Det intressanta med cykelkaféer är också att de inte bara drar cyklister. Idag har det blivit så trendigt med cyklar att även de som inte själva tar sig fram på två hjul här i livet mycket väl kan tänka sig att fika bland handbyggda cykelramar och cykeltröjor i merinoull. Därmed har cykeln gått från att mest vara ett redskap för taniga motionärer och militanta miljömuppar till att vara ett livsstilsattribut. En pryl det aldrig är helt fel att kopplas samman med. Därför har idag många klädmärken en kollektion för pendlande cyklister och cyklar syns ofta parkerade i bostadsannonsers avbildade vardagsrum.

    Adress: Bonne Mécanique ligger på Vartoftagatan 45 i Skrapan på Södermalm.
    Avstånd till centrala Stockholm: knappa 3 km.
    Paradrätt: dagens soppa
    Bonus: har gör-det-själv-platser för den som vill meka med sin cykel och håller kvällskurser i cykelmek.

    ----------
    Johan Tell är frilansande skribent och författare till flera framgångsrika böcker. Han har fått utmärkelsen Årets Pandabok för Året runt - det svenska vädret, naturen och årstiderna och gjort stor succé med 100 sätt att rädda världen. Han är också föreläsare, främst inom miljöområdet, och entusiastisk cyklist.

  2. Cykelutflykt #2 med Johan Tell

    2016-06-28 08:26

    Lagom till semesterledigheten bjuder Johan Tell, författare till En cyklo pedi, på tre cykelutflykter i Stockholmsområdet.

    Cykelutflykt #2 går till Cafe Hovgården på Adelsö. Cykel: finracer, en Pegoretti.

    Cyklar till Cafe Hovgården på min finracer. Det är en Pegoretti. Detta cykelmärke är inte särskilt känt, men efter det att skådespelaren – och cykelentusiasten Robin Williams dött och det visade sig att han helst for fram på italienaren Dario Pegorettis cyklar fick dessa handgjorde skönheter viss uppmärksamhet.
    Själv tycker jag om att veta att en hippielikande man någonstans bland Dolomiternas bergstoppar valt stålrör och därefter svetsat ihop min ram som är lika lätt, styv och följsam som vilken modern kolfibervariant som helst. Vi pratar här om cykelbygge som en passion.

    Ett annat slags passion är att fika på Cafe Hovgården. Första gången här frågade jag den junoniska kvinnan bakom disken vad man kunde få till en belgisk våffla. Hon svarade, lite hest, medan hon tittade mig djupt i ögonen:

    – Du kan få allt!

    Allt visade sig vara glass, vaniljsås och grädde – vad hade jag trott?

    I år har jag cyklat mer än någonsin men trots detta aldrig vägt så mycket som jag gör nu. Det är inte svårt att förstå hur det blivit så. Innan cyklingen äter jag för att orka, under cyklingen äter jag för att orka och tar dessutom gärna en paus där "allt" ingår. När jag sedan kommer hem unnar jag mig inte sällan en öl. Då går det som det går. Alla kalorier jag cyklat bort har jag innan dagen gått åter tryckt i mig.

    Något som William Banting, en korpulent kisttillverkare från London, påpekade redan 1862 då han varnade överviktiga för att använda motion som bantningsmetod – jo det är från Banting vi fått begreppet "banta".

    "Jag hade tillgång till en bra, tung, sjösäker båt, bodde nära floden och rodde därför ihärdigt ett par timmar varje morgonen. Visst, det är sant att min muskelstyrka ökade, men med den även min aptit som blev ofantlig. Aptiten var jag tvungen att stilla vilket fick till följd att jag ökade i vikt."

    Adress: Cafe Hovgården ligger på Hovgårdsvägen på Mälarön Adelsö.
    Avstånd till centrala Stockholm: 47 km inklusive en färja. Cyklar du från sydvästra Stockholm rekommenderas även färjan mellan Slagsta och Ekerö
    Paradrätt: nyttiga sallader – ja, för den som inte vill ha belgisk våffla med ALLT.
    Bonus: Vikingabibliotek – Hovgården tillhör samma världsarv som Birka på Björkö.

    ----------
    Johan Tell är frilansande skribent och författare till flera framgångsrika böcker. Han har fått utmärkelsen Årets Pandabok för Året runt - det svenska vädret, naturen och årstiderna och gjort stor succé med 100 sätt att rädda världen. Han är också föreläsare, främst inom miljöområdet, och entusiastisk cyklist.

  3. Cykelutflykt #1 med Johan Tell

    2016-06-21 12:50

    Lagom till semesterledigheten bjuder Johan Tell, författare till En cyklo pedi, på tre cykelutflykter i Stockholmsområdet.

    Cykelutflykt #1 går till Konditori Lyran i Bredäng. Cykel: damcykel

    Cyklar till Konditori Lyran på min frus gamla damcykel. Jag vet inte hur gammal den är men skulle gissa att den tillverkades någon gång på 1940-talet. Sedan dess har de flesta delarna, förutom ram och trähandtag, bytts ut. Den är tung som skrot men har man väl fått upp farten susar man ofta förbi betydligt moderna ekipage.

    Paret Carl och Fredrika Limnell lät 1867 uppföra en sommarvilla vid Mälaren i utsmyckad  schweizerstil med utkikstorn som gick att vinscha upp och gav den namnet Lyran som ett slags hyllning till Bellman som hundra år tidigare vistades här i krokarna.

    Om det genom åren cyklats mycket damcykel till Lyran vet jag inte men det är ganska troligt. Framför allt Fredrika var en stor kulturvän som ofta höll litterär salong här och därtill var hon en givmild stöttare  av kvinnorörelsens utveckling: alla dåtidens kvinnosakskvinnor har druckit kaffe här och diskuterat kvinnors livsvillkor medan de blickat ut över Mälaren.

    Cykeln blev tidigt en feministisk frihetsmaskin, ett redskap för kvinnor att trampa bort från fäders, bröders och äkta makars övervakande blickar på. Så här uttalade sig Susan B. Anthony, en amerikansk förkämpe för kvinnlig rösträtt, i en tidningsintervju från 1895:

    ”Låt mig berätta vad jag tycker om cykling. Jag anser att den har gjort mer för att frigöra kvinnor än något annat i världen. Cykling ger kvinnor en känsla av frihet och självständighet. Jag står och jublar varje gång jag ser en kvinna cykla förbi ... det är sinnebilden av en fri, ohämmad kvinnlighet.”

    Min fru däremot, på vars cykel jag trampat hit, hatar att cykla och gör det bara om hon är tvingad därtill.

    Adress: Konditori Lyran ligger på Ålgrytevägen 90 i Bredäng.
    Avstånd till centrala Stockholm: 14 kilometer.
    Paradrätt: räksmörgås
    Bonus: nära Mälarhöjdsbadet, en av Stockholms finaste badplatser.

    ----------
    Johan Tell är frilansande skribent och författare till flera framgångsrika böcker. Han har fått utmärkelsen Årets Pandabok för Året runt - det svenska vädret, naturen och årstiderna och gjort stor succé med 100 sätt att rädda världen. Han är också föreläsare, främst inom miljöområdet, och entusiastisk cyklist.

  4. Tre frågor till Helena von Zweigbergk

    2016-05-16 15:55

    Du har med lätt hand reviderat dina spänningsromaner om fängelseprästen Ingrid Karlberg som du skrev mellan 1999–2006. Hur kommer det sig och hur har du gått tillväga?

    Det var de första romaner jag skrev och när jag läste om dem nu var det vissa saker jag irriterade mig på. Dels att jag hade en tendens att först gestalta och därefter förklara vad jag ville ha sagt. Att stryka förklaringarna och förlita sig på gestaltningen istället var en fröjd. Dessutom har jag tagit bort ett samtal med Gud, Herren, som Ingrid hade. De kändes onödiga, helt enkelt. Jag har också petat lite här och där. Det har varit mycket lustfyllt att hålla på. Det finns något i de här berättelserna som jag gillar.

    Hur var det att möta Ingrid Karlberg igen? Vad tänker du om henne?

    Jag tycker hon är helt galen och jobbig och underbar. Jag vill inte minnas att det var medvetet från min sida, att hon skulle sticka ut på det sättet. Hon är mycket udda. Jag vet att jag tänkte att hon skulle vara vilsen i livet, som kvinna, som präst, ja, som människa. Hon är ganska ensam och har svårt att sätta gränser. Hon vill gärna vara god vilket gör att hon hamnar i besvärliga situationer. Hon kan verkligen krångla till det för sig. Det finns ett sökande och ett allvar hos henne som jag kan känna igen från tiden jag var barn. Det finns något naivt och oskuldsfullt över henne. Samtidigt är hon komisk i allt sitt allvar.

    Vad ligger i framtiden, planerar du fler böcker med Ingrid eller skriver du på något helt nytt?

    Närmast till hands ligger en annan sorts roman. Men kanske mer Ingrid så småningom, vem vet? Framförallt tycker jag hon borde bli teveserie. En kvinnlig präst i ett kvinnofängelse, hur spännande kan det inte bli?

    -----------
    Helena von Zweigbergk inledde sitt skönlitterära författarskap med deckarserien om den kvinnliga fängelseprästen Ingrid Carlberg. Den första boken i serien, Det Gud inte såg (2001), blev en stor succé och såldes till flera länder. Med Ur vulkanens mun (2008) fick hon ett brett genomslag hos både läsare och kritiker. Hennes senaste roman Än klappar hjärtan utkom 2013. Helena von Zweigbergk har fått stor uppmärksamhet för radioprogrammet Oförnuft och känsla och har dessutom vunnit På spåret tillsammans med författarkollegan Göran Everdahl.


    Fotograf: Anna-Lena Ahlström

  5. Fyra frågor till Annika Estassy

    2016-05-16 15:40

    Huvudpersonen i din nya roman Alla dessa hemligheter heter Louise Sörenstam och är en medelålders kvinna som går igenom en dramatisk fas av sitt liv, berätta!

    – Man skulle kunna beskriva Louise som oförlöst, en kvinna som livet, på ytan, behandlat väl men vars inre är fullt av krossade drömmar och undanträngd längtan. När maken Konrad plötsligt dör, ställs hela hennes tillvaro på ända och hon tvingas till en yttre och inre resa som hon gärna hade sluppit. Visst, de livsval hon gjort har inte alltid varit de bästa men hur lätt är det inte att vara efterklok?

    Louise hamnar som några av dina tidigare romanfigurer i den sydfranska byn Sainte-Marie-sur Mer. Varför det?

    – Av såväl logiska som egoistiska skäl. Dels slutar min förra bok med en knorr som kräver en förklaring, dels är jag personligen väldigt förtjust i såväl byn som människorna som befolkar den. Sainte-Marie-sur-Mer är en påhittad by men sceneriet med bergen och Medelhavet som fond är i högsta grad verkligt. Det kan hända att vissa av karaktärerna också är det ...

    Du står själv med ena benet i Hälsingland och det andra i Sydfrankrike, hur kommer det sig?

    – Som ung åkte mamma ner till Frankrike för att studera franska, trots morfars alla varningar. För det vet man ju hur fransmän är ... Som tur var fick morfar rätt och jag blev till. Det skulle dröja tretton år innan mamma flyttade tillbaka till Hälsingland och tog oss barn med sig. Kulturkrocken blev för min del både intressant och berikande, även om jag aldrig vet vad jag ska svara när folk frågar var jag kommer ifrån.

    Vad ser du själv fram emot med din sommar 2016?

    – Att få tid att skriva på min nästa roman. Och att få vistas på mina två favoritställen på jorden: i Roslagens skärgård och i en liten fransk by som kunde ha hetat Sainte-Marie-sur-Mer ...

    ----------
    Annika Estassy debuterade som författare år 2013 med den populära romanen Solviken, som följdes av den lika omtyckta Croissants till frukost 2014. Annika växte upp i Frankrike, Senegal och Sverige. Idag bor hon i Stockholm med sin familj, tillbringar helgerna i Roslagens skärgård och planerar husbygge i Sydfrankrike.


    Fotograf: Göran Segeholm

  6. "In every dreamhome a heartache" Ett par frågor till Mats Olsson

    2016-05-13 10:00

    En flicka i tioårsåldern bultar på Harry Svenssons dörr när hon jagas av två män. Det blir början på ett par intensiva sommardagar för Harry, där han får att göra med förortslangare och mc-gäng såväl som en stormrik familj med ett mörkt och hemlighetsfullt förflutet. Hur fick du idén till din story?

    Flickan finns redan i förra boken, Straffa och låta dö, och ju mer jag skrev om henne då desto mer tyckte jag om henne och ville använda henne igen. Det föll sig naturligt att hon sökte sig till Harry mitt i natten. Han har aldrig haft med barn att göra, men hon tyr sig till honom och han beslutar sig för att hjälpa henne, han blir faktiskt riktigt blödig över att hon valt ut honom som sin beskyddare.

    När jag intervjuade Robert B Parker en gång berättade att han gjorde sin research genom att läsa tidningen varje dag. Vi är inte så många som gör det längre, men det som finns kvar av Helsingborgs Dagblad tar varje dag upp allt från ekonomisk brottslighet i stor skala till narkotikalangare och småtjuvar. Och det är ingen hemlighet att mc-gängen är fast etablerade i Skåne och delar av Halland.

    Det finns sanslöst överdådiga hus i både Mölle, Skäret och Arild, men jag följer alltid Roxy Musics gamla maxim, In every dreamhome a heartache: bakom de vrålsnygga fasaderna finns alltid en mörk hemlighet, den ser inte likadan ut i varje hus, men den finns där.

    Det finns en skönhet och mystik i Kullabygden som lämpar sig väldigt väl för kriminalromaner, plus att många av de äldre invånarna kan ses som lite egna. Jag tillbringar ett par månader om året där och vet hur allting ser ut, doftar och låter, fast när jag sitter i New York och skriver kan jag förhålla mig friare till verkligheten. Hade jag verkligen skrivit boken på plats hade jag försökt att detaljbeskriva varje liten skogsstig, husvägg eller äppelträd.

    Harry är en deckarhjälte vi annars inte ser så mycket av i svensk kriminallitteratur. Han är en tidigare journalist med en förbluffande förmåga att snubbla över kriminalhärvor och mordgåtor. I vissa delar kanske inte helt olik dig själv.

    Jag har alltid älskat privatdeckare, från Raymond Chandlers Philip Marlowe till Mickey Spillanes Mike Hammer och Robert B Parkers Spenser, men det finns inga privatdetektiver av den sorten i Sverige så jag funderade på vad som ligger närmast och kom fram till att journalistyrket på många sätt liknar det som en privatdetektiv sysslar med.

    Det finns vissa gemensamma drag mellan Harry Svensson och mig själv, men han är yngre och betydligt mer sorglös och jag önskar kanske att jag hade några av de egenskaperna.

    -----------
    Den välkände journalisten Mats Olsson debuterade som deckarförfattare 2014 med Straffa och låta dö, den första kriminalromanen om Harry Svensson. I uppföljaren, I de bästa familjer, kommer Harry Svensson mörka hemligheter på spåren.


    Fotograf: Axel Öberg