Samhälle & politik

En väl undanstoppad men ändå inte bortglömd plastpåse fylld med fotografier är upprinnelsen till den här boken. Det är bilder tagna under resor till Israel, Egypten, Etiopien och Indien som Lena Einhorn gjorde för mer än 25 år sedan.

Plastpåsen med bilderna blir en tidskapsel, en resa tillbaka i tiden. Texterna är personliga minnesbilder från denna tid - minnen som åter väckts till liv av fotografierna i plastpåsen. Berättelserna vittnar om obändig nyfikenhet och genomsyras av ungdomlig optimism, en kombination som många gånger leder fram till det dråpliga, men som lika ofta också leder fram till de viktiga frågorna.
I text och bild reser vi tillbaka till ett Jerusalem med alla sina religioner "huller om buller, och ändå levande i sin egen sfär", till den fantastiska marknaden, "Shuken", i östra Jerusalem, till historiska utgrävningar i Arad och Halutza och en vandring genom öknen till Döda havet. En resa går med buss från Jerusalem till Kairo, och bland annat till den del av Kairo som kallas "City of the Dead". Lena besöker också Konungarnas dal och Katarinaklostret i Sinai. Här finns också berättelsen om en märklig resa till Addis Abeba.
Fotografierna visar människor, myllrande gatuliv, mänskliga möten. 25 år är en mycket lång tid när det gäller fotografier. Det är inte bara vetskapen om att människorna på bilderna har blivit äldre eller att många är döda - det verkar som själva tiden också har blivit gammal på dessa år.
Lena Einhorn skriver i inledningen:
"Jag var i tjugoårsåldern, och hade min fotoperiod. Den var ganska kort, några år. Och den avslutades när jag till slut inte längre stod ut med de långa nätterna i mörkrummet - det vill säga pannrummet i mina föräldrars källare. Det är där alla bilder skapades, efter timmar av test av olika papper. Jag måste ha tillbringat månader i pannrummet."

Att påtala missförhållanden i ett företag eller i en organisation borde vara hedervärt och uppmuntras. Men ofta är det tvärtom. Människor som går sin egen väg och höjer sin röst imponerar sällan. De är också ovanliga. Alltför många verkar vilja skydda sig själva, sin karriär, sin privatekonomi.

Men ett fåtal säger faktiskt ifrån. Varför gör inte de som alla andra? Varför följer de inte flocken? På engelska kallas de för “whistleblowers". På svenska: Visslare, sanningssägare eller rättshaverister. Att "vissla" uppfattas många gånger som att svika och förråda.

I Sanningssägare eller karriärist - en bok om civilkurage låter Margaret von Platen oss möta dessa sällsynta människor som höjt sina röster trots att det kommit att stå dem dyrt. Margaret von Platen är näringslivsjournalist och har bland annat skrivit den första biografin om Jan Stenbeck, Boken om Stenbeck, samt De framgångsrika familjerna, om entreprenörer och familjeföretag.

Mellan 1996 och 2004 gillrade infiltratören Max fällor åt mc-gäng, rånare och knarkhandlare. Hans uppdragsgivare var den nu dömde och avskedade kommissarien Olle Liljegren vid Stockholmspolisen.

Max hemliga uppdrag avslöjades när en operation gick snett. I en infiltration av en kokainliga i Eskilstuna hade Max gett sig för långt in i narkotikaaffärerna och fick sin telefon avlyssnad. När Eskilstunapoliserna även fick höra Olle Liljegrens röst i telefonsamtalen blev de chockade. Vad hade Stockholmskollegan för intressen i narkotikahanteringen? undrade de och informerade åklagarmyndigheten. Där beslutades att Max och Olle Liljegren skulle gripas.

Under den fortsatta polisutredningen och i de följande rättegångarna kom fler och fler uppgifter fram om Stockholmspolisens okonventionella arbetsmetoder. Allt talar för att Olle Liljegren, med hjälp av Max, ägnat sig åt olaglig brottsprovokation. Men eftersom domstolen anser att arbetet varit sanktionerat uppifrån frias Liljegren till slut på nästan alla punkter. Max tvingas däremot avtjäna tre års fängelse.

Trots rättegångarna har flera viktiga frågor ännu inte fått något svar. Hur mycket kände exempelvis polischefer som Leif Jennekvist, Gunno Gunnmo och Carin Götblad till? Hur kunde en ung, överambitiös polisman få så fritt spelrum? Varför har ingen av dem som dömdes i de regelvidriga operationerna fått chans till ny rättegång? Och vad betyder det för den svenska rättssäkerheten?

Läs ett utdrag ur boken

Lyssna lite mer på dig själv och vad du själv vill. Bry dig lite mindre om vad andra tycker och tänker. Bli din egen energiske inspirationsguru.

Varför bär du på drömmar som du aldrig försöker förverkliga? Varför går du till ett arbete du egentligen tycker är tråkigt? Varför vågar du inte förverkliga den där idéen som du själv tycker är så briljant!
Svaret är enkelt. Du saknar tillräckligt med mod och passion! De två viktigaste egenskaperna om du ska lyckas leva det liv som du egentligen vill leva!
Glöm bort Jante. Gör problem till möjligheter. Byt ut tristess mot passion. Och framför allt var inte så feg och rädd! Då har du chansen att lyckas. Lyssna lite mer på dig själv och vad du själv vill. Bry dig lite mindre om vad andra tycker och tänker.
Göran Adléns nya bok hjälper dig på vägen att bli din egen inspirationsguru. Boken innehåller inspirerande berättelser om människor som vågat förverkliga sina drömmar och bjuder dessutom på kloka tankar, underfundiga citat, konkreta råd, mycket humor, värme och stundtals lite galenskap.

Det är höst och det regnar. Året är 1988.

Två före detta marinsoldater och Nordsjödykare möts efter att ha gått skilda vägar tio år tidigare. Mötet slutar våldsamt men innebär också upptakten till ett gemensamt uppdrag genomfört med en närmast militär inställning, ett uppdrag som kommer att blottlägga en skandal som än idag skakar om Norge.

Dykaren som exploderade handlar om ett modernt människooffer och om ett av världens farligaste yrken, djuphavsdykarens. Det är en berättelse om manlighet, status och pengar men också om människans litenhet inför havet och de stora ekonomiska intressen som styr en oljenation.

Boken beskriver en resa ned mot människans mörkaste bottnar där ensamhet och förtvivlan råder. Den skildrar samtidigt en resa upp mot ytan, då några av dem som offrats börjar undersöka vad som hänt dem i syfte att nå upprättelse.

Vad skulle egentligen hända med vår planet om människorna plötsligt upphörde att existera? Vilka spår kommer vi att lämna efter oss och hur skulle naturen återhämta sig? Utifrån senaste forskning och exempel från vår tid berättar Weisman om vad som skulle kunna hända i en värld utan oss.

Tänk er att människan upphörde att existera, vad skulle då hända med vår planet? Vad skulle försvinna av det vi lämnar efter oss? Och hur skulle naturen utvecklas?
I städerna undermineras marken snabbt när alla tunnlar vattenfylls, inte minst i kallare klimat där det fryser till om vintern. Stadsbilden domineras till en början av råttor, kråkor, förvildade katter och hundar, kackerlackor och andra skadeinsikter frodas. Men när matresterna tagit slut i vårt varma, behagliga inomhusklimat förändras förutsättningarna för djurlivet i städerna igen.
Hus och byggnader vittrar sönder, metallbjälkar rostar - efter femhundra år skulle de flesta vara halvt raserade ruiner, asfalten luckras upp och grönskan ta över. Utsläppen upphör i stort sett genast, men det tar århundraden innan luften blir lika ren som före industrialismen. Jordbruksmarkerna förvildas och småfåglarna frodas. Stora skogar breder åter ut sig över kontinenterna.
På långt håll skulle man knappt märka att det någonsin funnits människor. Under ytan kommer dock spåren av oss att vara tydliga. Glas och kastruller bryts ned väldigt långsamt, och enkla vardagsföremål som pet-flaskor kommer att bestå i tusentals år. Många av jordens kärnkraftverk skulle drabbas av härdsmältor. Vilka konsekvenser skulle det få för miljön?
Den amerikanske journalisten Alan Weisman har utfört detta hisnande, underhållande och mycket initierade tankeexperiment. Hans bok bygger på forskning från en mängd olika områden, och som tagit Weisman på en resa runtom i världen för att se exempel i nutid på vad som skulle kunna hända i en värld utan oss.

Stefan och Jari skulle resa till ön Qeshm i Persiska viken för att lära en grupp iranska byggjobbare att gjuta i hårdbetong. De såg fram mot uppdraget, som skulle ta två veckor. Ingen av dem hade varit i Iran förut. Ett kul jobb. Ett nytt land. De lämnade Sverige tidigt på morgonen den 12 februari 2006.
Det skulle ta fjorton månader innan de kom hem igen.

Redan första dagen, efter ett snabbt besök på byggarbetsplatsen, bestämde Stefan och Jari sig för att ta en promenad ned till stranden. De såg några delfiner som hoppade i vattnet och gick ut på piren för att ta lite bilder. När de vände tillbaka till hotellet möttes de av fyra militärer. Under de följande dagarna förhördes de flera gånger av säkerhetspolisen samtidigt som de jobbade med betonggolvet. Vid ett tillfälle varade förhöret i 13 timmar. Ibland tvingades de ha ögonbindel under förhören. Den 29 februari 2006 häktades de anklagade för spioneri och transportades till ett fängelse i Bandar Abbas, där de senare dömdes till tre års fängelse.

426 dagar i Iran är berättelsen om hur två byggjobbare från Falköping gör ett enkelt misstag och blir offer för en storpolitisk konflikt. Det handlar om känslan av att dras allt djupare ned i något man först vägrar förstå allvaret i. Det handlar om erfarenheten av att sitta mer än 14 månader i fängelse i ett land styrt av en av världens mest brutala regimer.

Men det är också bli en berättelse om det som hände på hemmaplan. I ett slag blev två familjer utan män och fäder. Stefan och hans fru Ann har två barn, två och sex år gamla när han försvann. Jaris sambo Helena var gravid i tredje månaden. Deras dotter Alexandra föddes när han satt i fängelse och hon var sju månader när han släpptes fri. Hur klarade Ann och Helena av att bli lämnade ensamma? Hur orkade de med trycket från pressen samtidigt som de arbetade tillsammans med UD och riksdagsmannen Urban Ahlin för att få sina män fria? Och hur förklarar man för sina barn att pappa dömts till fängelse i Iran?

Nya företag har växt fram på grund av USA:s krig mot terrorismen men inget annat har fått uppleva samma raketsnabba uppstigning mot makt, rikedom och berömmelse som Blackwater. På mindre än ett decennium har det växt från sin blygsamma begynnelse i North Carolinas träskmarker till att bli ett slags "hedersvakt" för Bushadministrationens "globala krig mot terrorismen".

Blackwater har kontrakt med USA:s regering på militära uppdrag för mer än 500 miljoner dollar - och då ingår inte de hemliga uppdrag (med hemlig budget) man åtagit sig för amerikanska underrättelseorganisationer, privatpersoner eller utländska regeringar. Som en amerikansk kongressledamot anmärkt, har Blackwater tillräcklig militär styrka för att kunna störta många av världens regeringar.

Blackwaters framgångssaga är en berättelse i det militärindustriella komplexets historia. I grunden är det också historien om krigets, demokratins och statsskickets framtid. Berättelsen börjar 1996, när Blackwaters visionära skapare öppnade ett privat militärt träningsläger för att "uppfylla den framtida efterfrågan på privatisering av vapenträning och liknande säkerhetsutbildning", fortsätter med de många guldkantade kontrakten efter 11 september, en räd i det orkanhärjade New Orleans, och leder fram till Bagdads blodbestänkta gator där Blackwatersoldaternas lik hängdes upp under en bro.

I maktens boningar i Washington välkomnas Blackwaters ledning som de nya hjältarna i kriget mot terrorismen. Men historien om världens mäktigaste legoarmé börjar långt bort från dagens slagfält, i den sömniga småstaden Holland i Michigan, där Erik Prince föddes i en högerkristen familj.

Jeremy Scahill är journalist och vinnare av Polk Award. Han skriver bland annat i The Nation magazine och medverkar i radio och tv-programmet Democrazy Now!

Strax efter att talibanerna störtats 2001 beger sig Deborah Rodriguez, en hårfrisörska från Michigan, till Afghanistan tillsammans med en hjälporganisation. Eftersom gruppen består av läkare, sjuksköterskor och terapeuter, tvekar Rodriguez om hon ska kunna göra någon verklig nytta. När det blir känt att hon är hårfrisörska strömmar dock mängder av både västerländska och afghanska kvinnor till för att klippa sig. Eftersom det är en lång och stolt tradition hos afghanska kvinnor att sköta egna skönhetssalonger, föds en idé hos Rodriguez. Med hjälp av internationell sponsring tar skönhetsskolan i Kabul emot sin första klass år 2003. Rodriguez lär afghanska kvinnor att klippa och färga hår samt att lägga makeup, för att på så sätt ge dem en möjlighet att få en egen inkomst och försörja sina familjer. Skolan blir samtidigt ett eget rum för kvinnorna, en plats utanför männens kontroll. Genom språkförbistring, förbi politiska och ekonomiska problem och obekanta sedvänjor i en ny kultur kämpar Rodriguez med att driva skolan. Så småningom suddas gränserna mellan elev och lärare ut när kvinnorna delar med sig av sina livsöden: den nygifta bruden som blir tvungen att fejka sin oskuld på bröllopsnatten, den tolvåriga flickan som sålts som brud för att betala av sin familjs skulder, hustrun till en taliban som fortsätter på skolan trots hennes makes ständiga misshandel. Från dessa och andra berättelser hämtar Rodriguez kraft att lämna sitt eget ohälsosamma äktenskap och hitta kärleken igen - på det afghanska sättet. Rodriguez berättar med värme och svart humor om livet bakom burkan. Skönhetsskolan i Kabul är en märkvärdig berättelse om en extraordinär samling kvinnor som tillsammans lär sig vänskapens, frihetens och hårfärgningens konst.

Ur Lång väg hem:
Det var en gång en jägare som gav sig in i djungeln för att skjuta en apa. Han hade bara letat i några minuter då han såg apan sitta bekvämt på en gren i ett lågt träd. Apan märkte honom inte, trots fotstegens tilltagande krasande mot de torra löven när han närmade sig. Då han kommit tillräckligt nära och tydligt kunde se apan tog han skydd bakom ett träd, höjde geväret och siktade. Just som han skulle krama avtryckaren sade apan. "Om du skjuter mig kommer din mor att dö, och om du låter bli kommer din far att dö." Apan satte sig tillrätta, mumsade på sin mat, och kliade sig då och då förnöjt på huvudet eller på sidan av magen. Vad skulle du göra om du var jägaren?

Denna fabel sammanfattar sensmoralen i denna fasansfulla skildring av en barnsoldats liv. Som sjuåring blev Ishmael Beah inte svaret skyldig (även om han visste att hans mor inte skulle bli glad - men apan skulle då aldrig mer kunna ställa den avskyvärda frågan till någon).

Som tolvåring, efter många strapatser och ohyggliga upplevelser, blir Ishmael tvångsrekryterad till Sierra Leones krigsmakt i striderna mot rebellarmén, RUF. Där blir han kvar i tre år som fruktad barnsoldat tills han mot betalning "löses ut" av en UNICEF-representant. Tillsammans med några andra unga pojkar skickas han till ett rehabiliteringscenter för att "avprogrammeras". I Ishmael Beahs fall lyckas det - han återfår sin tillit till andra människor. För en del andra av hans kamrater går det mindre bra.

Detta är en omskakande sann berättelse och en direkt ögonvittnesskildring ur en barnsoldats liv. På obehagligt nära håll får vi ta del av Ishmaels egna upplevelser och handlingar, och att han på ett så övertygande och skenbart enkelt sätt kan berätta om det är, liksom det faktum att han överlevde, något av ett mirakel.

På jakt efter en större förståelse för spelet kring de moderna antidepressiva medicinerna tar Ingrid Carlberg läsaren med från Sigmund Freud i artonhundratalets Wien till PR-strategier och marknadsplaner i nutidens multinationella läkemedelsbolag.

Uppskattningsvis 600 000 svenskar tar dagligen någon av de moderna antidepressiva medicinerna. Många vittnar om att de sannolikt inte varit i livet idag om läkemedlen inte hade funnits. Andra upplever att problemen blivit större med än utan medicinerna. I boken berättar några av dem sin historia.

Få läkemedel har som "lyckopillren" väckt så starka känslor i samhällsdebatten och lyfts till så tydliga kulturella symboler för vår samtid. De heter egentligen selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI, men är mer kända under varumärken som Prozac, Cipramil och Zoloft. Världens allra första depressionsmedicin i den här familjen var dock en svensk uppfinning, signerad nobelpristagaren Arvid Carlsson.

Pillret är en fascinerande berättelse som blottlägger de tuffa ideologiska motsättningarna inom psykiatrin - biologi mot Freud, medicin mot samtal, "piller mot prat" - och de smarta knepen i marknadsspelet om läkemedelsmiljonerna. Men det är inte någon svartvit historia som i sista kapitlet sorterar skurkarna i ena hörnet och änglarna i det andra. Spelet om själen är betydligt mer komplicerat än så: Ska psykiska problem ses som biologiska maskinfel eller som själsliga reaktioner på livserfarenheter? Vad betyder det att läkarutbildningarna om depression betalades med läkemedelsföretagens marknadsföringspengar? Och lämpar sig sjukdomsdiagnoser för marknadsvidgande PR-lanseringar?

2007 var det fyrtio år sedan Israel ockuperade Gaza och Västbanken och en lösning på Palestinakonflikten tycks alltmer avlägsen.

Gaza är konfliktens hetsigt bultande hjärta. Det var i Gazas flyktingläger som den första intifadan bröt ut, det var där Hamas skapades och det är fortfarande där islamisterna har sin maktbas. Ska man förstå vad som händer mellan israeler och palestinier måste man förstå hur det är att leva på en av de mest slutna, oåtkomliga och tätbefolkade platserna i världen, under en av de längsta och mest brutala ockupationerna i vår tid.

Catrin Ormestad har rest runt i Gaza och träffat de vanliga människorna. På sitt passionerade sätt berättar hon om stora sorger, svält och hopplöshet, men också om livsglädje och sammanhållning, spirande kärlek och bröllop. Ingenstans har hon mött sådan värme som i Gaza - eller ett sådant sinne för humor.

Det här är en bok om Gaza, men också om kärleken till Gideon - en av de få israeliska journalister som vägrar att acceptera Israels handlande, och om den schizofrena och underbara upplevelsen att dela hans liv i Tel Aviv och i Gaza.

Shanghai-tjejen Zat Liu har vid 30 års ålder gjort en hisnande klassresa och får en löneökning på 1000 procent.
Wang Junbin är en av 700 miljoner outbildade bönder på den kinesiska landsbygden.
Hujia är en aktivist som sitter i husarrest sedan han gett medicin till aidssjuka.
Chen Tianqiao blev Kinas rikaste man genom att konstruera online-spel - innan han förlorade en miljard dollar...

Tack vare Kinas ekonomiska rekordutveckling har många kineser fått en förbättrad levnadsstandard och en ökad personlig frihet. Men den friheten är på villkor att man inte vill diskutera politik, inte ber att få rösta och inte ifrågasätter kommunistpartiet.

Hur lever man i ett samhälle där media censureras, där partiet är enväldigt och där demokrati än så länge är en utopi? Vem vågar göra revolution? Hur många väljer att inte protestera, för att inte riskera sin nyvunna välfärd, eller av rädsla för att förlora den lön som försörjer en hel familj?

Journalisten Ulrika K. Engström har bott i Kina från och till under de senaste tio åren. I Den harmoniska revolutionen skildrar hon Kinas snabba utveckling genom människor hon mött och deras livsöden.

Här finns migrantarbetare och IT-miljarder, bönder och punkare - några av Kinas 1,3 miljarder människor, som alla på olika sätt berörs av landets osannolika utveckling.

"Jag är ledsen min vän", sa mannen och skakade lite sorgset på huvudet, "men jag tror inte du kommer att överleva här inne."

27-årige Jonas Andersson från Kungälv hade i ett desperat försök att bli av med sina skulder erbjudit sig att göra en affärsresa till Bolivia. Han åkte fast på flygplatsen med nästan tre kilo kokain i väskorna och hamnade på det ökända fängelset El penal de San Pedro, 3 600 meter över havet i Bolivias huvudstad La Paz.
På San Pedro sitter stora knarkhandlare i rymliga tvåvåningsceller med eget kök och badrum, medan fattiga småtjuvar trängs med varandra i iskalla, små betongutrymmen på andra sidan väggen. Över 100 barn bor med sina fäder i cellerna och massor av människor hålls inlåsta i flera år utan att de har fått någon dom.
Det finns inga lås på cellerna eller vakter på avdelningarna. Tillgången på kokain är obegränsad och nästan alla bär vapen.
Jonas Anderssons första tid blev en kamp för livet. Han blev överfallen fler gånger än han kan minnas och tvingades bevittna hur flera fångar knivskars till döds eller torterades av andra fångar.
Men de kaotiska åren på San Pedro blev ironiskt nog också vändpunkten i hans liv. Det var här han slutade med droger, det var här han gifte sig och det var här han blev pappa för första gången.

El Choco är den fascinerande berättelsen om en svensk mans kamp för överlevnad i en galen och främmande miljö, om kärlek mot alla odds, och om ett land i uppror.
För utanför murarna hade ursprungsfolken fått nog av politikernas svikna löften. Hundratusentals människor drabbade gång på gång samman i våldsamma strider med militär och polis, två presidenter vräktes ur sina stolar och till slut var den första indianen i Sydamerikas moderna historia på väg att nå den högsta makten.

I trettio år har Robert Fisk bevakat Mellanöstern. Han har sett krig bryta ut och fred slutas, levt med flyktingar i lägren och på nära håll sett människor dö i Bagdad, Libanon och Jerusalem. Alltmedan ledarna och medlarna har kommit och gått. Det här är hans berättelse.

Aldrig har ögonvittnesrapportering och historieskrivning varit så intimt sammankopplat som i Robert Fisks
episka skildring av Mellanösterns historia, en tragisk historia fylld av våld, svek och hopplöshet.
Robert Fisk, som har mött Usama bin Laden vid tre tillfällen, första gången redan 1979, har i trettio års tid rapporterat från olika krigshärdar och är numera en av världens mest kända och aktade reportrar.
I takt med att hans historieskrivning, en enda lång räcka våldsamma och grymma händelser under 1900-talet, rör sig från Irak, Afghanistan, Algeriet, Iran, Israel och Palestina får händelserna den 11 september
2001 och det efterföljande kriget mot terrorn nya fasansfulla dimensioner.
Det finns ingen kronologi i Mellanösterns historia. Bara en cirkel av våld som dag efter dag sänder hundratusentals soldater och civila; män, kvinnor och barn; araber, kristna och judar; in i döden.
Det stora kriget är ett gediget och fasansfullt stycke nutidshistoria, en skakande personlig memoar och en
kärleksfull och osminkad skildring av krigsreportrarnas vardag.
Det stora kriget innehåller ett nyskrivet förord som behandlar Israels anfall mot Libanon sommaren
2006.

Den 29 maj 1953 besteg Edmund Hillary och Tenzing Norgay Mount Everests topp. Många hade försökt tidigare, men inte lyckats. Bedriften var så stor att Hillary ett par månader senare dubbades till riddare. Vid denna tid förknippades klättring med den belevade överklassen. Sherry serverades i baslägret, expeditionerna varade i månader och omfattade hundratals människor. Den legendariske brittiske klättraren Chris Bonington förändrade denna bild. Klättrandet förenklades, man satsade på kortare expeditioner mot lägre men svårare toppar. De unga pojkar som följde Bonington kom från medelklassen eller lägre. Det söps och bråkades. När Bonington många år senare upphörde med de farligaste expeditionerna hade han avverkat flera lag av klättrare, lämnade under raviner eller krossade mot Nepals klippväggar. I Med livet som insats får vi följa med upp på bergsklipporna, känna kylan, spänningen, höjdsjukan och ana den fantastiska utsikten. Vi får veta hur det känns att i dagar leva nergrävd i snön i väntan på att stormen ska bedarra eller att tvingas ta sömnpiller för att kunna sova fasthakad på en klippvägg 8 000 meter över havet. Clint Willis följer den brittiske alpinisten Chris Boningtons karriär som klättrare - från ungdomsbedrifterna i de europeiska alperna till de banbrytande bestigningarna av Himalayas svåraste toppar. Han låter oss komma klättrarna kring Bonington nära inpå livet och visar att det inte bara är självdestruktivitet som driver dem, utan också livsglädje.

Cordelia Edvardson är ett unikt namn i svensk journalistik, förmodligen allra mest känd som utrikeskorrespondent från Jerusalem. Här får vi höra hennes röst: saklig och analytisk i nyhetsrapporteringen, engagerad i debattartiklarna och varm och humoristisk i de personliga krönikorna.

"Med ett undantag - en inledande essä skriven i Jerusalem vid 70-talets slut - är artiklarna i denna volym från 2000-talet. De har i vissa fall kortats något. Urvalet har gjorts av mig, Agneta Pleijel, i samarbete med författaren. Ett efterord berättar om Cordelia Edvardsons liv och hennes tilllhörighet till en europeisk och humanistisk vänstertradition samt innehåller en kort intervju gjord i Jerusalem 2006.

2000-talet var en nedslående period i Mellanöstern - det första kuwaitkriget ägde rum, fredprocessen mellan israeler och palestinier tog slut, den andra intifadan inleddes med självmordsbombare som vapen, Israel upprättade en mur till försvar och palestiniernas situation förvärrades ytterligare.

Men det är när det ser som mörkast ut man skall läsa Cordelia Edvardson. Då får läsaren möta hennes motståndskraft, energi och rättvisepatos, men också hennes illusionslösa vemod och okuvliga hopp om att det skall komma en tid då förnuftet segrar.

Var välkommen, alltså, till utrikeskorrespondentens vardag, på fältet och vid köksbordet. Följ med ända till avskedet från Israel hösten 2006 och återkomsten till Sverige."

/Agneta Pleijel

Vilka krafter låg bakom Aleksandr Litvinenkos död? Det försöker Alex Goldfarb, nära vän till Litvinenko, och änkan Marina Litvinenko att finna svaret på i sin bok som närmast kan liknas vid en politisk thriller.

Den före detta säkerhetstjänstofficeren Aleksandr "Sasja" Litvinenko levde ett händelserikt men också utsatt liv. Han tvingades under dramatiska former fly med sin familj från Ryssland via Turkiet till England. Där blev han i oktober 2006 förgiftad av en kopp poloniumspetsat te på en sushirestaurang, förmodligen av två ryska agenter.
Litvinenkos dödskamp på ett sjukhus i London väckte uppmärksamhet och avsky över hela världen. Men vilka krafter verkade - och verkar - för att tysta sådana som Aleksandr Litvinenko?
Alex Goldfarb och Marina Litvinenko pekar ut personer inom den ryska säkerhetstjänsten, FSB, som direkt delaktiga i det spektakulära giftmordet. Författarparet menar att antidemokratiska krafter får allt friare spelrum i Ryssland under premiärminister Putins styre och att det "gamla" KGB håller på att ta ny form.

Alex Goldfarb var god vän och mentor till Aleksandr Litvinenko och flydde själv från Sovjetunionen 1970. Han var också den som hjälpte familjen ut ur Ryssland då det begav sig.
Marina Litvinenko var sin makes närmsta vän och förtrogna - detta är även hennes historia.

Sjukt billigt berättar om det mänskliga pris som betalas på det kinesiska exportundrets bakgård: livsfarliga arbetsmiljöer, misshandel, olagligt övertidsarbete och en epidemi av arbetsskador som varje år försätter tusentals familjer i brutal fattigdom.

Till följd av usla arbetsmiljöer är Kina på väg att bygga upp en skrämmande statistik över arbetsskador. Förlorade armar och ben, kemikalieförgiftning och cancer är några exempel på skador och sjukdomar som är alltför vanliga i den kinesiska exportindustrin.

Kina står för hälften av världens samlade fall av den dödliga industrisjukdomen silikos, stendammslunga. Enligt uppgifter från kinesiska myndigheter kan uppemot fyra miljoner kineser vara drabbade.

I Sverige och Europa är silikosen så gott som utrotad. Alltsedan Carl von Linné uppmärksammade sjukdomen som lämnade så många änkor i sina spår har vi utvecklat de mest sofistikerade metoder för att skydda arbetare från stendamm. Ett enda dödsfall under början av 2000-talet ledde närmast till panik på svenska myndigheter. Vilket inte är så konstigt. Stendammslunga är en allvarlig och obotlig sjukdom som i värsta fall leder till döden på grund av syrebrist. Det är inte något svensk industriverksamhet vill förknippas med. Så de håller den på bekvämt avstånd.

Från Hong Kongs flotta inköpskontor wallraffade sig tre svenska journalister rakt in i södra Kinas kaotiska exportindustri. Förklädda till det svenska importföretaget WJH tog de sig in i fabrikerna och mötte arbetarna som slipar glas och glitter till billiga modesmycken och hugger sten till prestigefyllda svenska byggprojekt som Hammarby Sjöstad, Turning Torso och Raoul Wallenbergs torg.

Reportagen belönades med Röda Korsets journalistpris 2007. Reportaget om den svenska sten- och smyckeimporten från Kina sändes i radioprogrammet Kaliber och nominerades till Stora Journalistpriset 2006.

När Östersjöns yta bröts en stilla natt den 19 mars 2004 var det ett magiskt ögonblick, inte bara för mig.
Havsytan gnistrade när planet som en gång hade deltagit Sveriges hemligaste verksamhet under kalla kriget lyftes upp i en specialgjord vagga.

Strålkastare och fotoblixtrar lyste upp aluminiumkroppen och havsvattnet när DC-3:an lyftes ombord på svenska marinens bärgningsfartyg Belos.

Vi var några anhöriga som var med ute på havet den natten. Efter 52 år hoppades vi få svaren på vad som hade hänt männen i DC-3:an när det sovjetiska jaktplanet anföll. Min far, Alvar Älmeberg, var pilot ombord. DC-3:an hade fredagen den 13 juni 1952 spanat mot sovjetiska radarstationer längs baltiska kusten och mot en stor marinövning.

Varje människa präglas av sin barndom och uppväxt. Efter att min pappa plötsligt försvann under ett hemligt uppdrag var jag dömd att försöka finna och förstå sanningen kring försvinnandet.

Min mamma, syster och jag vågade inte tala om pappa för att inte göra varandra ledsna. Men trots bortträngningarna gjorde min pappa sig ständigt påmind i våra liv.

Under många år möttes vi anhöriga till de åtta männen med misstro och överseende medömkan från myndigheter, men även från medier och så kallat vanligt folk. Bilden av ett neutralt och fridfullt Sverige med världens ärligaste statstjänstemän och politiker var och är fortfarande stark. Den försvunna DC-3:an handlar om hemlig verksamhet och om svek och statens intressen av att ibland dölja sanningen.

Kvarlevorna av fyra män återfanns i samband med att DC-3:an bärgades. Alvar Älmeberg var den förste som identifierades. Vad som hände de fyra andra männen ombord är fortfarande ovisst.

Jag ville skriva denna bok som ett försök att bidra till förståelsen av vad som hände och varför.
Roger Älmeberg

Flyktingfrågan har sysselsatt den svenska offentligheten i decennier. Bakom den hätska debatten döljer sig de verkligt svåra frågorna om välstånd och EU:s murar, om nationens framtid och motsättningar i ett land i snabb förvandling.
Boken är ett samtidshistoriskt reportage där resan startar 1989 vid Berlinmurens fall, med nya flyktingströmmar och en omdiskuterad skärpning av svenska asylregler, och går via nydemokrater och bosnienflyktingar fram till de senaste årens stormar kring apatiska flyktingbarn, champagnemejl på Migrationsverket, upplopp i Ronna, folkpartiets språktest och sverigedemokraternas frammarsch.

Lasse Granestrand, f. 1949, är journalist på DN. Åren 2003-2007 följde han några flyktingars kamp för att få asyl. Det blev en uppmärksammad artikelserie i DN Söndag.

Gellert Tamas Guldspadebelönade bok är berättelsen om John Ausonius väg från mobbad svartskalle till mannen som pricksköt elva mörkhåriga människor under hösten 1991 och våren 1992.
Under några månader var Stockholm en stad i skräck.
En okänd gärningsman, beväpnad med ett gevär och lasersikte, sköt sammanlagt 11 personer vid tio olika attentat. En dog, flera fick men för livet.
Det enda offren hade gemensamt var sitt mörka hår och mörka hudfärg. Laserattentaten satte igång Sveriges största polisjakt näst Palmemordet.

En grånad gubbe som älskar mammas tomatsås och styr över liv och död med diskreta nickningar? Verklighetens mafioso är en helt annan. Wierup och Larsson tecknar den sanna bilden av modern maffiakultur i Sverige idag.

Hells Angels, Bandidos, Brödraskapet, Original Gangsters, Naserligan - maffian är inte längre en avlägsen företeelse som bara gör sig påmind på film, utan en högst påtaglig realitet i Sverige idag.
Mc-gäng, fängelseorganisationer och andra kriminella grupperingar har spritt sig explosionsartat över världen. I början av 1990-talet kom de kriminella gängen till Sveriges storstadsområden. Nu har de även kopplat grepp om orter på landsbygden.

Varför har de kriminella gängen etablerat sig just nu? Hur styrs de? Vilka är deras mål? Vad gör polisen?
På jakt efter svar har journalisterna Lasse Wierup och Matti Larsson gjort en resa djupt in i gängens värld. De har träffat gängledare och medlemmar, mött brottsoffer och andra drabbade och talat med källor som tidigare aldrig låtit sig intervjuas. Resultatet är en inträngande skildring av svensk maffia idag.

Hillevi Wahl, Fuskmamman med stora delar av svenska folket, har blivit tvåbarnsmamma. Två barn ställer naturligtvis helt nya krav på jongleringsförmåga för att få tillvaron att gå ihop, men Hillevis träffsäkra betraktelser får även den mest kaotiska vardagsmorgon att framstå i kärleksfullt, humoristiskt ljus ...

Näst efter "Grattis!" och "Vad blev det?" (vad tror de, en köttätande växt?) tycks standardrepliken till tvåbarnsmammor vara:
"Hur går det?"
Modern har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger hon svarat på frågan.
"Jotack, bra. Tror jag."
Eller:
"Jotack, vi börjar bli trötta nu. Jag är grinig som fan, min man glömmer precis allting och storebror har blivit blind."
Blind?
Ja, storebror tycker att det är sådär kul att ha fått en lillebror. Speciellt när denne lägger beslag på halva modern. Precis just då, när storebror hade tänkt lägga beslag på hela.
"Pappa bära!", säger han strängt och pekar på bebisen.
Men just då ammar modern. För hundrafemtioelfte gången den morgonen, enligt storebrors sätt att räkna. Så han gör det enda raka, han kniper ihop ögonen och går - glatt leende - rakt in i väggen. Pang!

Nicole Richie romandebuterar med en fantastisk historia, baserad på hennes eget liv, om att växa upp i lyx men ändå känna att något viktigt saknas. Det är en berättelse om ett liv utan gränser, och om betydelsen av att nå framgång och kärlek för sin egen skull.

Chloe Parker - rockprinsessa och medlem i Hollywoods innekretsar - adopterades som liten av en världskänd artist och hans fru. På en underligt ögonblick blev den fattiga flickan stormrik.
Men det är inte nödvändigtvis särskilt lätt att växa upp i lyx: Chloes barndom blev vild - full av kändisfester, bråk med pressen och besök på rehabiliteringskliniker.
Plötsligt en dag hamnar hon själv mitt i rampljuset, som ansiktet utåt för en landsomfattande reklamkampanj. Lyckan skulle kunna vara gjord. Men när hennes biologiska pappa, som hon inte hört av på evigheter, dyker upp igen, och hennes bästa vän förråder henne, tappar Chloe kontrollen över sitt missbruk, sina vänner och sin integritet.
Genom karaktären Chloe Parker berättar Nicole Richie en fängslande historia om Hollywoods nya elit. Det blir en resa mellan de viktigaste premiärerna, de mest exklusiva kändisfesterna, de hetaste shoppingstråken och de coolaste klubbarna. Chloe Parker kommer in överallt, och ser till att utnyttja det - ett livsdrama mer omskakande än någon dokusåpa!

"Death is my beat - döden är mitt område" så inleder berättaren och hjälten i Poeten, Jack McEvoy, men det kunde också ha varit den unge kriminalreportern Michael Connellys röst, innan han blev den ledande deckarförfattaren i sin generation.

I Brottets bana har han samlat ett antal av de mest betydande och intressanta kriminalartiklarna han
skrev mellan 1988-1992. True crime - eller sanna historier - olika benämningar på en värld präglad av brott och polisarbete, men också den nyfikne reporterns och blivande författarens jakt på det senaste
uppslaget, den enskilda detaljen eller tillvägagångssättet som särskiljer ett fall från ett annat. I denna
tuffa värld formades författaren Michael Connelly till det han är i dag: en osviklig iakttagare och skildrare
av poliser, mördare - och riktiga fall.
Brottets bana är ett måste för alla Connelly-fans och ger en mycket bra bild av en stor författare i vardande liksom ett stort land i pågående förfall.

Efter den sovjetiska invasionen 1968 flyttade Paulina Porizkovas föräldrar från Tjeckoslovakien till Lund. De lämnade treåriga Paulina hos hennes mormor och först tio år senare fick hon tillåtelse att komma till familjen i Sverige.
Så småningom kom Paulinas liv att förändras från en tillvaro som tanig tonåring, utsatt för förakt och glåpord, till firad modell i Paris, innan hennes klasskamrater ens hade tagit studenten.

I Modellsommar får vi lära känna Jirina Radovanovicova, en femtonårig svensk tjej vars extremt invecklade namn passar perfekt ihop med hennes minst lika invecklade värld. Delvis på grund av sina "kommunistföräldrar", en frånvarande pappa och en nyckfull och okänslig tjeckisk mamma, har Jirina blivit skolans mobbingoffer. Till hennes stora förvåning och glädje - och klasskamraternas stora förtret - blir hon utvald av en modellagentur att jobba i Paris på sommaren. Hon bor hemma hos modellagenturens ägare, där hon ständigt får sin kropp utvärderad och utsätts för suktande fotografer och spydiga modellkollegor.
Genom Jirinas underbart skarpa och ofta naiva iakttagelser får läsaren inblick i en industri där glamouren som visas upp på modemagasinens högblanka sidor föregås av kränkningar, svett och beräknande dubbelspel. Men till och med när Jirinas tävlingsinstinkt vaknar på allvar och hon ställs inför beslut som ingen tonåring borde tvingas ta förblir hon en mycket charmerande och trovärdig hjältinna.
Jirinas historia är så charmigt, naturligt och träffsäkert skriven att det inte råder några tvivel om att den har sin upprinnelse i verkliga upplevelser, och Modellsommar är både en skickligt skriven debutroman och ett ovanligt initierat besök bakom kulisserna i en värld som många drömmer om, men få känner till på riktigt.

Polisarbetet har genomgått stora förändringar under de sista decennierna. Den tekniska bevisningen spelar en allt större roll, både i förundersökningen och i rättssalarna. Det här är som den nya tidens teve- och thrillerhjältar kommer in: rättsläkarna. De som analyserar proverna från brottsplatsundersökningar och de rättsmedicinska undersökningarna av levande och döda i syfte att säkra spår. Spår som leder till gärningsmannen. Men det är inte bara i fiktionens värld, teveserierna och deckarna, som rättsläkarna spelar en avgörande roll i mordutredningarna. Jovan Rajs, pensionerad rättsläkare, berättar i Nordens farligaste kvinna om några av alla dramatiska, sanna och ibland rätt otäcka mordfall där han och hans kolleger - ibland i sista minuten - kunnat frambringa bevis som lett till gåtans upplösning och en fällande dom.

Khady Koïta är en av världens främsta aktivister i kampen mot kvinnlig könsstympning. Boken Skändad är hennes personliga vittnesmål om hur hon vid sju års ålder tvingas genomleva den mardrömslika könsstympningen och hur hon i vuxen ålder blir medveten om grymheten i sedvänjan och väljer att ägna sitt liv åt att bekämpa den.

Tre miljoner flickor utsätts varje år för könsstympning i Afrika och Mellanöstern. Totalt är 130 miljoner flickor och kvinnor drabbade i 28 länder i Afrika och Mellanöstern, men könsstympning är också ett globalt problem eftersom sedvänjan utövas bland invandrargrupper i länder världen över.
Skändad inleds med att vi får följa Khady när hon som sjuåring omskärs i hemstaden Thiès och som trettonåring gifts bort med en äldre man hon knappt känner. Mannen tar med Khady till Frankrike där hon tvingas leva instängd i deras lilla lägenhet i Paris, okunnig om världen utanför och osäker i sin roll som maka och mor, förbjuden som hon är att "tala med främmande". "Jag var ung, vilsen och okunnig" säger hon själv om denna tid, "och jag lät omskära mina tre äldsta döttrar utan några som helst tankar på grymheten i ingreppet".
Khady menar att hennes eget uppvaknande skedde i samband med att hennes hennes tredje dotter skulle omskäras. Vid den här tiden inträffade ett antal dödsfall i samband med kvinnlig könsstympning i Frankrike och de första rättegångarna inleddes mot de som utförde ingreppen. "Jag hade inte kunnat skydda min egna barn från denna barbariska sedvänja och nu ville jag rädda livet på andra unga flickor" skriver Khady.
Skändad är berättelsen om en överlevares kamp och en kvinna som med oerhört mod berättar om det som hon gått igenom.

Snälla mamma... sluta dricka är en självutlämnande och gripande bok om hur det är att vara kvinna och alkoholist och ändå försöka klara av det vanliga livet med arbete och familj.


"Snälla mamma... sluta dricka". Lappen hittar Britta i garderoben ovanpå en gömd halvtom trelitersbox med vin. Två enkla meningar skrivna av den 15-årige sonen. De träffar allra djupast i hennes inre och ändå kan hon inte sluta dricka.
I boken beskriver författaren starkt och självutlämnande hur hennes liv med alkoholen som ständig följeslagare sett ut de senaste trettio åren.
Under många år arbetade hon som journalist både på SVT:s Nyhetsredaktion och som TV-hallåa.
"Du som alltid är så glad kan väl inte vara alkoholist" är en kommentar hon fått av sina arbetskamrater när sjukdomen avslöjades. Idag kallar hon sig själv tillfrisknande alkoholist och poängterar därmed att en alkoholist aldrig går säker för återfall.
I boken medverkar också alkoholläkaren Lars Söderling som på ett lättförståeligt sätt förklarar sjukdomen alkoholism och varför det är så svårt att sluta dricka.

Den 7 november 1979 stormade en grupp radikala islamistiska studenter, inspirerade av sin ledare ayatollah Khomeini, den amerikanska ambassaden i Teheran. De tog 52 amerikaner som gisslan och höll dem fångna i 444 dagar.

Gisslankrisen i Teheran löstes inte förränefter Reagans makttillträde 1981, och det var en avgörande händelse i efterkrigshistorien och i USA:s historia. Berättelsen är också i högsta grad relevant för världsläget idag, då Iran pekas ut som en av västvärldens främsta motståndare.
För första gången konfronterades USA och väst med islamisk fundamentalism, en konflikt som stegrats och lett fram till dagens politiska situation i världen.
Det var också en situation som kostade Jimmy Carter presidentposten och möjliggjorde Ronald Reagans hårdföra och värdekonservativa linje under 1980-talet.
Mark Bowden berättar den dramatiska historien från alla vinklar. Genom ögonen på gisslan, de radikala men naiva gisslantagarna, soldaterna i det nyskapade Delta Force som fick det omöjliga uppdraget att frita gisslan, och diplomaterna som arbetade för att lösa krisen.
Det är en berättelse som spänner från Vita huset till Irans öken, spännande som en thriller, om en kris som fängslade och förändrade världen.

"En historisk tragedi i thrillerformat signerad en av mästarna på området. Måste läsas!"
The Times

Varför lyckas vissa människor sticka ut från mängden? Vad är det som gör att vissa blir personliga varumärken? Är det tur, eller är det helt enkelt så att det går att planera för tur?

I sin nya bok, Konsten att bli något utöver det vanliga, hävdar Göran Adlén att det går att planera för tur. Han menar också att alla kan bli personliga varumärken, oavsett om man är chef, artist, frisör, grävmaskinist eller röntgensköterska. Boken är en uppföljning på hans första kritikerrosade bok Framtiden är inte vad den brukade vara, som utsågs till Årets ledarbok 2005.
Konsten att bli något utöver det vanliga är en underhållande, engagerande och inspirerande idébok om hur du kan sticka ut från mängden. Författaren visar med otaliga jordnära exempel på hur du kan bygga ditt personliga varumärke, lämna det grå och trista lagom-landet, bli ännu mer unik. Detta kan du göra genom att bli en duktig talare, fördjupa dig inom ett område, bli en extrem nörd, vara mer kreativ än andra, och framför allt få saker att hända.
Du får många råd om hur du ska synas, och hur du marknadsför dig själv. Det handlar bara om att våga släppa fram din passion, att veta vad du är bra på, och sedan göra det ännu bättre.
Boken uppmuntrar till reflexion och du får hjälp att göra din personliga plan för framgång. Boken riktar sig till alla som vill bli något utöver det vanliga. Ett par kapitel är också direkt skrivna till dig som är chef, eller tänker bli. För ett sätt att verkligen sticka ut från mängden är att kunna ta fram det bästa av andra och bli den karismatiske ledaren. Lösningen på att bli det unika personliga varumärket är enkelt enligt Göran Adlén. Det handlar bara om tre saker: våga, älska, springa.

Fetma och övervikt drar fram över världen som en snabbt accelererande epidemi. Fetmaepidemin är global och drabbar inte bara den rika västvärlden, utan också de fattiga länderna i tredje världen. Nu kommer den första boken som tar ett helhetsgrepp på en av vår tids största hälsofrågor.

Vetenskapsjournalisten Miki Agerberg har talat med en lång rad av Sveriges och världens ledande experter. Hans bok tar ett helhetsgrepp på fetman och dess följdsjukdomar, som på kort tid har blivit ett av vår tids största hälsoproblem. Utvecklingen har gått så snabbt att nästan ingen har problemets verkliga omfattning klar för sig. Om trenden inte bryts kommer sjukdomskostnaderna, i både mänskliga och ekonomiska termer, snart också göra fetman till ett av våra största samhällsproblem.
Boken kartlägger fetmaepidemins utbredning i Sverige och i världen, förklarar dess bakgrund och diskuterar vilka orsakerna är. Den går igenom den senaste forskningen om fetmans mekanismer i kroppen, vilka behandlingar som fungerar och inte fungerar, och vilka som väntar runt hörnet. Och den diskuterar och ger exempel på vad som kan göras för att förebygga fetma och vända utvecklingen. I boken gör författaren också personliga intervjuer med människor som själva är drabbade av fetma och dess följdverkningar.
Ormen i paradiset är en svensk bok om ett globalt problem. En stor del av innehållet handlar om Sverige. Men boken börjar i Tonga: ett paradisiskt vackert örike i Söderhavet där två vuxna av tre är feta - dubbelt så hög andel som i USA - och var femte invånare har diabetes.
Förordet har skrivits av professor Stephan Rössner.

Vad innebär klimatförändringarna? Finns dom ens? Vi människor skapar själva vårt klimat. De fossibla bränslen vi använder oss av värmer upp atmosfären och hotar rubba balansen i naturen, men det finns
fortfarande en chans att vända på utvecklingen.

Vad är klimatförändringar för något? Hur påverkas vi av den globala uppvärmningen? Få saker är så svåra att förutsäga och undersöka som vädret och klimatet. Systemen är gigantiska och undantagen många. Tim Flannery lyckas med konststycket att göra de här problemen gripbara och möjliga att förstå även för lekmän. I Vädermakarna berättar han klimatets historia, från tidernas begynnelse för miljontals år sedan fram till dagens Kyotoavtal, katalysatorer och freongaser. Och lärdomen är lika enkel som skrämmande. Vi måste upphöra med att förbruka fossila bränslen, öka växthusgaserna i atmosfären och värma upp jorden.
För en sak har vi alla människor gemensamt idag, oavsett var vi bor eller hur vi lever: Det är vi som är vädermakarna, vi rår över vädret; och det framtidens klimat som vi håller på att skapa kan hota hela vår existens.
Tim Flannery visar hur stora och komplexa problemen är, men också hur mycket varje enskild person med rätt enkla medel kan göra för att minska växthuseffekten och påverka klimatet i positiv riktning.
Vädermakarna är en viktig och utmanande bok som kommer att bli en väckarklocka för många.

Journalisten och fotografen Tahir Shah har skrivit en underhållande skildring av sin nya tillvaro som husägare i Casablanca. Helt i stil med Ett år i Provence och Under Toscanas sol.

Frilansjournalisten Tahir Shah bestämmer sig en dag för att förverkliga sin dröm och köper ett fallfärdigt men praktfullt residens i den marockanska staden Casablanca, dit han flyttar med sin gravida hustru och deras dotter.
Snart blir han varse att han fått med mer på köpet än han tänkt sig. Dar Khalifa eller Kalifens hus innehåller tre trotjänare som vägrar flytta och som Shah får ta över efter den förre ägaren. Huset är också svårt angripet av alger, fullt av spindelväv och termiter. Men det är inte allt. I Marocko drar ett tomt hus till sig djinner - osynliga, ofta förtretliga och ibland illvilliga andar - och Dar Khalifa tycktes ha lockat till sig en väldigt egensinnig djinn som den rationella västerlänningen Shah motvilligt går med på att besvärja med ett offer.
I Kalifens hus berättar Tahir Shah på ett mästerligt och ofta dråpligt sätt om familjens första år i Casablanca, om den tumultartade tid då de lär sig marockanska seder och bruk, restaurerar huset och besvärjer djinnen.
Shahs jakt på de yrkesmän, hantverkare och allt annat som behövs för att ställa huset i ordning leder honom ut i det exotiska, gåtfulla kungariket Marocko. Det sänder honom ut på en annan resa också - i spåren efter en farfar som han aldrig lärde känna. En farfar vars hemligheter avslöjas för Shah av en bekant.

Framtiden är inte vad den brukade vara är en underhållande idébok. En bok där du ibland blir glad, ibland ledsen och ibland förbannad. Göran Adlén ger inga facit på hur det är, utan uppmanar läsaren att reflektera och följa det indianska ordspråket: du måste blunda för att se. Med jordnära exempel, skrivet på ett ?icke-teoretiskt? sätt skriver Göran Adlén bland annat om hur det kan gå till när man rekryterar brasilianska dvärgar, hur man attraherar den andliga zapparen, hur man ska marknadsföra sig till muslimska jultomtar och hur man får 10?14 åringar att älska ditt varumärke. Det är en stundtals galen värld vi lever i och boken ger ett flertal exempel från denna annorlunda värld. Den är uppdelad i ett antal tankar och ger känslan av att man sitter mitt i en föreläsning, en föreläsning som man aldrig vill ska ta slut. Hela boken andas optimism och det är som Göran poängterar i ett avsnitt ? optimisten har lika ofta fel som pessimisten, men har mycket roligare under tiden...

I Sverige har vi ett överdrivet behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror, skrev överläkaren i psykiatri David Eberhard i en debattartikel i DN hösten 2005.
Vi borde lära oss värdera och hantera rimliga faror snarare än förbjuda situationer där de kan uppstå!

Eberhard tyckte sig ha sett att den panikångest han allt oftare möter hos sina patienter på akutmottagningen i Stockholm ha en direkt motsvarighet på samhällelig nivå: själva samhället tycks lida av ett nationellt paniksyndrom och ett slag trygghetsnarkomani! Det höjs rop om att minderåriga inte skall få gå på fotbollsmatcher, skolan bortser helt ifrån att barn älskar att tävla, akademiker väljer hellre betald arbetslöshet än startar eget, den våldsamma drivkraften hos flyktingar som kommer hit bryts snabbt ned av det kravlösa svenska samhällets välvilliga omtanke. Vi måste inse att det faktiskt är farligt att leva, lära våra barn att värdera och hantera faror snarare än att förbjuda allt farligt.
Paniksyndromet på individnivå leder ofta till total handlingsförlamning, och om man vill skulle man kunna se den bristande handlingskraft som svenska myndigheter gav uttryck för vid den stora tsunamikatastrofen som ett uttryck för den nationella panikångesten.
Och precis som panikpatienten ser faror i allt som faktiskt kan vara farligt men sällan är det, har landet Sverige ett överdrivet behov av trygghet och kontroll när vi snarare behöver arbete, husrum och kärlek. Människan är inte född till trygghet. Trygghet föder rädsla på samma sätt som paniksyndrom ger överdriven vilja till att undvika faror.
Eberhard driver och prövar sin tes och drar fram mängder av exempel, alltifrån säkerhetsbälten och cykelhjälmar till curlingföräldrar och förbud mot djungelolja! Det är en tankeväckande läsning och boken kommer säkert möta många invändningar och leda till debatt.

Den här är kolumnisten Elise Claesons provocerande berättelse om konsten att vara mamma i det moderlösa samhället. Det är en berättelse om alla de modiga mammor, författare och forskare som
vågat trotsa sin samtid och sig själva och tänka, göra, möta det nya, det okända.
Det är också en berättelse om framtiden, om familjens och hemmets återkomst. Och om en ny feminism.


Det började ganska oskyldigt. Hon kände sig tvingad att gå och väga sig hos mödravårdscentralen när hon väntade sitt första barn. Det var som om det inte var hennes barn. Sköterskorna uppträdde som om det väntade barnet tillhörde landstinget.
Men det blev bara värre. Barnavårdscentralen och dagis kom med samma budskap. Du är en amatör, ditt barn måste vårdas och fostras av proffs.
Världens mest jämställda välfärdsland hade i decennier försökt avskaffa det mest mänskliga i människonaturen: moderligheten. Fostrarinnor i storbarnkammare, experter vid barnavårdscentralerna, genuspedagoger på dagis skulle ersätta den vanliga mamman.
När hennes andra barn föddes, fick Elise Claeson nog. Hon visste alltför mycket om dagis och föräldraförsäkringen, men alldeles för lite om moderskap och familj. Hon visste allt om maktstrukturer och kvinnofällor, men nästan ingenting om konsten att skapa ett hem.
En dag gjorde hon precis det hon varnat andra för: hon valde att bli ekonomiskt beroende av sin man och ställa sig utanför de svenska trygghetssystemen.
Varken Alva Myrdal, feminismen eller Försäkringskassan hade några bra svar på hennes frågor om kvinnolivets viktigaste projekt: moderskapet. Varför är det tabu för mammor att vårda sina egna barn i sitt eget hem? Varför är det okej att försörjas av Försäkringskassan, men inte av sin
egen man?

Jared Diamond har skrivit en bok med det uttalade syftet att tillbakavisa alla rasbiologiska förklaringar till varför jordens folk lever under så olika betingelser och har nått så olika utvecklingsgrad. Han använder sig av forskningsresultat från botanik, biologi, genetik, medicin och historia för att bevisa sina teser. Historien börjar för 13000 år sedan när alla jordens folk var jägare och samlare. Klimatskillnaderna ledde till att matproduktionen spreds ojämnt över världen och skapade vitt skilda förutsättningar för framtida samhällen och civilisationer. Européerna var först med att tillverka stål och kanoner och sedan var koloniseringen av andra folk inte långt borta.

I Vete, vapen och virus får vi steg för steg följa hur världen kom att utvecklas till vad den är idag. Diamonds bok är ett strålande exempel på hur flera olika vetenskaper kan berika varandra och skapa en djupare förståelse för människans livsvillkor. Jared Diamond är professor i fysiologi vid UCLA School of Medicine. Vete, vapen och virus fick Pulitzerpriset och Rhone-Pulencpriset för bästa fackbok 1998. Diamond har också skrivit den pribelönta bästsäljaren Den mänskliga apans uppgång och fall - En bok om människans historia och kultur ur ett biologiskt perspektiv (1993).

Aldrig har det pratats pappor så mycket som i dag. Men hur känns det egentligen när man ska lämna de förlängda tonåren bakom sig? Det vet Fredrik Emdén. Självutlämnande och underhållande berättar han om sitt nya liv - från graviditetsbeskedet till livet som tvåbarnspappa.

"Det stod den 1 april i almanackan, men det var inget aprilskämt. Testet bekräftade vad vi under en tid hade misstänkt. Vi skulle ha barn. Jag skulle bli pappa.
Vid den tidpunkten visste jag inget om barn, jag kände nästan ingen som hade barn. Jag tror inte ens att jag kände någon som pratade om att skaffa barn. Jag var ju själv ett barn, som hade fullt upp med att ta ansvar för mig själv. Trots att jag var 27 år drömde jag fortfarande om att starta rockband, att arrangera klubbar och skriva romaner. Jag hade varit tillsammans med min flickvän i sex månader.
Nu sitter jag här, drygt fem år senare, i ett radhus i förorten, med två spralliga döttrar och en vacker fru. Och en kombi. Och en massa saker som jag en gång svor att jag aldrig skulle skaffa.
It's been a hell of a ride. Vad sjutton var det som hände?
Lyckligtvis har jag under den här tiden skrivit. För även om jag inte visste vad jag hade framför mig, så förstod jag att jag snart skulle glömma det jag hade bakom mig. Och efter ett tag förstod jag även att allt det som hände framför mina ögon - och bakom dem, inne i mitt huvud - skulle glömmas bort om jag inte tecknade ned det."

Vem är Sverige? Vad är Sverige? Varför är Sverige?
Maciej Zaremba skildrar genom en polsk rörmokare, en jämtländsk doktor och en påhittad naturkatastrof det land vi lever i - eller tror att vi lever i.

Det brukar kallas för "den svenska modellen" men vad är det egentligen? Somliga anser att vi gick med i EU för att rädda denna modell, andra att medlemskapet är själva dödsstöten mot den.
Maciej Zaremba har gett sig ut på jakt i Sverige efter modellen, han har mött dess försvarare och dess angripare. Vad såg han? En domstol där arbetsgivare och fack håller varandra om ryggen. Ett fackförbund vars ombudsmän ropar "Go home" till lettiska byggnadsarbetare. Varför gjorde de det?
Det är val i Sverige hösten 2006, den svenska modellen ska åter prövas. "Den polske rörmokaren" är en praktisk valhandbok, här finns alla de viktiga frågorna gestaltade i djupborrande reportage: arbetsmarknaden, vården - och det som brukar saknas i valtider, vårt förhållande till utlandet och utlänningarna.
En stor del av dessa berättelser är publicerade i Dagens Nyheter under de senaste åren, men boken innehåller också nyskrivna texter.

Maciej Zaremba, har med sina artikelserier i DN kommit att framstå som en av våra skarpaste journalister, nominerad till och belönad med fina utmärkelser. Han är född i Polen men kom till Sverige som ung man. Den dubbla blicken, den fria positionen i marginalen är hans signum, hans vapen är den skarpa, ofta starkt polemiska stilen.

Sedan Brooke Shields välkomnat sin nyfödda dotter till världen drabbades hon av någonting helt oväntat - en förlamande depression. Med intelligens, humor och förbluffande uppriktighet berättar hon om de prövningar, motgångar och slutligen segrar som hon upplevde - före, under och efter sin dotters födelse.

"Först trodde jag att det jag kände bara var utmattning, men med den följde en allt överskuggande panik som jag aldrig upplevt tidigare. Rowan fortsatte att skrika och jag började bäva inför det ögonblick då Chris skulle komma tillbaka med henne till mig. Jag började må illa; det var som om bröstet satt i ett skruvstäd. Istället för den nervösa oro som ofta följer med panik kände jag mig helt förkrossad. Jag rörde mig knappt. Sittande på sängen gav jag ifrån mig ett dovt, långsamt, gutturalt kvidande. Jag var inte bara känslosam och gråtmild, som man sagt att jag kanske skulle vara. Det här var någonting helt annat. Det här var en sorg av en helt annan magnitud. Det kändes som om den aldrig skulle försvinna."

När hon nu öppet berättar historien om hur hon brottades med en sjukdom som i stor utsträckning är ouppmärksammad, trots att den drabbar en av tio nyblivna mammor, kommer det att slå an en sträng hos miljoner kvinnor.

I början av 1980-talet dominerades världstennisen av Björn Borg och John McEnroe. Rivaliteten dem emellan stod i centrum för hela idrottsvärldens intresse, inte minst i de oförglömliga Wimbledonfinalerna 1980 och 1981.

Under några år runt 1980 var Björn Borg världens obestridde tenniskung, med fem raka Wimbledon-segrar och totalt sex i Franska öppna. Amerikanen McEnroe var den unge uppkäftige utmanaren som så småningom skulle ta över kronan. Borg var det iskalla träningsfenomenet som från baslinjen kontrollerade både spelet och sina känslor, medan McEnroe var den elegante, oberäknelige serve- och volleyspecialisten som när som helst kunde få ett ohämmat vredesutbrott. Med sina olika spelstilar och helt olika kynnen stod de i centrum för hela idrottsvärldens intresse, särskilt med de två Wimbledonfinalerna 1980 och 1981: Borg vann den första efter en oerhört dramatisk femsetare, McEnroe besegrade honom året därpå. Kort därefter bestämde sig Borg för att sluta med tennis, knappt 26 år gammal, vilket förbluffade hela tennisvärlden, inte minst McEnroe. Den brittiske journalisten Malcolm Folley följde tennistouren på den tiden och har i dubbelbiografin Borg mot McEnroe återvänt till denna proffstennisens guldålder. Här följer han de båda stjärnornas väg från de tidiga åren fram till de stora turneringarna, och försöker reda ut vad det var som gjorde Borg--McEnroe till sådana rivaler. Och särskilt försöker han förstå varför Borg så abrupt lade av med tennisen.
Folley har talat med både Borg och McEnroe, men också med många andra som var med: Borgs dåvarande fru Mariana, hans legendariske tränare Lennart Bergelin och en lång rad samtida spelare, Borg mot McEnroe ger en intressant inblick bakom kulisserna: spelarhotellen, träningsplanerna och omklädningsrummen.

Malcolm Folley är sportchef på Mail on Sunday och har bevakat internationell tennis i över 30 år. Han bor i Surrey.

En smart, rolig och insiktsfull självbiografisk skildring av det moderna Kina, som belyser ambivalensen, förvirringen och optimismen hos kineserna i det gigantiska moderniseringsprojektet.

Fast besluten att vidga sina vyer, se världen och leva livet, stiger tjugoettåriga Rachel DeWoskin ombord på ett flygplan som tar henne från New York till Beijing där ett jobb på en pr-byrå väntar.
Innan Rachel vet ordet av utforskar hon inte bara den kinesiska kulturen utan bidrar också till att skapa den, i rollen som den sexiga, aggressiva och våghalsiga Jiexi, en av huvudpersonerna i den omåttligt populära tv-såpan Foreign Babes in Beijing. Dramatiken i den kinesiska motsvarigheten till Sex and the City kretsar kring relationsproblem och kulturkrockar mellan kineser och västerlänningar.
Klarsynt och inkännande tecknar Rachel bilden av ett Kina som förändrats dramatiskt under det nya slagordet: det är ärofyllt att bli rik.
Rachels närmaste vänkrets består av Wang Ling, en kinesisk skådespelare, Anna, en äventyrlig kinesiska som uteslutande dejtar västerlänningar, Kate, en impulsiv amerikanska som uteslutande dejtar kinesiska män. Dessa utgör en rollbesättning lika uppfriskande och intagande som man någonsin kunnat önska sig, både i tv-rutan och utanför.

Vad är farligast, en revolver eller en swimmingpool? Vad har skollärare och sumobrottare gemensamt? Varför bor knarkhandlare fortfarande hemma hos mamma? Hur mycket betyder egentligen föräldrar? Vilken inverkan på våldsbrotten hade det att Jane Roe 1971 utmanade abortförbudet i Texas och vann? Det här kanske inte låter som typiska frågor en ekonom ställer sig. Men Steven D. Levitt är inte en typisk ekonom. Han är en vetenskapsman som studerar vardagslivets problem och gåtor ? från lurendrejeri och brott till sport och barnuppfostran ? och vars slutsatser ofta ställer vedertagna uppfattningar på huvudet. Med många historier och egensinnigt tänkande visar Levitt att ekonomi i grunden är studiet av incitament ? hur folk får vad de vill ha eller behöver, särskilt när andra människor vill ha eller behöver samma sak. Vad som förenar alla dessa berättelser är övertygelsen att den moderna världen, trots ett övermått av förvillelser, komplikation och rent bedrägeri, inte är ogenomtränglig och ? om man ställer de rätta frågorna ? är ännu mer fängslande än vi tror. Allt som krävs är ett nytt synsätt.

Efter andra världskriget betaktades Burma som ett av Sydostasiens mest lovande länder, med väldiga naturtillgångar, utbildad befolkning och en demokratisk konstitution efter ett sekel av kolonialism. Men landet slets sönder av politiska, ekonomiska och etniska problem. Dessutom använde stormakterna Burma som en experimentverkstad för kalla kriget, vilket ledde till att den Gyllene Triangeln blev världens främsta producent av heroin. Det kaos som rådde under 1950-talet var också den främsta ursäkten för militären att 1962 gripa makten genom en kupp. Fortfarande håller de landet i ett järngrepp.

Hur blev Burma ett förlorat land? Jesper Bengtsson skildrar kolonialismen, de etniska konflikterna, droghandeln, juntans makt, förtrycket av de mänskliga rättigheterna och kampen för demokrati i sökandet efter svar.

TVÅ SEKUNDER. Längre tid än så tar det inte att bilda sig en uppfattning om något. Vad beror det på att vissa människor kan lyda sina instinkter, som leder dem rätt, medan andra genast far vilse när de följer sina? Hur arbetar egentligen våra hjärnor ? på kontoret, i klassrummet, i köket och i sovrummet? Hur kommer det sig att vissa människor är begåvade beslutsfattare medan andra ständigt klantar till det? Och varför är det så svårt att förklara våra allra bästa idéer för andra? I sin förra bok, Den tändande gnistan fick Malcolm Gladwell oss att förstå vår omvärld på ett nytt sätt. Blink är en bok om hur vi tänker utan att tänka, om våra skenbart ögonblickliga val ? i en blink ? där beslutsprocessen måhända inte är så enkel som det först verkar. Här möter vi psykologen som har lärt sig att se om ett äktenskap kommer att hålla eller inte efter att ha observerat det äkta paret under endast några minuter; tennistränaren som känner på sig när en spelare kommer göra ett dubbelfel innan racketen ens har varit i kontakt med bollen; antikexperten som med en blick kan se att ett konstverk är en förfalskning. Här berättas också om två stora misstag med "blink" dvs att låta autopiloten eller första intrycket styra: valet av den amerikanske presidenten Warren Harding; lanseringen av den nya Coca-Colan som floppade totalt och om hur polisen av misstag sköt ihjäl Amadou Diallo. Blink visar att den skicklige beslutsfattaren inte är den som samlar in mest information eller ägnar mest tid åt att först begrunda det ena och det andra, utan den som har lärt sig konsten att skala bort allt oväsentligt. Boken hjälper dig att bättre förstå tankeprocesserna bakom varje beslut du tar. När du har läst Blink har du också fått en ny syn på varför vi tänker som vi tänker.

Från det hon var fyra år bar Jane Elliott på en fruktansvärd hemlighet... hon var sin styvfars slav - på alla sätt. En hjärtslitande men hoppingivande berättelse om en ung kvinna som med stort mod segrar över ondskan. Den lilla fången är den fasansfulla, men sanna berättelsen om en flicka som blev kuvad, trakasserad och sexuellt utnyttjad av sin endast fjorton år äldre styvfar. Han höll henne fången i en psykisk och fysisk mardröm i sjutton år ? tills hon slog tillbaka. Då Jane Elliott var tjugoett lyckades hon fly från styvfadern tillsammans med mannen hon älskade och deras båda döttrar, men de måste leva på hemlig ort i ytterligare fem år innan hon kunde förmå sig att gå till polisen. I rättegången som så småningom följde, vågade en rad släktingar och vänner till familjen inte träda fram, trots att flera kände till hur grym och våldsam styvfadern var. Utgången i fallet var helt avhängig av att domaren och juryn trodde på Janes vittnesmål. När styvfadern dömdes till 17 års fängelse fick Jane uppleva det paradoxala att familjen tog hans parti. Jane Elliotts berättelse är bitvis nästan outhärdlig läsning, men den behöver berättas, eftersom de som begår den här sortens brott förlitar sig på sina offers tystnad. Misshandel och övergrepp fungerar bara om folk är för rädda, skamsna eller generade för att prata om det de utsätts för.