Boken översattes till finska och norska och dramatiserades av Göteborgs Stadsteater. Pjäsen hade urpremiär 2015 och fick i likhet med boken, lysande recensioner. Nu är en långfilm under utveckling och boken skrivs nu om till filmmanus av Niclas Ekström.

"När jag läste boken första gången var det som att befinna sig i en berg- och dalbana under några timmar. Det var härligt och omtumlande. Boken måste bli film. Jag kontaktade Eija och nu pågår arbetet att förvalta denna fantastiska text till en stor filmupplevelse", säger Peter Hiltunen, producent på Dragon Films

Gårdarna är klädda i asfalt, höghusen är av betong och ansiktena hårda som sten. Stället heter Gårdsten. I taggbuskarna finns pantburkar, på gatorna fimpar. Tonåringarna hänger på det halvtomma torget och i trappuppgångarna. Mammas mopp målar råa åttor i snabb takt, våning för våning, sveper runt fyllot som säckat till sömns, hugger mot hörnen och listerna. I taken syns tändarbrända prickar, på väggarna och fönstren snorloskor, snusprillor och sparkmärken.

Ungpundarna kan karate. De har knivar. Papperskorgen på skolgården brinner. Miira håller i en trimmad tändare. Hon väjer inte för konflikter, vägrar låta någon bestämma över sig och väljer särskild matte när de andra väljer allmän. Hon tänker inte bli trappstädare, utan statsminister eller hjärnkirurg.

Som en svetslåga skildrar Ingenbarnsland det Sverige som växte fram efter folkhemsåren.