Läs James Baldwin och Ta-Nehisi Coates

Vad som just nu pågår i USA är upprörande, skrämmande och kräver av oss alla att sätta oss in i de frågor som berörs. Det är alldeles för lätt att undslippa debatten genom att peka på att vissa reaktioner är våldsamma och därmed felaktiga. Det är alldeles för lätt att komma undan genom att hävda att det rör sig om enskilda olyckliga omständigheter. Och det är alldeles för lätt att komma undan genom att säga att det som gäller där gäller inte här.

Givetvis är Sverige inte USA. Men då säger man egentligen bara att vår rasism inte är densamma som i USA. En sådan invändning borde istället vara startpunkten för att vända blicken mot sig själv för att se vilka underliggande mönster vårt samhälle faktiskt präglas av. Vår rasism utgår ifrån exakt samma mönster. I Sverige bedöms vi olika utifrån hudfärg och kulturell bakgrund och den som vill hävda motsatsen ljuger antingen medvetet eller har gjort det så många gånger att det har blivit till en sanning, kanhända ivrigt påhejad av andra människor som har kommit fram till samma bristfälliga slutsats.

Att försöka förstå rasism är första steget för att bli delaktig i beslutet att göra slut på en maktordning som varat i generation efter generation. Det kan handla om stora rörelser i samhället, men det kan lika gärna vara små, små saker som sker i livshandelsbutiken, hos frisören, ett meningsutbyte vid busshållplatsen eller på lekskolan. De är så små i sina enskildheter att vi med lätthet kan bortförklara dem eller skylla på enskilda olyckliga omständigheter. 

Ändå är de en del i detta underliggande mönster som formar vår vardag. För vissa på så sätt att de alltid hålls tillbaka och aldrig blir givna sina rätta förutsättningar, för andra på ett sätt som gör att de kan fortsätta stå högre i en sällan uttalad hierarki, den som avgör vem som blir kallad till anställningsintervju, vem som får en fullständigt opåkallad misstänksam blick, vem som alltid måste bevisa sina goda intentioner först för att få ett värdigt bemötande, den sortens bemötande som någon annan alltid kan ta för givet. Hierarkin är sällan uttalad av den enkla anledningen att den är så grundmurad att den inte ens behöver benämnas. Det gäller i allra högsta grad även förlagsbranschen, där författare under de senaste åren förvisso har klivit fram oavsett kulturell bakgrund, vilket sannerligen har vidgat den svenska litteraturen, men där förlagens medarbetares bakgrunder inte alls visar på samma mångfald. Där finns mycket arbete kvar att göra.

Dessa mindre enskildheter som hela tiden förstärker de större rörelserna i samhället är där vi alla kan göra skillnad. Men hur osynliga är dessa enskildheter egentligen? Är det ett aktivt val när man hela tiden väljer att bortförklara dem? Därför finns starka skäl för att sätta oss in i det som sker i USA idag – inte för att nödvändigtvis peka på vad som skiljer på en samhällelig nivå utan för att se vilka enskildheter som hela tiden präglar människor i vardagen på vitt skilda sätt.

För den som vill förstå dessa rörelser i samhället finns flera utmärkta böcker att läsa, av vilka två ständigt får förnyad aktualitet. James Baldwin skrev i början av sextiotalet sin omskakande Nästa gång elden som ett brev till sin brorson. Han skrev skoningslöst om den rasism som präglat hela hans liv och han gjorde det på en poetiskt glödande prosa, men utan att vika undan blicken mot de enskilda orättvisorna och vilka oerhörda konsekvenser en sådan maktutövning ofrånkomligen kommer att få. Var han profetiskt? Talade han om det som sker sommaren 2020? Inte alls; han varnade om något mycket, mycket värre. Ett stup som bara vi gemensamt kan undvika genom att utradera en störd människosyn som endast kan bäras upp för att vissa anser sig ha rätt till en större del av kakan än andra, som anser att de av hävd men på oklara grunder står över andra, och som anser att våld är ett systematiskt medel som rättmätigt kan tas till för att upprätthålla denna ordning.

När Ta-Nehisi Coates skrev sin Pulitzerbelönade Mellan världen och mig så var Baldwins nästan femtio år gamla bok hela tiden närvarande. Vissa ville mena att den på många sätt visade hur besvärande lite som egentligen hade förändrats under dessa år, trots alla politiska utfästelser, trots att debatten rymt så många vackra ord, trots att USA nu var ett land där tanken på en svart president inte längre var en utopi. Även Coates bok är utformad som ett brev, till sin son, och även här finns det poetiska och det skoningslösa. Visst kan vi alla se att det samhälle som Coates skriver inte är identiskt med det samhälle som Baldwin skildrar, men vi kan också se hur försvinnande små förändringarna i det enskilda har varit när det gäller det som är grunden till den rasism som ännu präglar USA, Europa och världen.

Vill vi förstå det som sker? Vill vara delaktiga i en förändring på djupet? Läs dessa böcker, och läs dem för vad de är, skildringar av ett delat USA i allmänhet, men rasismens mest skrämmande tendenser i synnerhet. Läs dem för vad de är och begrunda deras argument, avfärda det som känns oriktig men gör det då som en medveten handling; kanske kan du förfina eller bemöta argumenten, kanske kan du göra skillnad, men låt inte osynliga handlingar och tendenser förbli osynliga när de aldrig har varit det. De kan bara kallas osynliga för att vissa har valt att inte se dem.

Håkan Bravinger, litterär chef Norstedts