Johan Lupander
Utforska författaren
Johan Lupander är civilekonom och militärhistorisk skribent med två böcker och ett stort antal artiklar i facktidskrifter bakom sig.
Utgivning
Om boken
Hur många svenskar vet att grunden för Nordens efterkrigsutveckling lades på Karelska näset sommaren 1944? Boken berättar om den historiska bakgrunden - Finlands svåra val efter Vinterkriget, hemliga förhandlingar med både Tyskland och Sovjet och finska militära chefer som aningslöst ignorerade alla varningar om ett förestående angrepp. Det hela kulminerade i de sovjetryska storanfallen på fronterna mot Finland i juni 1944.
Genom en kombination av bragder på slagfältet, politiskt manövrerande och en god portion tur kunde Finland ändå överleva som självständig nation. Det motsatta resultatet - ett kommunistiskt lydland med Röda armén utefter Torneå älv och på Åland - hade gett Sveriges och Norges efterkrigshistoria ett helt annat utseende.
Beskrivningen av de militära operationerna är koncentrerad till det berömda "Karelska näset" mellan Ladoga och Finska vikens innersta del. Efter en kraftig uppladdning anföll Röda armén den finska försvarslinjen den 9 juni för att krossa den finska armén, erövra Helsingfors och ytterst besätta hela landet. Ryssarna hade stora initialframgångar och lyckades erövra Viborg efter bara tio dagar. Därefter hårdnade det finska motståndet och under de följande tre veckorna lyckades man avvärja fyra stort upplagda ryska anfall i olika riktningar. Mest berömda är striderna vid Tali-Ihantala, Nordens största fältslag någonsin.
Framställningen bygger på det rikhaltiga material som finns tillgängligt från finsk sida, men använder sig också av moderna ryska källor och även svenska.
Bokens bärande idé är att beskriva ett högdramatiskt skeende i Finlands nutidshistoria. Genom en kombination av bragder på slagfältet, politiskt manövrerande och en god portion tur skulle det bli en händelse med stor betydelse för inte bara Finlands utan även Sveriges och Norges efterkrigshistoria.
Författarna är rutinerade skribenter som behärskar sitt ämnesområde från olika utgångspunkter: Finlandskännedom, historisk och militär sakkunskap och fram för allt dokumenterad förmåga att beskriva ett komplext skeende på ett spännande och begripligt sätt.
Genom en kombination av bragder på slagfältet, politiskt manövrerande och en god portion tur kunde Finland ändå överleva som självständig nation. Det motsatta resultatet - ett kommunistiskt lydland med Röda armén utefter Torneå älv och på Åland - hade gett Sveriges och Norges efterkrigshistoria ett helt annat utseende.
Beskrivningen av de militära operationerna är koncentrerad till det berömda "Karelska näset" mellan Ladoga och Finska vikens innersta del. Efter en kraftig uppladdning anföll Röda armén den finska försvarslinjen den 9 juni för att krossa den finska armén, erövra Helsingfors och ytterst besätta hela landet. Ryssarna hade stora initialframgångar och lyckades erövra Viborg efter bara tio dagar. Därefter hårdnade det finska motståndet och under de följande tre veckorna lyckades man avvärja fyra stort upplagda ryska anfall i olika riktningar. Mest berömda är striderna vid Tali-Ihantala, Nordens största fältslag någonsin.
Framställningen bygger på det rikhaltiga material som finns tillgängligt från finsk sida, men använder sig också av moderna ryska källor och även svenska.
Bokens bärande idé är att beskriva ett högdramatiskt skeende i Finlands nutidshistoria. Genom en kombination av bragder på slagfältet, politiskt manövrerande och en god portion tur skulle det bli en händelse med stor betydelse för inte bara Finlands utan även Sveriges och Norges efterkrigshistoria.
Författarna är rutinerade skribenter som behärskar sitt ämnesområde från olika utgångspunkter: Finlandskännedom, historisk och militär sakkunskap och fram för allt dokumenterad förmåga att beskriva ett komplext skeende på ett spännande och begripligt sätt.
Läs mer
Johan Lupander, Jan-Christian Lupander
Karelska näset 1944
Om boken
Midway 1942: Vid Midwayön stod i juni 1942 ett av andra världskrigets mest betydelsefulla slag, fullt jämförbart med Stalingrad och El Alamein. Det var kulmen på en grandios japansk plan att med en jättelik flottoperation som engagerade över 180 fartyg erövra Midwayön i Hawaii-kedjan och två öar norrut i Aleuterna. Därigenom skulle man skapa två nya brohuvuden för fortsatta offensiver. Slaget var också märkligt på flera sätt. De två flottenheter som utkämpade striden befann sig på närmare tjugo landmils avstånd ifrån varandra och deras fartyg hade aldrig någon direktkontakt. Kampen fördes primärt med torped- och störtbombplan utsända från hangarfartyg. Ubåtar spelade också en roll. Ett lysande underrättelsearbete bidrog i hög grad till att amerikanerna kunde vinna en förkrossande seger som i förlängningen starkt bidrog till Japans slutliga nederlag i Stilla havet. De japanska förlusterna gjorde att en fortsatt offensiv strategi i princip blev omöjlig för dem och att initiativet i Stillahavskriget började glida över till amerikanerna. Därmed var slaget vid Midway vändpunkten i kampen. Slaget markerade också att en ny tid var inne för sjökriget. De stora slagskeppens era var förbi och i stället tog hangarfartygen över rollen som havens härskare.
Läs mer
Johan Lupander
Midway 1942