I tre av de mest omskakande skeendena i den svenska nutidshistorien - ubåtskränkningarna, Estoniakatastrofen och mordet på Olof Palme - har sanningen om vad som skedde aldrig tillåtits komma fram.

Sanningen har dolts bakom hemligstämplar och ofullständiga utredningar, och ersatts med "offentliga sanningar". Undersökande kommissioner har hindrats från att komma åt central information, vilseletts och påverkats av aktörers - främst militärens och specifikt den militära underrättelsetjänstens - egen dolda agenda. Där utredare har påpekat brister har dessa inte åtgärdats. Avgörande frågor har lämnats obesvarade.

Att västliga ubåtar kränkte våra vatten på åttiotalet i hemligt samförstånd med högre svenska officerare - med direkta konsekvenser för svensk utrikes- och säkerhetspolitik - har förtigits. Centrala motivbilder kring Palmemordet som pekar in i statsförvaltningen har aldrig utretts. Detsamma gäller viktiga omständigheter kring Estonias förlisning.

Detta är konkreta fakta. Ställda bredvid varandra ger de upphov till ett problematiskt mönster. Här finns en gemensam komponent som heter militär underrättelsetjänst och svensk säkerhetspolitik. Vad som har uppfattats som nationens intresse har fått stå i vägen för sanningen. Borgnäs berättar om de tre skeendena och mönstret i hur sanningen blockerats. Han leder i bevis att den verklighetsbild som allmänheten bibringats är felaktig och reser frågor kring det berättigade i att medier och allmänhet vilseletts - i nationens intresse. Borgnäs lyfter också fram några av de centrala aktörerna och belyser deras roller och motiv.

Vilka krav kan allmänheten ställa på att få veta vad som verkligen hände? Och vilken rätt har makthavarna att dölja eller inte söka sanningen - i nationens intresse?

Den 28 februari 2006 är det tjugo år sedan Palme mördades. Trots den mest omfattande polisutredningen i svensk historia är mordet fortfarande ouppklarat. En av dem som har mest kunskap om mordet på Palme är Lars Borgnäs, som i en rad teve- och radioprogram belyst olika aspekter av Palmemordet.
En sak är alla överens om - Olof Palme sköts strax före halv tolv den 28 februari 1986. Efter det blev allt ett virrvarr av länspolismästare med hybris, privatspanande bokförläggare, kurdspår, Sydafrikaspår, polisspår och Christer Pettersson. Idag är bilden inte mycket klarare än den var på mordkvällen.

Det är därför Lars Borgnäs, journalist på SVT, återvänder till just mordplatsen. Där allt började. Borgnäs gör en närläsning av mordplatsen och de första vittnesuppgifterna och jämför dem med det material som samlades in senare. Vad säger tidpunkten, platsen och tillvägagångssättet om Palmes mördare? Hur har de olika polisutredningarna och kommissionerna förhållit sig till dessa fakta?
En kall vind drog genom Sverige är en klar och redig analys av brottsplatsen och den efterföljande mordutredningen som lyckas ge några svar, men som ställer desto fler hårda frågor. Hur kunde man låta polisutredningen haverera så totalt?