Tomas Bannerhed

Utforska författaren
Utgivning
Om boken
"Jag tycker om Tomas Bannerheds roman, lojaliteten med den här ganska omöjliga antihjälten. Hur han ger Einar en kamera och att de tillsammans framkallar världen. Den är vacker och farlig, med jordsug och dödslängtan men också, lönnlövsmusik och insjöglitter." Sveriges Radio"Det är en klar och poetiskt mättad text utan yviga gester ... Ljuset finns i Bannerheds språk, så glimrande och sökande precis som romanens huvudperson." Tidningen Vi"Det är en vacker bok, det här, skickligt och flyhänt skriven och dessutom uppslukande." ExpressenSågverksarbetaren Einar i Ängen, eller Tos-Einar som han kallas i byn, är en bortkommen enstöring som aldrig flyttat hemifrån. Han är lätt att göra sig lustig över. Han har svårt med ögonkontakt, vill inte vara till besvär och går helst för sig själv. Men så plötsligt en dag ändras allt och Einar fattar ett avgörande beslut. Folk i bygden blir snart alltmer engagerade i att försöka förstå vad som har hänt. Han som gjort så föga intryck blir snart den som alla pratar om. I sin tredje roman Den oduglige återvänder Tomas Bannerhed till barndomens Småland och tecknar ett gripande porträtt av ensamhet och samhörighet, av längtan efter kärlek, ömhet och att bli sedd för den man är. På många sätt är den Den oduglige en syskonbok till debuten Korparna som såldes i över 100 000 exemplar och som har filmatiserats och tilldelats både Augustpriset och Borås Tidnings debutantpris.
Läs mer
Tomas Bannerhed
Den oduglige
Recensioner

”Jag tycker om Tomas Bannerheds roman, lojaliteten med den här ganska omöjliga antihjälten.”
"Hur han ger Einar en kamera och att de tillsammans framkallar världen. Den är vacker och farlig, med jordsug och dödslängtan men också, lönnlövsmusik och insjöglitter."
Sveriges Radio

”Det är återigen en Bannerhed-roman som vägrar släppa greppet om mig.”
Borås Tidning

”Det är en storartad bok.”
"Förutom att vara en av våra säkraste och mest egensinniga stilister är han dessutom dramaturgiskt skicklig – han förstår värdet av intrig, spänning och något man inte kan kalla annat än mystik. Romanens häpnadsväckande crescendo är allt man kan önska av ett slut och lite till."
Sydsvenskan

”Ljuset finns i Bannerheds språk, så glimrande och sökande precis som romanens huvudperson.”
"Om fåglarna har tagit stor plats i Tomas Bannerheds tidigare böcker så är det blommorna som tar den rollen här. Det är inte bara i Einars kamera de ställs in med fulländad skärpa, Bannerhed lyckas besjäla dem in i minsta pistill."
Tidningen Vi

”Det är en vacker bok, det här, skickligt och flyhänt skriven och dessutom uppslukande.”
Expressen

”Och ingen i hans författargeneration skriver naturlyrisk prosa på ett lika innerligt sätt.”
"Floran är så pulserande konkret att den, precis som i ”Korparna”, håller för att sätta de realistiska perspektiven i gungning. Som i den majestätiska inledningen, där Einar slukas av hur vinden går i lönnen, hur det får honom att vilja bli träd, ett musikinstrument och ett dansgolv."
Aftonbladet