Mirja Unge
Utforska författaren
Utgivning
Om boken
Mirja Unge briljerar med sin svartsyn, sin särskilda och exakta blick och den värld av språk och stämningar som hon målar upp.
Läs mer
Mirja Unge
Hundnätter
Om boken
Hur ska man gå genom dagarna? Hur kommer man någonsin härifrån? Går det att tro att några av alla händer kan vara kärleksfulla? Jag går och lever är en fruktansvärd käftsmäll, skoningslös, det är så hårt i den här världen, och fult och våldsamt och hopplöst. Men Tove har en styrka och Unges säregna röst och stil mejslar fram hennes väg genom dagarna som går, och visar på en livsnerv genom hela skiten. Och en öm blick växer fram utefter sidorna och bokens dikesrenar.
Läs mer
Mirja Unge
Jag går och lever
Om boken
I hennes pjäser möter vi unga människor i samhällets och psykets utkanter. Med både humor och djupt allvar ställer Unge de svåra frågorna och visar upp världen och vårt samhälle från ett annat håll än vi är vana vid. Och hon gör det med sitt rytmiskt poetiska språk som också är en stor läsupplevelse.
I denna volym samlas fem pjäser från 2005 till 2014. Var är alla, om hur en våldtäkt på en liten ort väcker frågor om skuld, ansvar och social kontroll. Mariella, skildrar tre flickor i samhällets utkant. Övergivenhet svetsar dem samman i en slitsam gemenskap, de är utsatta och destruktiva men har en stark vilja att leva. Klaras resa, en berättelse om en ung kvinnas väg in i en psykos. Man är väl fri, om grupptryck och svårigheten att vara sig själv. Och Johanna, en nutida Jeanne d´Arc, om passionerad idealism i miljökatastrofens tidevarv.
Tillsammans visar de varför Mirja Unge är en av sin generations främsta dramatiker.
Läs mer
Mirja Unge
Var är alla
Om boken
Nu har hon skrivit en novellsamling. En form som passar hennes litterära stil mycket väl.
Personerna och miljöerna i denna novellsamling känns igen från hennes tidigare verk, men framträder
här i ett skarpt ljus i en sorts enaktare. Som till exempel i "Det var i går bara" där två flickor sitter
på en buss och samtalar till synes planlöst och lite förstrött om gårdagens fylla, tills läsaren plötsligt
inser att den ena flickan beskriver ett sexuellt övergrepp. Eller i "Brorsan är mätt" som skildrar hur
syrran får oväntat besök av brorsan som rymt från en psykiatrisk anstalt. Han ljuger om detta och hon
talar inte om att hon redan vet och att polisen är på väg.
I den längre novellen "Vindsvåning" delar två studiekamrater lägenhet. Hyran ska betalas till den ena
kvinnans pappa som är revisor. Men snart börjar dottern bete sig allt underligare. Och det hela slutar i
en ekonomisk och personlig katastrof.
I Mirja Unges noveller pratar personerna ofta på, det är som ett enda okommenterat flöde med högt
tryck. Men mellan och under replikerna finns en svärta som glimrar och som kan vara lika smärtsam
som den är komisk.
Läs mer
Mirja Unge
Brorsan är mätt
Om boken
Läs mer
Mirja Unge
Motsols
Om boken
"En bok som träffar rätt i magen" Åsa Beckman, DN.
Läs mer
Mirja Unge
Järnnätter
Om boken
Det var ur munnarna orden kom belönades 1998 med Katapultpriset för bästa debut.
Läs mer
Mirja Unge
Det var ur munnarna orden kom
Recensioner
”Mirja Unge har en alldeles särskild känsla för sådant som ligger under ytan, inne i människorna, i vardagen, tystnaden och i språket. Hon skriver på ett så rytmiskt avigt och oväntat sätt att man bara måste följa med henne. Jag har alltid uppskattat just den växande kraften i hennes poetiska talspråk. Hennes påtaglighet och närvaro när hon rör vid allt det där ouppklarade och oförlösta som när som helst kan gå i dagen.
I den nya romanen Hundnätter finslipar Unge också det som hon tidigt utvecklade i författarskapet: en egen svartsyn som långsamt krackelerar när livsljusen slår in sina kilar i den.”
Borås Tidning
“Vill inte lämna Mirja Unges skoningslösa värld“
”Att läsa Mirja Unge är att få vara med om sådana hisnande ögonblick, inte bara en utan många gånger.”
Dagens Nyheter
”Det går inte att överskatta vad Mirja Unge har betytt för svensk prosa under 2000-talet”
”Mirja Unges rytmiskt precisa språk gör det till en mardrömsupplevelse att dyka in i jagberättaren Toves hjärna:”
”Den tar ett strupgrepp på läsaren, det är en lättnad att inte vara tonåring längre men tungt att påminnas om den tiden. Och ändå släpper den här romanen inte taget.”
”Måste läsas.” – Nina Solomin 2018-03-29
Upsala Nya Tidning