Nominerad till Augustpriset 2024.
"Hon förtjänar alla pris hon kommer få." /Svenska Dagbladet"Vill inte lämna Mirja Unges skoningslösa värld." /Dagens Nyheter"Tar med läsaren på en vandring längst ned på själens botten." /P1 Kulturnytt”Mirja Unge har en alldeles särskild känsla för sådant som ligger under ytan, inne i människorna, i vardagen, tystnaden och i språket. Hon skriver på ett så rytmiskt avigt och oväntat sätt att man bara måste följa med henne. Jag har alltid uppskattat just den växande kraften i hennes poetiska talspråk. Hennes påtaglighet och närvaro när hon rör vid allt det där ouppklarade och oförlösta som när som helst kan gå i dagen.I den nya romanen Hundnätter finslipar Unge också det som hon tidigt utvecklade i författarskapet: en egen svartsyn som långsamt krackelerar när livsljusen slår in sina kilar i den.” /Borås TidningNadja återvänder hem till det övergivna huset på landet efter många år i staden. Hon börjar arbeta på ett boende för unga, återknyter kontakten med några av de vänner som blivit kvar och träffar en senig skugga till man i grannstaden. I byn tycks allt vara sig likt, de outtalade maktförhållanden och våldsamheten som en gång fick henne att dra består, eller har gått i arv. Nadja får syn på mer än vad som är bra för henne och märkliga saker börjar hända. Någon har spikat upp ett gäddhuvud på hennes husvägg, en av flickorna på hemmet hittas död - och vad är det för hund som stryker runt i skogsbrynet?Mirja Unge briljerar med sin svartsyn, sin särskilda och exakta blick och den värld av språk och stämningar som hon målar upp.

Mirja Unge har ända sedan debuten 1998 hyllats för sina säregna romaner och novellsamlingar. Det senaste decenniet har hon också klivit fram som dramatiker och spelats av Göteborgs stadsteater, Riksteatern och Dramaten.

I hennes pjäser möter vi unga människor i samhällets och psykets utkanter. Med både humor och djupt allvar ställer Unge de svåra frågorna och visar upp världen och vårt samhälle från ett annat håll än vi är vana vid. Och hon gör det med sitt rytmiskt poetiska språk som också är en stor läsupplevelse.

I denna volym samlas fem pjäser från 2005 till 2014. Var är alla, om hur en våldtäkt på en liten ort väcker frågor om skuld, ansvar och social kontroll. Mariella, skildrar tre flickor i samhällets utkant. Övergivenhet svetsar dem samman i en slitsam gemenskap, de är utsatta och destruktiva men har en stark vilja att leva. Klaras resa, en berättelse om en ung kvinnas väg in i en psykos. Man är väl fri, om grupptryck och svårigheten att vara sig själv. Och Johanna, en nutida Jeanne d´Arc, om passionerad idealism i miljökatastrofens tidevarv.

Tillsammans visar de varför Mirja Unge är en av sin generations främsta dramatiker.

Hanna återvänder hem efter en resa till Filippinerna där hennes bästa och enda vän Thora har omkommit i en drunkningsolycka. Hanna måste nu försöka hitta sig själv i en värld som omkullkastats av katastrofen. Thora var den som öppnade (och styrde) Hannas värld. Men efter deras resa till Filippinerna - där Thora omkommit i en drunkningsolycka - vet Hanna inte längre vem hon är. Hemma känner hon sig kvävd av familjen, som ursprungligen är från Tyskland (de talar en märklig svensktysk rotvälska). De äldre systrarna har barn och bylsiga kläder och långa flätade hår. De liknar inte alls Hanna som är yngst och mera kantig och smal, och har svårt att hitta sin plats. Marika, Hannas mamma, tror både på Gud och kosmiskt inflytande. Hon har ein fühlung som inte känns bra vad gäller Hanna, hon tycker att Hanna är svagt inkarnerad när hon bara vill vara och göra som Thora. Hanna flyttar till mormor Oma i stan för att komma hemifrån och försöka hitta tillbaka till sig själv och skapa ett liv där hon står på egna ben. Men minnena av Thora är starka, Hanna kan inte motstå frestelsen att följa i Thoras gamla spår. Mirja Unge tecknar en bild av en synnerligen udda familj. Det är en mörk och hotfull berättelse, men inte utan både drastiska och komiska inslag.

Minna bor med sin familj i norra Sverige. Hennes värld är fylld av dofter och smaker, hemligheter och frågetecken. Det onda och det goda dyker upp där hon minst väntar det. Hon söker egna ord och knep för att hantera sin värld.

Det var ur munnarna orden kom belönades 1998 med Katapultpriset för bästa debut.