Ulla-Maria Andersson
Foto: Eva Olsson
Utforska författaren
Ulla-Maria Andersson föddes 1956 och växte upp i en förort till Stockholm. Redan i tidiga tonår började hon missbruka och det fortsatte långt upp i vuxen ålder. 1991 kom vändpunkten och sedan därefter utbildade Ulla-Maria Andersson sig till psykosyntesterapeut på PsykosyntesAkademin i Stockholm. I 27 år arbetade hon som terapeut på ett behandlingshem för kvinnor samtidigt som hon var verksam som konsult i eget företag. Sedan 2016 arbetade hon sig som författare, föreläsare och skrivkursledare
Hon debuterade som författare med romanen Du skulle sagt som det var 2014, som följdes av Kära Hinseberg 2015 och Du sjöng mig hem 2017. 2022 kom romanen Skamluvan ut.
Utgivning
Om boken
Det är 1860-tal och Lovisa är beredd att göra vad som helst för att lämna Öland. Hon vet att det finns städer långt borta utan steniga åkrar, kontrollerande bypräster och hårdföra karlar. Städer där ingen vet hur fattig ens mor är och aldrig har sett ens bror ligga i rännstenen med en flaska.
Till slut hittar Lovisa ett sätt att ordna pengar och tar sig till Gävle, en stad som just raserats av en enorm brand. Det borde vara rätt plats att bygga upp ett nytt liv på. Men arbetet är hårt och varken prästerna eller männen lämnar henne ifred där heller. Ändå tänds ett hopp - på ett oväntat sätt möter hon kärleken, och den får henne att blomma ut. Men ska Lovisa få behålla den?
Skamluvan handlar om Lovisas dramatiska livsöde. Om att ärva fattigdom, utsatthet och skam - men också styrka och en längtan bort från misären. Romanen är baserad på Ulla-Maria Anderssons utforskande av den egna släkthistorien.
Till slut hittar Lovisa ett sätt att ordna pengar och tar sig till Gävle, en stad som just raserats av en enorm brand. Det borde vara rätt plats att bygga upp ett nytt liv på. Men arbetet är hårt och varken prästerna eller männen lämnar henne ifred där heller. Ändå tänds ett hopp - på ett oväntat sätt möter hon kärleken, och den får henne att blomma ut. Men ska Lovisa få behålla den?
Skamluvan handlar om Lovisas dramatiska livsöde. Om att ärva fattigdom, utsatthet och skam - men också styrka och en längtan bort från misären. Romanen är baserad på Ulla-Maria Anderssons utforskande av den egna släkthistorien.
Läs mer
Ulla-Maria Andersson
Skamluvan
Om boken
Katta sjunker allt djupare i sitt missbruk. Till sist är hon beredd att offra allt för en sil eller en fylla. Till och med dottern Maria. Den röra som hon lever i är inte bra för ett barn, det inser hon själv, och Maria placeras i fosterhem. Kattas misär djupnar ytterligare då förhållandet med Larry återupptas. Han har skilt sig och passionen mellan dem är förförisk, men deras gemensamma drogberoende gör relationen destruktiv. Och våldsam.
Katta väljer gång på gång drogerna och Larry framför Maria. Men till sist kommer vändpunkten då hon lyckas bryta de destruktiva mönstren och ta kommandot över sitt liv. Och med det följer modet att bestämma sig för att ta ansvar för att vara mamma till Maria.
Men hur ska hon kunna berätta? Och hur ska Maria kunna förlåta? Och framför allt hur ska man som mamma kunna förlåta sig själv? Du sjöng mig hem ger hopp, den visar att det går att göra upp med sitt förflutna och komma fram till ett värdigt liv.
Katta väljer gång på gång drogerna och Larry framför Maria. Men till sist kommer vändpunkten då hon lyckas bryta de destruktiva mönstren och ta kommandot över sitt liv. Och med det följer modet att bestämma sig för att ta ansvar för att vara mamma till Maria.
Men hur ska hon kunna berätta? Och hur ska Maria kunna förlåta? Och framför allt hur ska man som mamma kunna förlåta sig själv? Du sjöng mig hem ger hopp, den visar att det går att göra upp med sitt förflutna och komma fram till ett värdigt liv.
Läs mer
Ulla-Maria Andersson
Du sjöng mig hem
Om boken
För att finansiera sitt stegrande amfetaminmissbruk drar sig Katta fram på stölder, hon lever i en kvart med tillfälliga manliga besökare och brottas med traumatiska minnen från sin såriga barndom. Nyss fyllda arton år hamnar hon på Hinseberg för att sitta av sitt allra första fängelsestraff.
Det blir flera fängelsevistelser och rymningsförsök, och Katta gör sitt bästa för att se på livet innanför murarna med självdistans och humor. Väl ute igen ter sig tillvaron ofta tung och orättvis. När och hur ska hon inse att hon måste lämna de destruktiva miljöer hon hamnat i?
Kära Hinseberg rör sig mellan humor och svärta. Inblickarna i livet på kvinnoanstalten på 70-talet är unika och med driv i språket skapar författaren en stark närvarokänsla i uppföljaren till debuten Du skulle sagt som det var.
Det blir flera fängelsevistelser och rymningsförsök, och Katta gör sitt bästa för att se på livet innanför murarna med självdistans och humor. Väl ute igen ter sig tillvaron ofta tung och orättvis. När och hur ska hon inse att hon måste lämna de destruktiva miljöer hon hamnat i?
Kära Hinseberg rör sig mellan humor och svärta. Inblickarna i livet på kvinnoanstalten på 70-talet är unika och med driv i språket skapar författaren en stark närvarokänsla i uppföljaren till debuten Du skulle sagt som det var.
Läs mer
Ulla-Maria Andersson
Kära Hinseberg
Om boken
En dag står en liten flicka i en vuxen kvinnas hall. De börjar samtala, och fram växer berättelsen om en barndom kantad av övergrepp och svek.
Flickan berättar om mamma som står vid diskbänken med städrocken oknäppt och mumlar för sig själv. Hur de rödmålade läpparna rör sig i det bleka ansiktet och hur rädd flickan är för mammas vassa blick. Att pappa inte finns där när hon behöver honom och att storebror Benke bara gör allt värre.
Men flickan berättar också om två män. Den ena gör henne illa, den andre finner hon tröst hos när ingen annan står till buds.
Du skulle sagt som det var är en roman om en barndom med utsatthet och sexuella övergrepp. Men också om läkeprocessen, och om hur man som vuxen kan läka de sår man burit på en hel livstid.
På ett lågmält och sparsmakat språk, med tydlig känsla för detaljer, berättar Ulla-Maria Andersson i sin debutroman om en uppväxt fylld av smärta och mörker. Det är en bok som inte lämnar någon oberörd.
Flickan berättar om mamma som står vid diskbänken med städrocken oknäppt och mumlar för sig själv. Hur de rödmålade läpparna rör sig i det bleka ansiktet och hur rädd flickan är för mammas vassa blick. Att pappa inte finns där när hon behöver honom och att storebror Benke bara gör allt värre.
Men flickan berättar också om två män. Den ena gör henne illa, den andre finner hon tröst hos när ingen annan står till buds.
Du skulle sagt som det var är en roman om en barndom med utsatthet och sexuella övergrepp. Men också om läkeprocessen, och om hur man som vuxen kan läka de sår man burit på en hel livstid.
På ett lågmält och sparsmakat språk, med tydlig känsla för detaljer, berättar Ulla-Maria Andersson i sin debutroman om en uppväxt fylld av smärta och mörker. Det är en bok som inte lämnar någon oberörd.
Läs mer
Ulla-Maria Andersson
Du skulle sagt som det var