Mercé Rodoreda

Utforska författaren

Mercè Rodoreda (1908-1983) är den främsta prosaisten inom den katalanska modernismen. Efter att ha varit aktiv i det litterära livet i republikens Barcelona tvingades hon fly till Frankrike i och med frankisternas seger i inbördeskriget 1939. I Frankrike förde hon och livskamraten Armand Obiols en ambulerande tillvaro. De fick lämna Paris efter tyskarnas intåg, ett tag försörjde sig Rodoreda som sömmerska i Bordeaux. Till slut kunde paret slå sig ner i Schweiz där Obiols blev tolk vid Unesco. Merparten av sin litterära produktion åstadkom Rodoreda i deras gemensamma enrummare i Genève där hon återskapade sitt "hörn av Katalonien". I början av sjuttiotalet kunde Rodoreda återvända till Katalonien som en erkänd och prisbelönt författare, läst av många.

Utgivning

Om boken

I en icke namngiven by lever ett namnlöst folk med arkaiska seder och grymma ritualer. Berättarjaget är en fjortonårig pojke, vars mor har dött, som beskriver sin omvärld med alla dess brutala inslag. Pojkens mamma hade för vana att stå och skrika utanför de hus där par tillbringar sin första natt tillsammans. Och männen i byn tvingas simma i den underjordiska floden för att kontrollera att stenarna sitter på plats så att inte byn ska rasa ned i den. Ibland kommer de upp levande, men illa tilltygade eller lemlästade, ibland döda.

Bysmeden begraver de döda i träd efter att han fyllt deras munnar med cement. Herremannen som äger byn och bor i ett slott ovanför på en klippa säger i ett avsnitt: "Det är på våren som alla är sjuka och växterna och blommorna blir jordens plåga ... förruttnelsen ... utan grönska skulle jorden vara lugnare." Rodoredas roman berättar i explosivt starka bilder om en kultur och en befolkning som åläggs oförståeliga moraliska koder och våldsamma riter för att stävja självständigheten och lusten hos dem, samtidigt som de lever i ständig skräck för en fiende de aldrig sett.

På så vis sällar sig Våren och döden till samma litterära fåra som Aldous Huxleys Du sköna nya värld och George Orwells 1984, men tycks i stället skildra ett ålderdomligt samhälle där livet och döden går hand i hand och tiden avstannat. Rodoreda blandar grymhet med skönhet och har åstadkommit en litterär skapelse som det är svårt att värja sig emot men som är oavbrutet fascinerande.

Läs mer

Mercé Rodoreda

Döden och våren

Om boken

Den unga och fattiga flickan Natàlia arbetar som butiksbiträde i 30-talets Barcelona när hon på en utomhusbal på Diamanttorget träffar snickaren och drömmaren Quimet. De förälskar sig, gifter sig och får barn. Men parets tillvaro trasas snart sönder när inbördeskriget bryter ut och Quimet, som är en rastlös själ och politiskt engagerad, ger sig ut i fält.

Natàlia och barnen blir ensamma kvar i ett alltmer sargat och av nöd präglat Barcelona. Enkelt och gripande berättar hon om vardagslivet: om rädslan och hungern, fattigdomen och uthärdandet.

Diamanttorget har kallats "hemmafrontens motsvarighet till Remarques På västfronten intet nytt." Med nyskrivet förord av Eva Ström.

Läs mer

Diamanttorget

Mercé Rodoreda

Diamanttorget

Recensioner

“Oavsett om Rodoreda berättar om något historiskt igenkännligt eller en legendartad fantasivärld är hon mästerlig på att skildra människor under hårt tryck. De borde gå under. Men insisterar, ibland in i döden. Och de lever genom en mäktigt pulserande prosa, lika grotesk som diamantskarp.”

“Man bokstavligen sugs in i denna roman, och väl inne i den kan man lika litet vända eller värja sig som männen när de väl är i flodens våld och sveps med under byns grundvalar.”

“(Romanen belyser) mänsklighetens godtyckliga blodtörst, resultatet av de skrämmande processer som sker i psykets mörkast bortträngda vrår. Sagan är ibland en bättre skildrare av det sanna än verkligheten. Det är en våldsam och andlös skönhet att drömma mardrömmar om. Döden och våren är en klassiker som inte liknar någon annan, ett pelarverk i likhet med de dystopiska mästerverken 1984 och Processen.”