Annelie Sylvan

När Lisbeths man plötsligt lämnar henne efter 40 års äktenskap, släpps en ilska lös hos Lisbeth. En ilska som inte klarar av möblerade rum. Hon lämnar deras gemensamma lägenhet och flyttar till en stuga i skogen. Hon behöver nollställa sig själv. Vara ifred. Döttrarnas oro för vad hon tagit sig till följer efter. De har inget tålamod med hennes självförverkligande. Har hon blivit galen?
Men med nya människor och insikter i sin närhet, ser Lisbeth klarare än någonsin. Vad betyder det egentligen att åldras med värdighet? Varför ska kvinnor leva under den omöjliga pressen att se yngre ut än de är? Och vilken kvinna törs säga att sex är mindre intressant efter 60 – obs inte helt ointressant men lite mindre intressant. Nej, sex ska vi längta efter tills vi dör.Och det livslånga moderskapet. Får en kvinna någonsin ta timeout från sin roll som mamma och sätta sitt eget mående främst? Knappast. Men Lisbeth försöker. Hennes döttrar är trots allt över 30 båda två. Hon vill ju inte säga upp sig för alltid. Bara ta en paus för att bli hel och förhoppningsvis komma ut på andra sidan lite mer som sig själv. Som Lisbeth.