Kommer aldrig att få veta om hon hör

Marie-Louise är syster till Carl-Fredrik Hill. Hon är tre år yngre än han och i ungdomen delar de intresset för måleriet, men när Carl beger sig till Stockholm och sedan också Paris för att måla, blir hon kvar hos familjen i Lund. Först efter broderns psykiska sammanbrott får Marie-Louise tillåtelse att resa till Paris för att hämta hem sin bror. Paradoxalt nog blir detta Marie-Louises första riktiga möjlighet att ge sig ut, komma bort från det instängda huset på Skomakargatan.

I Paris möter hon Wilhelm, Carls vän och kollega, och mötet med honom och den brusande staden kommer att prägla resten av hennes liv. Det gör också de tavlor med blommande fruktträd som hon hittar i Carls övergivna ateljé. Marie-Louise både skräms och lockas av dem, de utstrålar något hon själv längtar till och förvägras i sitt eget liv. Men förebådar de också det sammanbrott och den sjukdom han sedan ska leva instängd i resten av sitt liv?

Kring berättelsen om dessa få veckor i Paris med Wilhelm och de plågsamma besöken hos Carl på sjukhuset i Passy, väver Kerstin Norborg in minnen från Marie-Louises barndom och senare liv som hustru och mor i en borgerlig miljö i Stockholm.

Det är en laddad, poetisk text med starka bilder som påminner om Hills målningar.

När ett foster dör i livmodern men inte stöts ut som vid ett vanligt missfall kallas det för "missed abortion". Detta händer kvinnan i titelnovellen i denna samling. Hon är gravid för första gången när hon får veta att fostret i hennes mage inte längre lever. Hon bär på något dött. Något som varit så levande för henne och som fått henne att också känna sig riktigt levande för första gången. I "Mörkerkörning" känner en kvinna för första gången en sprittande fosterrörrelse från det väntade barnet. Samtidigt funderar hon på sin kärlek till mannen, varför den aldrig varit riktigt romantisk eller stormande. Missed abortion är en novellsamling som handlar om förmågan att känna kärlek och närhet, men lika ofta om bristen på denna förmåga. Om platser, sommarhus, relationer som rymmer hela liv av uppsatta förväntningar och rädslan för att inte kunna uppfylla dessa förväntningar. Men när barnen kommer in i bilden står man inför något större och det kan vara en befrielse. Det handlar om att våga tro istället för att desperat försöka ha kontroll över sitt liv, en kontroll som oftast ändå bara är en illusion. Kerstin Norborg skriver på en rak och lättflytande prosa om starka existentiella frågor som berör på djupet.